1 Cantique d'Ethan, l'Ezrachite. Je chanterai toujours les bontés de l'Eternel; Ma bouche fera connaître à jamais ta fidélité.

2 Car je dis: La bonté a des fondements éternels; Tu établis ta fidélité dans les cieux.

3 J'ai fait alliance avec mon élu; Voici ce que j'ai juré à David, mon serviteur:

4 J'affermirai ta postérité pour toujours, Et j'établirai ton trône à perpétuité. Pause.

5 Les cieux célèbrent tes merveilles, ô Eternel! Et ta fidélité dans l'assemblée des saints.

6 Car qui, dans le ciel, peut se comparer à l'Eternel? Qui est semblable à toi parmi les fils de Dieu?

7 Dieu est terrible dans la grande assemblée des saints, Il est redoutable pour tous ceux qui l'entourent.

8 Eternel, Dieu des armées! qui est comme toi puissant, ô Eternel? Ta fidélité t'environne.

9 Tu domptes l'orgueil de la mer; Quand ses flots se soulèvent, tu les apaises.

10 Tu écrasas l'Egypte comme un cadavre, Tu dispersas tes ennemis par la puissance de ton bras.

11 C'est à toi qu'appartiennent les cieux et la terre, C'est toi qui as fondé le monde et ce qu'il renferme.

12 Tu as créé le nord et le midi; Le Thabor et l'Hermon se réjouissent à ton nom.

13 Ton bras est puissant, Ta main forte, ta droite élevée.

14 La justice et l'équité sont la base de ton trône. La bonté et la fidélité sont devant ta face.

15 Heureux le peuple qui connaît le son de la trompette; Il marche à la clarté de ta face, ô Eternel!

16 Il se réjouit sans cesse de ton nom, Et il se glorifie de ta justice.

17 Car tu es la gloire de sa puissance; C'est ta faveur qui relève notre force.

18 Car l'Eternel est notre bouclier, Le Saint d'Israël est notre roi.

19 Alors tu parlas dans une vision à ton bien-aimé, Et tu dis: J'ai prêté mon secours à un héros, J'ai élevé du milieu du peuple un jeune homme;

20 J'ai trouvé David, mon serviteur, Je l'ai oint de mon huile sainte.

21 Ma main le soutiendra, Et mon bras le fortifiera.

22 L'ennemi ne le surprendra pas, Et le méchant ne l'opprimera point;

23 J'écraserai devant lui ses adversaires, Et je frapperai ceux qui le haïssent.

24 Ma fidélité et ma bonté seront avec lui, Et sa force s'élèvera par mon nom.

25 Je mettrai sa main sur la mer, Et sa droite sur les fleuves.

26 Lui, il m'invoquera: Tu es mon père, Mon Dieu et le rocher de mon salut!

27 Et moi, je ferai de lui le premier-né, Le plus élevé des rois de la terre.

28 Je lui conserverai toujours ma bonté, Et mon alliance lui sera fidèle;

29 Je rendrai sa postérité éternelle, Et son trône comme les jours des cieux.

30 Si ses fils abandonnent ma loi Et ne marchent pas selon ses ordonnances,

31 S'ils violent mes préceptes Et n'observent pas mes commandements,

32 Je punirai de la verge leurs transgressions, Et par des coups leurs iniquités;

33 Mais je ne lui retirerai point ma bonté Et je ne trahirai pas ma fidélité,

34 Je ne violerai point mon alliance Et je ne changerai pas ce qui est sorti de mes lèvres.

35 J'ai juré une fois par ma sainteté: Mentirai-je à David?

36 Sa postérité subsistera toujours; Son trône sera devant moi comme le soleil,

37 Comme la lune il aura une éternelle durée. Le témoin qui est dans le ciel est fidèle. Pause.

38 Et pourtant, tu as rejeté, tu as repoussé! Tu t'es irrité contre ton oint!

39 Tu as dédaigné l'alliance avec ton serviteur; Tu as abattu, profané sa couronne.

40 Tu as détruit toutes ses murailles, Tu as mis en ruines ses forteresses.

41 Tous les passants le dépouillent; Il est un objet d'opprobre pour ses voisins.

42 Tu as élevé la droite de ses adversaires, Tu as réjoui tous ses ennemis;

43 Tu as fait reculer le tranchant de son glaive, Et tu ne l'as pas soutenu dans le combat.

44 Tu as mis un terme à sa splendeur, Et tu as jeté son trône à terre;

45 Tu as abrégé les jours de sa jeunesse, Tu l'as couvert de honte. Pause.

46 Jusques à quand, Eternel! te cacheras-tu sans cesse, Et ta fureur s'embrasera-t-elle comme le feu?

47 Rappelle-toi ce qu'est la durée de ma vie, Et pour quel néant tu as créé tous les fils de l'homme.

48 Y a-t-il un homme qui puisse vivre et ne pas voir la mort, Qui puisse sauver son âme du séjour des morts? Pause.

49 Où sont, Seigneur! tes bontés premières, Que tu juras à David dans ta fidélité?

50 Souviens-toi, Seigneur! de l'opprobre de tes serviteurs, Souviens-toi que je porte en mon sein tous les peuples nombreux;

51 Souviens-toi des outrages de tes ennemis, ô Eternel! De leurs outrages contre les pas de ton oint.

52 Béni soit à jamais l'Eternel! Amen! Amen!

1 En sång av esraiten Etan.

2 Jag vill sjunga om HERRENS nådegärningar evinnerligen; jag vill låta min mun förkunna din trofasthet, från släkte till släkte.

