1 La sagesse ne crie-t-elle pas? L'intelligence n'élève-t-elle pas sa voix?

2 C'est au sommet des hauteurs près de la route, C'est à la croisée des chemins qu'elle se place;

3 A côté des portes, à l'entrée de la ville, A l'intérieur des portes, elle fait entendre ses cris:

4 Hommes, c'est à vous que je crie, Et ma voix s'adresse aux fils de l'homme.

5 Stupides, apprenez le discernement; Insensés, apprenez l'intelligence.

6 Ecoutez, car j'ai de grandes choses à dire, Et mes lèvres s'ouvrent pour enseigner ce qui est droit.

7 Car ma bouche proclame la vérité, Et mes lèvres ont en horreur le mensonge;

8 Toutes les paroles de ma bouche sont justes, Elles n'ont rien de faux ni de détourné;

9 Toutes sont claires pour celui qui est intelligent, Et droites pour ceux qui ont trouvé la science.

10 Préférez mes instructions à l'argent, Et la science à l'or le plus précieux;

11 Car la sagesse vaut mieux que les perles, Elle a plus de valeur que tous les objets de prix.

12 Moi, la sagesse, j'ai pour demeure le discernement, Et je possède la science de la réflexion.

13 La crainte de l'Eternel, c'est la haine du mal; L'arrogance et l'orgueil, la voie du mal, Et la bouche perverse, voilà ce que je hais.

14 Le conseil et le succès m'appartiennent; Je suis l'intelligence, la force est à moi.

15 Par moi les rois règnent, Et les princes ordonnent ce qui est juste;

16 Par moi gouvernent les chefs, Les grands, tous les juges de la terre.

17 J'aime ceux qui m'aiment, Et ceux qui me cherchent me trouvent.

18 Avec moi sont la richesse et la gloire, Les biens durables et la justice.

19 Mon fruit est meilleur que l'or, que l'or pur, Et mon produit est préférable à l'argent.

20 Je marche dans le chemin de la justice, Au milieu des sentiers de la droiture,

21 Pour donner des biens à ceux qui m'aiment, Et pour remplir leurs trésors.

22 L'Eternel m'a créée la première de ses oeuvres, Avant ses oeuvres les plus anciennes.

23 J'ai été établie depuis l'éternité, Dès le commencement, avant l'origine de la terre.

24 Je fus enfantée quand il n'y avait point d'abîmes, Point de sources chargées d'eaux;

25 Avant que les montagnes soient affermies, Avant que les collines existent, je fus enfantée;

26 Il n'avait encore fait ni la terre, ni les campagnes, Ni le premier atome de la poussière du monde.

27 Lorsqu'il disposa les cieux, j'étais là; Lorsqu'il traça un cercle à la surface de l'abîme,

28 Lorsqu'il fixa les nuages en haut, Et que les sources de l'abîme jaillirent avec force,

29 Lorsqu'il donna une limite à la mer, Pour que les eaux n'en franchissent pas les bords, Lorsqu'il posa les fondements de la terre,

30 J'étais à l'oeuvre auprès de lui, Et je faisais tous les jours ses délices, Jouant sans cesse en sa présence,

31 Jouant sur le globe de sa terre, Et trouvant mon bonheur parmi les fils de l'homme.

32 Et maintenant, mes fils, écoutez-moi, Et heureux ceux qui observent mes voies!

33 Ecoutez l'instruction, pour devenir sages, Ne la rejetez pas.

34 Heureux l'homme qui m'écoute, Qui veille chaque jour à mes portes, Et qui en garde les poteaux!

35 Car celui qui me trouve a trouvé la vie, Et il obtient la faveur de l'Eternel.

36 Mais celui qui pèche contre moi nuit à son âme; Tous ceux qui me haïssent aiment la mort.

1 Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.

2 Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.

3 Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:

4 Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.

5 Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.

6 Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.

7 Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.

8 Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.

9 De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.

10 Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.

11 Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.

12 Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.

13 Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.

14 Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.

15 Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.

16 Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.

17 Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.

18 Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.

19 Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.

20 På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,

21 till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.

22 HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.

23 Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.

24 Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten

25 Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,

26 när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.

27 När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,

28 när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,

29 när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --

30 då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;

31 jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.

32 Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.

33 Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.

34 Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag håller vakt vid dörrposterna i mina portar.

35 Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.

36 Men den som går miste om mig han skadar sig själv;

37 alla de som hata mig, de älska döden.