1 Psaume de David. A l'occasion de sa fuite devant Absalom, son fils. O Eternel, que mes ennemis sont nombreux! Quelle multitude se lève contre moi!

2 Combien qui disent à mon sujet: Plus de salut pour lui auprès de Dieu! -Pause.

3 Mais toi, ô Eternel! tu es mon bouclier, Tu es ma gloire, et tu relèves ma tête.

4 De ma voix je crie à l'Eternel, Et il me répond de sa montagne sainte. -Pause.

5 Je me couche, et je m'endors; Je me réveille, car l'Eternel est mon soutien.

6 Je ne crains pas les myriades de peuples Qui m'assiègent de toutes parts.

7 Lève-toi, Eternel! sauve-moi, mon Dieu! Car tu frappes à la joue tous mes ennemis, Tu brises les dents des méchants.

8 Le salut est auprès de l'Eternel: Que ta bénédiction soit sur ton peuple! -Pause.

1 En psalm av David, när han flydde för sin son Absalom.

2 HERRE, huru många äro icke mina ovänner! Ja, många resa sig upp mot mig.

3 Många säga om mig: »Det finnes ingen frälsning för honom hos Gud.»

4 Men du, HERRE, är en sköld för mig; du är min ära och den som upplyfter mitt huvud.

5 Jag höjer min röst och ropar till HERREN, och han svarar mig från sitt heliga berg. Sela.

6 Jag lade mig och somnade in; jag har åter vaknat upp, ty HERREN uppehåller mig.

7 Jag fruktar icke för skaror av många tusen, som lägra sig mot mig runt omkring.

8 Stå upp, HERRE, fräls mig, min Gud; ty du slår alla mina fiender på kinden, du krossar de ogudaktigas tänder.

9 Hos HERREN är frälsningen; över ditt folk komme din välsignelse. Sela.