1 Ne te vante pas du lendemain, Car tu ne sais pas ce qu'un jour peut enfanter.

2 Qu'un autre te loue, et non ta bouche, Un étranger, et non tes lèvres.

3 La pierre est pesante et le sable est lourd, Mais l'humeur de l'insensé pèse plus que l'un et l'autre.

4 La fureur est cruelle et la colère impétueuse, Mais qui résistera devant la jalousie?

5 Mieux vaut une réprimande ouverte Qu'une amitié cachée.

6 Les blessures d'un ami prouvent sa fidélité, Mais les baisers d'un ennemi sont trompeurs.

7 Celui qui est rassasié foule aux pieds le rayon de miel, Mais celui qui a faim trouve doux tout ce qui est amer.

8 Comme l'oiseau qui erre loin de son nid, Ainsi est l'homme qui erre loin de son lieu.

9 L'huile et les parfums réjouissent le coeur, Et les conseils affectueux d'un ami sont doux.

10 N'abandonne pas ton ami et l'ami de ton père, Et n'entre pas dans la maison de ton frère au jour de ta détresse; Mieux vaut un voisin proche qu'un frère éloigné.

11 Mon fils, sois sage, et réjouis mon coeur, Et je pourrai répondre à celui qui m'outrage.

12 L'homme prudent voit le mal et se cache; Les simples avancent et sont punis.

13 Prends son vêtement, car il a cautionné autrui; Exige de lui des gages, à cause des étrangers.

14 Si l'on bénit son prochain à haute voix et de grand matin, Cela est envisagé comme une malédiction.

15 Une gouttière continue dans un jour de pluie Et une femme querelleuse sont choses semblables.

16 Celui qui la retient retient le vent, Et sa main saisit de l'huile.

17 Comme le fer aiguise le fer, Ainsi un homme excite la colère d'un homme.

18 Celui qui soigne un figuier en mangera le fruit, Et celui qui garde son maître sera honoré.

19 Comme dans l'eau le visage répond au visage, Ainsi le coeur de l'homme répond au coeur de l'homme.

20 Le séjour des morts et l'abîme sont insatiables; De même les yeux de l'homme sont insatiables.

21 Le creuset est pour l'argent, et le fourneau pour l'or; Mais un homme est jugé d'après sa renommée.

22 Quand tu pilerais l'insensé dans un mortier, Au milieu des grains avec le pilon, Sa folie ne se séparerait pas de lui.

23 Connais bien chacune de tes brebis, Donne tes soins à tes troupeaux;

24 Car la richesse ne dure pas toujours, Ni une couronne éternellement.

25 Le foin s'enlève, la verdure paraît, Et les herbes des montagnes sont recueillies.

26 Les agneaux sont pour te vêtir, Et les boucs pour payer le champ;

27 Le lait des chèvres suffit à ta nourriture, à celle de ta maison, Et à l'entretien de tes servantes.

1 Beröm dig icke av morgondagen, ty du vet icke vad en dag kan bära i sitt sköte.

2 Må en annan berömma dig, och icke din egen mun, främmande, och icke dina egna läppar.

3 Sten är tung, och sand är svår att bära, men tyngre än båda är förargelse genom en oförnuftig man.

4 Vrede är en grym sak och harm en störtflod, men vem kan bestå mot svartsjuka?

5 Bättre är öppen tillrättavisning än kärlek som hålles fördold.

6 Vännens slag givas i trofasthet, men ovännens kyssar till överflöd.

7 Den mätte trampar honung under fötterna, men den hungrige finner allt vad bittert är sött.

8 Lik en fågel som har måst fly ifrån sitt bo är en man som har måst fly ifrån sitt hem.

9 Salvor och rökelse göra hjärtat glatt, ömhet hos en vän som giver välbetänkta råd.

10 Din vän och din faders vän må du icke låta fara, gå icke till din broders hus, när ofärd drabbar dig; bättre är en granne som står dig nära än broder som står dig fjärran.

11 Bliv vis, min son, så gläder du mitt hjärta; jag kan då giva den svar, som smädar mig.

12 Den kloke ser faran och söker skydd; de fåkunniga löpa åstad och få plikta därför.

13 Tag kläderna av honom, ty han har gått i borgen för en annan, och panta ut vad han har, för den främmande kvinnans skull.

14 Den som välsignar sin nästa med hög röst bittida om morgonen, honom kan det tillräknas såsom en förbannelse.

15 Ett oavlåtligt takdropp på en regnig dag och en trätgirig kvinna, det kan aktas lika.

16 Den som vill lägga band på en sådan vill lägga band på vinden, och hala oljan möter hans högra hand.

17 Järn giver skärpa åt järn; så skärper den ena människan den andra.

18 Den som vårdar sitt fikonträd, han får äta dess frukt; och den som vårdar sig om sin herre, han kommer till ära.

19 Såsom spegelbilden i vattnet liknar ansiktet, så avspeglar den ena människans hjärta den andras.

20 Dödsriket och avgrunden kunna icke mättas; så bliva ej heller människans ögon mätta.

21 Silvret prövas genom degeln och guldet genom smältugnen, så ock en man genom sitt rykte.

22 Om du stötte den oförnuftige mortel med en stöt, bland grynen, så skulle hans oförnuft ändå gå ur honom.

23 Se väl till dina får, och hav akt på dina hjordar.

24 Ty rikedom varar icke evinnerligen; består ens en krona från släkte till släkte?

25 När ny brodd skjuter upp efter gräset som försvann, och när foder samlas in på bergen,

26 då äger du lamm till att bereda dig kläder och bockar till att köpa dig åker;

27 då giva dig getterna mjölk nog, till föda åt dig själv och ditt hus och till underhåll åt dina tjänarinnor.