1 Mieux vaut le pauvre qui marche dans son intégrité, Que l'homme qui a des lèvres perverses et qui est un insensé.

2 Le manque de science n'est bon pour personne, Et celui qui précipite ses pas tombe dans le péché.

3 La folie de l'homme pervertit sa voie, Et c'est contre l'Eternel que son coeur s'irrite.

4 La richesse procure un grand nombre d'amis, Mais le pauvre est séparé de son ami.

5 Le faux témoin ne restera pas impuni, Et celui qui dit des mensonges n'échappera pas.

6 Beaucoup de gens flattent l'homme généreux, Et tous sont les amis de celui qui fait des présents.

7 Tous les frères du pauvre le haïssent; Combien plus ses amis s'éloignent-ils de lui! Il leur adresse des paroles suppliantes, mais ils disparaissent.

8 Celui qui acquiert du sens aime son âme; Celui qui garde l'intelligence trouve le bonheur.

9 Le faux témoin ne restera pas impuni, Et celui qui dit des mensonges périra.

10 Il ne sied pas à un insensé de vivre dans les délices; Combien moins à un esclave de dominer sur des princes!

11 L'homme qui a de la sagesse est lent à la colère, Et il met sa gloire à oublier les offenses.

12 La colère du roi est comme le rugissement d'un lion, Et sa faveur est comme la rosée sur l'herbe.

13 Un fils insensé est une calamité pour son père, Et les querelles d'une femme sont une gouttière sans fin.

14 On peut hériter de ses pères une maison et des richesses, Mais une femme intelligente est un don de l'Eternel.

15 La paresse fait tomber dans l'assoupissement, Et l'âme nonchalante éprouve la faim.

16 Celui qui garde ce qui est commandé garde son âme; Celui qui ne veille pas sur sa voie mourra.

17 Celui qui a pitié du pauvre prête à l'Eternel, Qui lui rendra selon son oeuvre.

18 Châtie ton fils, car il y a encore de l'espérance; Mais ne désire point le faire mourir.

19 Celui que la colère emporte doit en subir la peine; Car si tu le libères, tu devras y revenir.

20 Ecoute les conseils, et reçois l'instruction, Afin que tu sois sage dans la suite de ta vie.

21 Il y a dans le coeur de l'homme beaucoup de projets, Mais c'est le dessein de l'Eternel qui s'accomplit.

22 Ce qui fait le charme d'un homme, c'est sa bonté; Et mieux vaut un pauvre qu'un menteur.

23 La crainte de l'Eternel mène à la vie, Et l'on passe la nuit rassasié, sans être visité par le malheur.

24 Le paresseux plonge sa main dans le plat, Et il ne la ramène pas à sa bouche.

25 Frappe le moqueur, et le sot deviendra sage; Reprends l'homme intelligent, et il comprendra la science.

26 Celui qui ruine son père et qui met en fuite sa mère Est un fils qui fait honte et qui fait rougir.

27 Cesse, mon fils, d'écouter l'instruction, Si c'est pour t'éloigner des paroles de la science.

28 Un témoin pervers se moque de la justice, Et la bouche des méchants dévore l'iniquité.

29 Les châtiments sont prêts pour les moqueurs, Et les coups pour le dos des insensés.

1 Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet än en man som har vrånga läppar och därtill är en dåre.

2 Ett obetänksamt sinne, redan det är illa; och den som är snar på foten, han stiger miste.

3 En människas eget oförnuft kommer henne på fall, och dock är det på HERREN som hennes hjärta vredgas

4 Gods skaffar många vänner, men den arme bliver övergiven av sin vän.

5 Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han kommer icke undan.

6 Många söka en furstes ynnest, och alla äro vänner till den givmilde.

7 Den fattige är hatad av alla sina fränder, ännu längre draga sig hans vänner bort ifrån honom; han far efter löften som äro ett intet.

8 Den som förvärvar förstånd har sitt liv kärt; den som tager vara på insikt, han finner lycka

9 Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han skall förgås.

10 Det höves icke dåren att hava goda dagar, mycket mindre en träl att råda över furstar.

11 Förstånd gör en människa tålmodig, och det är hennes ära att tillgiva vad någon har brutit.

12 En konungs vrede är såsom ett ungt lejons rytande, hans nåd är såsom dagg på gräset.

13 En dåraktig son är sin faders fördärv, och en kvinnas trätor äro ett oavlåtligt takdropp.

14 Gård och gods får man i arv från sina fäder, men en förståndig hustru är en gåva från HERREN.

15 Lättja försänker i dåsighet, och den håglöse får lida hunger.

16 Den som håller budet får behålla sitt liv; den som ej aktar på sin vandel han varder dödad.

17 Den som förbarmar sig över den arme, han lånar åt HERREN och får vedergällning av honom för vad gott han har gjort.

18 Tukta din son, medan något hopp är, och åtrå icke att vålla hans död.

19 Den som förgår sig i vrede, han må plikta därför, ty om du vill ställa till rätta, så gör du det allenast värre.

20 Hör råd och tag emot tuktan, på det att du för framtiden må bliva vis.

21 Många planer har en man i sitt hjärta, men HERRENS råd, det bliver beståndande.

22 Efter en människas goda vilja räknas hennes barmhärtighet, och en fattig man är bättre än en som ljuger.

23 HERRENS fruktan för till liv; så får man vila mätt och hemsökes icke av något ont.

24 Den late sticker sin hand i fatet, men gitter icke föra den åter till munnen.

25 Slår man bespottaren, så bliver den fåkunnige klok; och tillrättavisar man den förståndige, så vinner han kunskap.

26 Den som övar våld mot sin fader eller driver bort sin moder, han är en vanartig och skändlig son.

27 Min son, om du icke vill höra tuktan, så far du vilse från de ord som giva kunskap.

28 Ett ont vittne bespottar vad rätt är, och de ogudaktigas mun är glupsk efter orätt.

29 Straffdomar ligga redo för bespottarna och slag för dårarnas rygg.