1 Dieu des vengeances, Eternel! Dieu des vengeances, parais!

2 Lève-toi, juge de la terre! Rends aux superbes selon leurs oeuvres!

3 Jusques à quand les méchants, ô Eternel! Jusques à quand les méchants triompheront-ils?

4 Ils discourent, ils parlent avec arrogance; Tous ceux qui font le mal se glorifient.

5 Eternel! ils écrasent ton peuple, Ils oppriment ton héritage;

6 Ils égorgent la veuve et l'étranger, Ils assassinent les orphelins.

7 Et ils disent: L'Eternel ne regarde pas, Le Dieu de Jacob ne fait pas attention!

8 Prenez-y garde, hommes stupides! Insensés, quand serez-vous sages?

9 Celui qui a planté l'oreille n'entendrait-il pas? Celui qui a formé l'oeil ne verrait-il pas?

10 Celui qui châtie les nations ne punirait-il point, Lui qui donne à l'homme l'intelligence?

11 L'Eternel connaît les pensées de l'homme, Il sait qu'elles sont vaines.

12 Heureux l'homme que tu châties, ô Eternel! Et que tu instruis par ta loi,

13 Pour le calmer aux jours du malheur, Jusqu'à ce que la fosse soit creusée pour le méchant!

14 Car l'Eternel ne délaisse pas son peuple, Il n'abandonne pas son héritage;

15 Car le jugement sera conforme à la justice, Et tous ceux dont le coeur est droit l'approuveront.

16 Qui se lèvera pour moi contre les méchants? Qui me soutiendra contre ceux qui font le mal?

17 Si l'Eternel n'était pas mon secours, Mon âme serait bien vite dans la demeure du silence.

18 Quand je dis: Mon pied chancelle! Ta bonté, ô Eternel! me sert d'appui.

19 Quand les pensées s'agitent en foule au dedans de moi, Tes consolations réjouissent mon âme.

20 Les méchants te feraient-ils siéger sur leur trône, Eux qui forment des desseins iniques en dépit de la loi?

21 Ils se rassemblent contre la vie du juste, Et ils condamnent le sang innocent.

22 Mais l'Eternel est ma retraite, Mon Dieu est le rocher de mon refuge.

23 Il fera retomber sur eux leur iniquité, Il les anéantira par leur méchanceté; L'Eternel, notre Dieu, les anéantira.

1 Du hämndens Gud, o HERRE, du hämndens Gud, träd fram i glans.

2 Res dig, du jordens domare, vedergäll de högmodiga vad de hava gjort.

3 Huru länge skola de ogudaktiga, o HERRE, huru länge skola de ogudaktiga triumfera?

4 Deras mun flödar över av fräckt tal; de förhäva sig, alla ogärningsmännen.

5 Ditt folk, o HERRE, krossa de, och din arvedel förtrycka de.

6 Änkor och främlingar dräpa de, och faderlösa mörda de.

7 Och de säga: »HERREN ser det icke, Jakobs Gud märker det icke.»

8 Märken själva, I oförnuftiga bland folket; I dårar, när kommen I till förstånd?

9 Den som har planterat örat, skulle han icke höra? Den som har danat ögat, skulle han icke se?

10 Den som håller hedningarna i tukt, skulle han icke straffa, han som lär människorna förstånd?

11 HERREN känner människornas tankar, han vet att de själva äro fåfänglighet.

12 Säll är den man som du, HERRE, undervisar, och som du lär genom din lag,

13 för att skaffa honom ro för olyckans dagar, till dess de ogudaktigas grav varder grävd.

14 Ty HERREN förskjuter icke sitt folk, och sin arvedel övergiver han icke.

15 Nej, rättfärdighet skall åter gälla i rätten, och alla rättsinniga skola hålla sig därtill.

16 Vem står upp till att försvara mig mot de onda, vem bistår mig mot ogärningsmännen?

17 Om HERREN icke vore min hjälp, så bodde min själ snart i det tysta.

18 När jag tänkte: »Min fot vacklar», då stödde mig din når, o HERRE:

19 När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ.

20 Kan fördärvets domarsäte hava gemenskap med dig, det säte där man över våld i lagens namn,

21 där de tränga den rättfärdiges själ och fördöma oskyldigt blod?

22 Men HERREN bliver för mig en borg, min Gud bliver min tillflykts klippa.

23 Och han låter deras fördärv vända tillbaka över dem och förgör dem för deras ondskas skull. Ja, HERREN, vår Gud, förgör dem.