1 Mieux vaut un morceau de pain sec, avec la paix, Qu'une maison pleine de viandes, avec des querelles.

2 Un serviteur prudent domine sur le fils qui fait honte, Et il aura part à l'héritage au milieu des frères.

3 Le creuset est pour l'argent, et le fourneau pour l'or; Mais celui qui éprouve les coeurs, c'est l'Eternel.

4 Le méchant est attentif à la lèvre inique, Le menteur prête l'oreille à la langue pernicieuse.

5 Celui qui se moque du pauvre outrage celui qui l'a fait; Celui qui se réjouit d'un malheur ne restera pas impuni.

6 Les enfants des enfants sont la couronne des vieillards, Et les pères sont la gloire de leurs enfants.

7 Les paroles distinguées ne conviennent pas à un insensé; Combien moins à un noble les paroles mensongères!

8 Les présents sont une pierre précieuse aux yeux de qui en reçoit; De quelque côté qu'ils se tournent, ils ont du succès.

9 Celui qui couvre une faute cherche l'amour, Et celui qui la rappelle dans ses discours divise les amis.

10 Une réprimande fait plus d'impression sur l'homme intelligent Que cent coups sur l'insensé.

11 Le méchant ne cherche que révolte, Mais un messager cruel sera envoyé contre lui.

12 Rencontre une ourse privée de ses petits, Plutôt qu'un insensé pendant sa folie.

13 De celui qui rend le mal pour le bien Le mal ne quittera point la maison.

14 Commencer une querelle, c'est ouvrir une digue; Avant que la dispute s'anime, retire-toi.

15 Celui qui absout le coupable et celui qui condamne le juste Sont tous deux en abomination à l'Eternel.

16 A quoi sert l'argent dans la main de l'insensé? A acheter la sagesse?... Mais il n'a point de sens.

17 L'ami aime en tout temps, Et dans le malheur il se montre un frère.

18 L'homme dépourvu de sens prend des engagements, Il cautionne son prochain.

19 Celui qui aime les querelles aime le péché; Celui qui élève sa porte cherche la ruine.

20 Un coeur faux ne trouve pas le bonheur, Et celui dont la langue est perverse tombe dans le malheur.

21 Celui qui donne naissance à un insensé aura du chagrin; Le père d'un fou ne peut pas se réjouir.

22 Un coeur joyeux est un bon remède, Mais un esprit abattu dessèche les os.

23 Le méchant accepte en secret des présents, Pour pervertir les voies de la justice.

24 La sagesse est en face de l'homme intelligent, Mais les yeux de l'insensé sont à l'extrémité de la terre.

25 Un fils insensé fait le chagrin de son père, Et l'amertume de celle qui l'a enfanté.

26 Il n'est pas bon de condamner le juste à une amende, Ni de frapper les nobles à cause de leur droiture.

27 Celui qui retient ses paroles connaît la science, Et celui qui a l'esprit calme est un homme intelligent.

28 L'insensé même, quand il se tait, passe pour sage; Celui qui ferme ses lèvres est un homme intelligent.

1 Bättre är ett torrt brödstycke med ro än ett hus fullt av högtidsmat med kiv.

2 En förståndig tjänare får råda över en vanartig son, och bland bröderna får han skifta arv.

3 Degeln prövar silver och smältugnen guld, så prövar HERREN hjärtan.

4 En ond människa aktar på ondskefulla läppar, falskheten lyssnar till fördärvliga tungor.

5 Den som bespottar den fattige smädar hans skapare; den som gläder sig åt andras ofärd bliver icke ostraffad.

6 De gamlas krona äro barnbarn, och barnens ära äro deras fäder.

7 Stortaliga läppar hövas icke dåren, mycket mindre lögnaktiga läppar en furste.

8 En gåva är en lyckosten i dens ögon, som ger den; vart den än kommer bereder den framgång.

9 Den som skyler vad som är brutet, han vill främja kärlek, men den som river upp gammalt, han gör vänner oense.

10 En förebråelse verkar mer på den förståndige än hundra slag på dåren.

11 Upprorsmakaren vill allenast vad ont är, men en budbärare utan förbarmande skall sändas mot honom.

12 Bättre är att möta en björninna från vilken man har tagit ungarna, än att möta en dåre i hans oförnuft.

13 Den som vedergäller gott med ont, från hans hus skall olyckan icke vika.

14 Att begynna träta är att släppa ett vattenflöde löst; håll därför inne, förrän kivet har brutit ut.

15 Den som friar den skyldige och den som fäller den oskyldige, de äro båda en styggelse för HERREN.

16 Vartill gagna väl penningar i dårens hand? Han kunde köpa sig vishet, men han saknar förstånd.

17 En väns kärlek består alltid. och en broder födes till hjälp i nöden.

18 En människa utan förstånd är den som giver handslag, den som går i borgen för sin nästa.

19 Den som älskar split, han älskar överträdelse; Men som bygger sin dörr hög, han far efter fall.

20 Den som har ett vrångt hjärta vinner ingen framgång, och den som har en förvänd tunga, han faller i olycka.

21 Den som har fött en dåraktig son får bedrövelse av honom, en dåres fader har ingen glädje.

22 Ett glatt hjärta är en god läkedom, men ett brutet mod tager märgen ur benen.

23 Den ogudaktige tager gärna skänker i lönndom, för att han skall vränga rättens vägar.

24 Den förståndige har sin blick på visheten, men dårens ögon äro vid jordens ända.

25 En dåraktig son är sin faders grämelse och en bitter sorg för henne som har fött honom.

26 Att pliktfälla jämväl den rättfärdige är icke tillbörligt; att slå ädla män strider mot rättvisan.

27 Den som har vett, han spar sina ord; och lugn till sinnes är en man med förstånd.

28 Om den oförnuftige tege, så aktades också han för vis; den som tillsluter sina läppar är förståndig.