1 Mon fils, sois attentif à ma sagesse, Prête l'oreille à mon intelligence,
2 Afin que tu conserves la réflexion, Et que tes lèvres gardent la connaissance.
3 Car les lèvres de l'étrangère distillent le miel, Et son palais est plus doux que l'huile;
4 Mais à la fin elle est amère comme l'absinthe, Aiguë comme un glaive à deux tranchants.
5 Ses pieds descendent vers la mort, Ses pas atteignent le séjour des morts.
6 Afin de ne pas considérer le chemin de la vie, Elle est errante dans ses voies, elle ne sait où elle va.
7 Et maintenant, mes fils, écoutez-moi, Et ne vous écartez pas des paroles de ma bouche.
8 Eloigne-toi du chemin qui conduit chez elle, Et ne t'approche pas de la porte de sa maison,
9 De peur que tu ne livres ta vigueur à d'autres, Et tes années à un homme cruel;
10 De peur que des étrangers ne se rassasient de ton bien, Et du produit de ton travail dans la maison d'autrui;
11 De peur que tu ne gémisses, près de ta fin, Quand ta chair et ton corps se consumeront,
12 Et que tu ne dises: Comment donc ai-je pu haïr la correction, Et comment mon coeur a-t-il dédaigné la réprimande?
13 Comment ai-je pu ne pas écouter la voix de mes maîtres, Ne pas prêter l'oreille à ceux qui m'instruisaient?
14 Peu s'en est fallu que je n'aie éprouvé tous les malheurs Au milieu du peuple et de l'assemblée.
15 Bois les eaux de ta citerne, Les eaux qui sortent de ton puits.
16 Tes sources doivent-elles se répandre au dehors? Tes ruisseaux doivent ils couler sur les places publiques?
17 Qu'ils soient pour toi seul, Et non pour des étrangers avec toi.
18 Que ta source soit bénie, Et fais ta joie de la femme de ta jeunesse,
19 Biche des amours, gazelle pleine de grâce: Sois en tout temps enivré de ses charmes, Sans cesse épris de son amour.
20 Et pourquoi, mon fils, serais-tu épris d'une étrangère, Et embrasserais-tu le sein d'une inconnue?
21 Car les voies de l'homme sont devant les yeux de l'Eternel, Qui observe tous ses sentiers.
22 Le méchant est pris dans ses propres iniquités, Il est saisi par les liens de son péché.
23 Il mourra faute d'instruction, Il chancellera par l'excès de sa folie.
1 Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,
2 så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.
3 Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.
4 Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.
5 Hennes fötter styra nedåt mot döden till dödsriket draga hennes steg.
6 Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.
7 Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.
8 Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.
9 Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;
10 må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,
11 så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.
12 och säga: »Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!
13 Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?
14 Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.
15 Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.
16 Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?
17 Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.
18 Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;
19 hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.
20 Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?
21 Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.
22 Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.
23 Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.