1 Cantique des degrés. Eternel, souviens-toi de David, De toutes ses peines!

2 Il jura à l'Eternel, Il fit ce voeu au puissant de Jacob:

3 Je n'entrerai pas dans la tente où j'habite, Je ne monterai pas sur le lit où je repose,

4 Je ne donnerai ni sommeil à mes yeux, Ni assoupissement à mes paupières.

5 Jusqu'à ce que j'aie trouvé un lieu pour l'Eternel, Une demeure pour le puissant de Jacob.

6 Voici, nous en entendîmes parler à Ephrata, Nous la trouvâmes dans les champs de Jaar...

7 Allons à sa demeure, Prosternons-nous devant son marchepied!...

8 Lève-toi, Eternel, viens à ton lieu de repos, Toi et l'arche de ta majesté!

9 Que tes sacrificateurs soient revêtus de justice, Et que tes fidèles poussent des cris de joie!

10 A cause de David, ton serviteur, Ne repousse pas ton oint!

11 L'Eternel a juré la vérité à David, Il n'en reviendra pas; Je mettrai sur ton trône un fruit de tes entrailles.

12 Si tes fils observent mon alliance Et mes préceptes que je leur enseigne, Leurs fils aussi pour toujours Seront assis sur ton trône.

13 Oui, l'Eternel a choisi Sion, Il l'a désirée pour sa demeure:

14 C'est mon lieu de repos à toujours; J'y habiterai, car je l'ai désirée.

15 Je bénirai sa nourriture, Je rassasierai de pain ses indigents;

16 Je revêtirai de salut ses sacrificateurs, Et ses fidèles pousseront des cris de joie.

17 Là j'élèverai la puissance de David, Je préparerai une lampe à mon oint,

18 Je revêtirai de honte ses ennemis, Et sur lui brillera sa couronne.

1 En vallfartssång. Tänk, HERRE, David till godo, på allt vad han fick lida,

2 han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;

3 »Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger,

4 jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,

5 förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob.»

6 Ja, vi hörde därom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden.

7 Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.

8 Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.

9 Dina präster vare klädda i rättfärdighet, och dina fromma juble.

10 För din tjänare Davids skull må du icke visa tillbaka din smorde.

11 HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: »Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron.

12 Om dina barn hålla mitt förbund och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem, så skola ock deras barn till evig tid få sitta på din tron.

13 Ty HERREN har utvalt Sion, där vill han hava sin boning.

14 Detta är min vilostad till evig tid; här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.

15 Dess förråd skall jag rikligen välsigna, åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.

16 Dess präster skall jag kläda i frälsning, och dess fromma skola jubla högt.

17 Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde.

18 Hans fiender skall jag kläda i skam, men på honom skall hans krona glänsa.»