3 Ja, jag säger: För evig tid skall nåd byggas upp; i himmelen, där befäster du din trofasthet.

4 »Jag har slutit ett förbund med min utvalde, med ed har jag lovat min tjänare David:

5 'Jag skall befästa din säd för evig tid och bygga din tron från släkte till släkte.'» Sela.

6 Av himlarna prisas dina under, o HERRE, och i de heligas församling din trofasthet.

7 Ty vilken i skyn kan liknas vid HERREN, vilken bland Guds söner kan aktas lik HERREN?

8 Ja, Gud är mycket förskräcklig i de heligas råd och fruktansvärd utöver alla som äro omkring honom.

9 HERRE, härskarornas Gud, vem är dig lik? Stark är HERREN; och din trofasthet är runt omkring dig.

10 Du är den som råder över havets uppror; när dess böljor resa sig, stillar du dem.

11 Du krossade Rahab, så att han låg lik en slagen; med din mäktiga arm förströdde du dina fiender.

12 Din är himmelen, din är ock jorden; du har grundat jordens krets med allt vad därpå är.

13 Norr och söder, dem har du skapat; Tabor och Hermon jubla i ditt namn.

14 Du har en arm med hjältekraft, mäktig är din hand, hög är din högra hand.

15 Rättfärdighet och rätt äro din trons fäste, nåd och sanning stå inför ditt ansikte.

16 Saligt är det folk som vet vad jubel är, de som vandra, o HERRE, i ditt ansiktes ljus.

17 I ditt namn fröjda de sig alltid, och genom din rättfärdighet upphöjas de.

18 Ty du är deras starkhet och prydnad, och genom din nåd upphöjer du vårt horn.

19 Ty han som är vår sköld tillhör HERREN, vår konung tillhör Israels Helige.

20 På den tiden talade du i en syn till dina fromma och sade: »Jag har lagt hjälp i en hjältes hans, jag har upphöjt en yngling ur folket.

21 Jag har funnit min tjänare David och smort honom med min helig olja.

22 Min hand skall stadigt vara med honom, och min arm skall styrka honom.

23 Ingen fiende skall oförtänkt komma över honom, och ingen orättfärdig skall förtrycka honom;

24 nej, jag skall krossa hans ovänner framför honom, och jag skall hemsöka dem som hata honom.

25 Min trofasthet och min nåd skola vara med honom, och i mitt namn skall hans horn varda upphöjt.

26 Jag skall lägga havet under hans hand och strömmarna under hans högra hand.

27 Han skall kalla mig så: 'Du min fader, min Gud och min frälsnings klippa.'

28 Ja, jag skall göra honom till den förstfödde, till den högste bland konungarna på jorden.

29 Jag skall bevara min nåd åt honom evinnerligen, och mitt förbund med honom skall förbliva fast.

30 Jag skall låta hans säd bestå till evig tid, och hans tron, så länge himmelen varar.

31 Om hans barn övergiva min lag och icke vandra efter mina rätter,

32 om de bryta mot mina stadgar och icke hålla mina bud,

33 då skall jag väl hemsöka deras överträdelse med ris och deras missgärning med plågor,

34 men min nåd skall jag ej taga ifrån honom, och jag skall icke svika i trofasthet.

35 Jag skall icke bryta mitt förbund, och vad mina läppar hava talat skall jag ej förändra.

36 En gång har jag svurit det vid min helighet, och mitt löfte till David skall jag icke bryta.

37 Hans säd skall förbliva evinnerligen och hans tron inför mig så länge som solen;

38 såsom månen skall den bestå evinnerligen. Och trofast är vittnet i skyn.» Sela.

39 Men nu har du förkastat och förskjutit din smorde och handlat i vrede mot honom.

40 Du har upplöst förbundet med din tjänare, du har oskärat hans krona och kastat den ned till jorden.

41 Du har brutit ned alla hans murar, du har gjort hans fästen till spillror.

42 Alla som gå vägen fram plundra honom, han har blivit till smälek för sina grannar.

43 Du har upphöjt hans ovänners högra hand och berett alla hans fiender glädje.

44 Ja, du har låtit hans svärdsegg vika tillbaka och icke hållit honom uppe i striden.

45 Du har gjort slut på hans glans och slagit hans tron till jorden.

46 Du har förkortat hans ungdoms dagar, du har höljt honom med skam. Sela.

47 Huru länge, o HERRE, skall du så alldeles fördölja dig? Huru länge skall din vrede brinna såsom eld?

48 Tänk på huru kort mitt liv varar, och huru förgängliga du har skapat alla människors barn.

49 Ty vilken är den man som får leva och undgår att se döden? Vem räddar din själ från dödsrikets våld? Sela.

50 Herre, var äro din forna nådegärningar, vad du lovade David med ed i din trofasthet.

51 Tänk, Herre, på dina tjänares smälek, på vad jag måste fördraga av alla de många folken;

52 tänk på huru dina fiender smäda, o HERRE, huru de smäda din smordes fotspår. ----

53 Lovad vare HERREN evinnerligen! Amen, Amen.