1 Mein Kind, merke auf meine Weisheit; neige dein Ohr zu meiner Lehre,
2 daß du behaltest guten Rat und dein Mund wisse Unterschied zu haben.
3 Denn die Lippen der Hure sind süß wie Honigseim, und ihre Kehle ist glätter denn Öl,
4 aber hernach bitter wie Wermut und scharf wie ein zweischneidig Schwert.
5 Ihre Füße laufen zum Tod hinunter, ihre Gänge erlangen die Hölle.
6 Sie gehet nicht stracks auf dem Wege des Lebens; unstet sind ihre Tritte, daß sie nicht weiß, wo sie gehet.
7 So gehorchet mir nun, meine Kinder, und weichet nicht von der Rede meines Mundes!
8 Laß deine Wege ferne von ihr sein und nahe nicht zur Tür ihres Hauses,
9 daß du nicht den Fremden gebest deine Ehre und deine Jahre dem Grausamen,
10 daß sich nicht Fremde von deinem Vermögen sättigen, und deine Arbeit nicht sei in eines andern Haus,
11 und müssest hernach seufzen, wenn du dein Leib und Gut verzehret hast,
12 und sprechen: Ach, wie habe ich die Zucht gehasset, und mein Herz die Strafe verschmähet,
13 und habe nicht gehorchet der Stimme meiner Lehrer und mein Ohr nicht geneigt zu denen, die mich lehreten!
14 Ich bin schier in all Unglück kommen vor allen Leuten und allem Volk.
15 Trinke Wasser aus deiner Grube und Flüsse aus deinem Brunnen.
16 Laß deine Brunnen herausfließen und die Wasserbäche auf die Gassen.
17 Habe du aber sie alleine und kein Fremder mit dir.
18 Dein Born sei gesegnet, und freue dich des Weibes deiner Jugend!
19 Sie ist lieblich wie eine Hindin und holdselig wie ein Reh. Laß dich ihre Liebe allezeit sättigen, und ergötze dich allewege in ihrer Liebe.
20 Mein Kind, warum willst du dich an der Fremden ergötzen und herzest dich mit einer andern?
21 Denn jedermanns Wege sind stracks vor dem HErrn, und er misset gleich alle ihre Gänge.
22 Die Missetat des GOttlosen wird ihn fahen, und er wird mit dem Strick seiner Sünde gehalten werden.
23 Er wird sterben, daß er sich nicht will ziehen lassen, und um seiner großen Torheit willen wird‘s ihm nicht wohlgehen.
1 E taku tama, tahuri ki oki whakaaro nui, kia anga tou taringa ki toku matauranga:
2 Kia u ai koe ki te ngarahu pai, kia mau ai te matauranga i ou ngutu.
3 Ko nga ngutu hoki o te wahine ke, kei te maturuturunga iho o te honikoma, ngawari iho tona mangai i te hinu.
4 He kawa rawa hoki tona mutunga i te taru kawa; he koi, ano he hoari matarua.
5 Ko ona waewae e heke ana ki te mate, mau pu te reinga i ona takahanga;
6 Heoi kahore i kitea e ia te ara totika ki te ora: he kotiti ke ona ara, a kahore ia i te matau.
7 Na reira, e aku tamariki, whakarongo mai ki ahau, kei mahue hoki nga kupu a toku mangai.
8 Kia matara tou ara i a ia, kaua hoki e tata ki te tatau o tona whare;
9 Kei hoatu tou honore ki nga tangata ke, ou tau ki te hunga nanakia:
10 Kei makona nga tangata ke i tou kaha, kei riro ou mauiui ki te whare o te tangata ke;
11 A ka tangi koe i tou whakamutunga, ina poto ou kikokiko me tou tinana.
12 A ka mea, Katae toku kino ki te ako; katae te mauiui o toku ngakau ki te tohutohu!
13 Kihai hoki ahau i whakarongo ki te reo o oku kaiwhakaako, kihai toku taringa i anga ki te hunga e tohutohu ana i ahau.
14 Wahi iti kei nga kino katoa ahau i waenganui o te whakaminenga, o te huihui.
15 Inumia he wai i roto i tau ake rua, me nga wai rere ano i roto i tau ake poka.
16 Kia tohatoha noa atu koia au puna wai, nga awa wai i nga huarahi?
17 Waiho ena mau anake, kauaka ma koutou tahi ko nga tangata ke.
18 Kia manaakitia tau puna wai: kia koa ano koe ki te wahine o tou taitamarikitanga.
19 Kia rite ia ki taua mea ahuareka, ki te hata, ki te mea ataahua ki te anaterope; kia makona koe i ona u i nga wa katoa, kia matenuitia tonutia e koe tona aroha.
20 He aha oti koe, e taku tama, ka matenui ai ki te wahine ke, i awhi ai i te uma o te wahine ke?
21 Kei mua hoki i nga kanohi o Ihowa nga ara o te tangata, a e meinga ana e ia kia papatairite ona ara katoa.
22 Ko ona kino ano hei hopu i te tangata kino, hei taura ona hara e mau ai ia.
23 Ka mate ia, he mea kihai i whakaakona, ka pohehe i te nui o tona wairangi.