1 Au chef des chantres. Sur les lis lyriques. D'Asaph. Psaume. Prête l'oreille, berger d'Israël, Toi qui conduis Joseph comme un troupeau! Parais dans ta splendeur, Toi qui es assis sur les chérubins!

2 Devant Ephraïm, Benjamin et Manassé, réveille ta force, Et viens à notre secours!

3 O Dieu, relève-nous! Fais briller ta face, et nous serons sauvés!

4 Eternel, Dieu des armées! Jusques à quand t'irriteras-tu contre la prière de ton peuple?

5 Tu les nourris d'un pain de larmes. Tu les abreuves de larmes à pleine mesure.

6 Tu fais de nous un objet de discorde pour nos voisins, Et nos ennemis se raillent de nous.

7 Dieu des armées, relève-nous! Fais briller ta face, et nous serons sauvés!

8 Tu avais arraché de l'Egypte une vigne; Tu as chassé des nations, et tu l'as plantée.

9 Tu as fait place devant elle: Elle a jeté des racines et rempli la terre;

10 Les montagnes étaient couvertes de son ombre, Et ses rameaux étaient comme des cèdres de Dieu;

11 Elle étendait ses branches jusqu'à la mer, Et ses rejetons jusqu'au fleuve.

12 Pourquoi as-tu rompu ses clôtures, En sorte que tous les passants la dépouillent?

13 Le sanglier de la forêt la ronge, Et les bêtes des champs en font leur pâture.

14 Dieu des armées, reviens donc! Regarde du haut des cieux, et vois! considère cette vigne!

15 Protège ce que ta droite a planté, Et le fils que tu t'es choisi!...

16 Elle est brûlée par le feu, elle est coupée! Ils périssent devant ta face menaçante.

17 Que ta main soit sur l'homme de ta droite, Sur le fils de l'homme que tu t'es choisi!

18 Et nous ne nous éloignerons plus de toi. Fais-nous revivre, et nous invoquerons ton nom.

19 Eternel, Dieu des armées, relève-nous! Fais briller ta face, et nous serons sauvés!

1 För sångmästaren, efter »Liljor»; ett vittnesbörd; av Asaf; en psalm.

2 Lyssna, du Israels herde, du som leder Josef såsom din hjord; du som tronar på keruberna, träd fram i glans.

3 Låt din makt vakna upp till att gå framför Efraim och Benjamin och Manasse, och kom till vår frälsning.

4 Gud, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.

5 HERRE Gud Sebaot, huru länge skall du vredgas vid ditt folks bön?

6 Du har låtit dem äta tårebröd och givit dem tårar att dricka i fullt mått.

7 Du gör oss till ett trätoämne för våra grannar, och våra fiender bespotta oss.

8 Gud Sebaot, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.

9 Ett vinträd flyttade du från Egypten, du förjagade hedningarna och planterade det.

10 Du röjde rum för det, och det slog rötter och uppfyllde landet.

11 Bergen blevo betäckta av dess skugga och Guds cedrar av dess rankor;

12 det utbredde sina revor ända till havet och sina telningar intill floden.

13 Varför har du då brutit ned dess hägnad, så att alla vägfarande riva till sig därav?

14 Vildsvinet från skogen frossar därpå, och djuren på marken äta därav.

15 Gud Sebaot, vänd åter, skåda ned från himmelen och se härtill, och låt dig vårda om detta vinträd.

16 Skydda trädet som din högra hand har planterat, och den son som du har fostrat åt dig.

17 Det är förbränt av eld och kringhugget; för ditt ansiktes näpst förgås de.

18 Håll din hand över din högra hands man, över den människoson som du har fostrat åt dig.

19 Då skola vi icke vika ifrån dig; behåll oss vid liv, så skola vi åkalla ditt namn.

20 HERRE Gud Sebaot, upprätta oss; låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.