1 Mon fils, si tu as cautionné ton prochain, Si tu t'es engagé pour autrui,

2 Si tu es enlacé par les paroles de ta bouche, Si tu es pris par les paroles de ta bouche,

3 Fais donc ceci, mon fils, dégage-toi, Puisque tu es tombé au pouvoir de ton prochain; Va, prosterne-toi, et fais des instances auprès de lui;

4 Ne donne ni sommeil à tes yeux, Ni assoupissement à tes paupières;

5 Dégage-toi comme la gazelle de la main du chasseur, Comme l'oiseau de la main de l'oiseleur.

6 Va vers la fourmi, paresseux; Considère ses voies, et deviens sage.

7 Elle n'a ni chef, Ni inspecteur, ni maître;

8 Elle prépare en été sa nourriture, Elle amasse pendant la moisson de quoi manger.

9 Paresseux, jusqu'à quand seras-tu couché? Quand te lèveras-tu de ton sommeil?

10 Un peu de sommeil, un peu d'assoupissement, Un peu croiser les mains pour dormir!...

11 Et la pauvreté te surprendra, comme un rôdeur, Et la disette, comme un homme en armes.

12 L'homme pervers, l'homme inique, Marche la fausseté dans la bouche;

13 Il cligne des yeux, parle du pied, Fait des signes avec les doigts;

14 La perversité est dans son coeur, Il médite le mal en tout temps, Il excite des querelles.

15 Aussi sa ruine arrivera-t-elle subitement; Il sera brisé tout d'un coup, et sans remède.

16 Il y a six choses que hait l'Eternel, Et même sept qu'il a en horreur;

17 Les yeux hautains, la langue menteuse, Les mains qui répandent le sang innocent,

18 Le coeur qui médite des projets iniques, Les pieds qui se hâtent de courir au mal,

19 Le faux témoin qui dit des mensonges, Et celui qui excite des querelles entre frères.

20 Mon fils, garde les préceptes de ton père, Et ne rejette pas l'enseignement de ta mère.

21 Lie-les constamment sur ton coeur, Attache-les à ton cou.

22 Ils te dirigeront dans ta marche, Ils te garderont sur ta couche, Ils te parleront à ton réveil.

23 Car le précepte est une lampe, et l'enseignement une lumière, Et les avertissements de la correction sont le chemin de la vie:

24 Ils te préserveront de la femme corrompue, De la langue doucereuse de l'étrangère.

25 Ne la convoite pas dans ton coeur pour sa beauté, Et ne te laisse pas séduire par ses paupières.

26 Car pour la femme prostituée on se réduit à un morceau de pain, Et la femme mariée tend un piège à la vie précieuse.

27 Quelqu'un mettra-t-il du feu dans son sein, Sans que ses vêtements s'enflamment?

28 Quelqu'un marchera-t-il sur des charbons ardents, Sans que ses pieds soient brûlés?

29 Il en est de même pour celui qui va vers la femme de son prochain: Quiconque la touche ne restera pas impuni.

30 On ne tient pas pour innocent le voleur qui dérobe Pour satisfaire son appétit, quand il a faim;

31 Si on le trouve, il fera une restitution au septuple, Il donnera tout ce qu'il a dans sa maison.

32 Mais celui qui commet un adultère avec une femme est dépourvu de sens, Celui qui veut se perdre agit de la sorte;

33 Il n'aura que plaie et ignominie, Et son opprobre ne s'effacera point.

34 Car la jalousie met un homme en fureur, Et il est sans pitié au jour de la vengeance;

35 Il n'a égard à aucune rançon, Et il est inflexible, quand même tu multiplierais les dons.

1 Min son, om du har gått i borgen för din nästa och givit ditt handslag för en främmande,

2 om du har blivit bunden genom din muns tal, ja, fångad genom din muns tal,

3 då, min son, må du göra detta för att rädda dig, eftersom du har kommit i din nästas våld: gå och kasta dig ned för honom och ansätt honom,

4 unna dina ögon ingen sömn och dina ögonlock ingen slummer.

5 Sök räddning såsom en gasell ur jägarens våld, och såsom en fågel ur fågelfängarens våld.

6 Gå bort till myran, du late; se huru hon gör, och bliv vis.

7 Hon har ingen furste över sig, ingen tillsyningsman eller herre;

8 dock bereder hon om sommaren sin föda och samlar under skördetiden in sin mat.

9 Huru länge vill du ligga, du late? När vill du stå upp ifrån din sömn?

10 Ja, sov ännu litet, slumra ännu litet, lägg ännu litet händerna i kors för att vila,

11 så skall fattigdomen komma över dig såsom en rövare och armodet såsom en väpnad man.

12 En fördärvlig människa, ja, en ogärningsman är den som går omkring med vrånghet i munnen,

13 som blinkar med ögonen, skrapar med fötterna, giver tecken med fingrarna.

14 Svek bär en sådan i sitt hjärta, ont bringar han alltid å bane, trätor kommer han åstad.

15 Därför skall ofärd plötsligt komma över honom; oförtänkt varder han krossad utan räddning.

16 Sex ting är det som HERREN hatar, ja, sju äro styggelser för hans själ

17 stolta ögon, en lögnaktig tunga, händer som utgjuta oskyldigt blod,

18 ett hjärta som hopsmider fördärvliga anslag, fötter som äro snara till att löpa efter vad ont är,

19 den som främjar lögn genom falskt vittnesbörd, och den som vållar trätor mellan bröder.

20 Min son, bevara din faders bud, och förkasta icke din moders undervisning.

21 Hav dem alltid bundna vid ditt hjärta, fäst dem omkring din hals.

22 När du går, må de leda dig, när du ligger, må de vaka över dig, och när du vaknar upp, må de tala till dig.

23 Ty budet är en lykta och undervisningen ett ljus, och tillrättavisningar till tukt äro en livets väg.

24 De kunna bevara dig för onda kvinnor, för din nästas hustrus hala tunga.

25 Hav icke begärelse i ditt hjärta till hennes skönhet, och låt henne icke fånga dig med sina blickar.

26 Ty för skökan måste du lämna din sista brödkaka, och den gifta kvinnan går på jakt efter ditt dyra liv.

27 Kan väl någon hämta eld i sitt mantelveck utan att hans kläder bliva förbrända?

28 Eller kan någon gå på glödande kol, utan att hans fötter varda svedda?

29 Så sker ock med den som går in till sin nästas hustru; ostraffad bliver ingen som kommer vid henne.

30 Föraktar man icke tjuven som stjäl för att mätta sitt begär, när han hungrar?

31 Och han måste ju, om han ertappas, betala sjufalt igen och giva allt vad han äger i sitt hus.

32 Så är ock den utan förstånd, som förför en annans hustru; ja, en självspilling är den som sådant gör.

33 Plåga och skam är vad han vinner, och hans smälek utplånas icke.

34 Ty svartsjuk är mannens vrede, och han skonar icke på hämndens dag;

35 lösepenning aktar han alls icke på, och bryr sig ej om att du bjuder stora skänker.