1 ADEMAS respondió Eliú, y dijo:

2 Oid, sabios, mis palabras; Y vosotros, doctos, estadme atentos.

3 Porque el oído prueba las palabras, Como el paladar gusta para comer.

4 Escojamos para nosotros el juicio, Conozcamos entre nosotros cuál sea lo bueno;

5 Porque Job ha dicho: Yo soy justo, Y Dios me ha quitado mi derecho.

6 ¿He de mentir yo contra mi razón? Mi saeta es gravosa sin haber yo prevaricado.

7 ¿Qué hombre hay como Job, Que bebe el escarnio como agua?

8 Y va en compañía con los que obran iniquidad, Y anda con los hombres maliciosos.

9 Porque ha dicho: De nada servirá al hombre El conformar su voluntad con Dios.

10 Por tanto, varones de seso, oidme; Lejos esté de Dios la impiedad, Y del Omnipotente la iniquidad.

11 Porque él pagará al hombre según su obra, Y él le hará hallar conforme á su camino.

12 Sí, por cierto, Dios no hará injusticia, Y el Omnipotente no pervertirá el derecho.

13 ¿Quién visitó por él la tierra? ¿Y quién puso en orden todo el mundo?

14 Si él pusiese sobre el hombre su corazón, Y recogiese así su espíritu y su aliento,

15 Toda carne perecería juntamente, Y el hombre se tornaría en polvo.

16 Si pues hay en ti entendimiento, oye esto: Escucha la voz de mis palabras.

17 ¿Enseñorearáse el que aborrece juicio? ¿Y condenarás tú al que es tan justo?

18 ¿Hase de decir al rey: Perverso; Y á los príncipes: Impíos?

19 ¿Cuánto menos á aquel que no hace acepción de personas de príncipes, Ni el rico es de él más respetado que el pobre? Porque todos son obras de sus manos.

20 En un momento morirán, y á media noche Se alborotarán los pueblos, y pasarán, Y sin mano será quitado el poderoso.

21 Porque sus ojos están sobre los caminos del hombre, Y ve todos sus pasos.

22 No hay tinieblas ni sombra de muerte Donde se encubran los que obran maldad.

23 No carga pues él al hombre más de lo justo, Para que vaya con Dios á juicio.

24 El quebrantará á los fuertes sin pesquisa, Y hará estar otros en su lugar.

25 Por tanto él hará notorias las obras de ellos, Cuando los trastornará en la noche, y serán quebrantados.

26 Como á malos los herirá En lugar donde sean vistos:

27 Por cuanto así se apartaron de él, Y no consideraron todos sus caminos;

28 Haciendo venir delante de él el clamor del pobre, Y que oiga el clamor de los necesitados.

29 Y si él diere reposo, ¿quién inquietará? Si escondiere el rostro, ¿quién lo mirará? Esto sobre una nación, y lo mismo sobre un hombre;

30 Haciendo que no reine el hombre hipócrita Para vejaciones del pueblo.

31 De seguro conviene se diga á Dios: Llevado he ya castigo, no más ofenderé:

32 Enséñame tú lo que yo no veo: Que si hice mal, no lo haré más.

33 ¿Ha de ser eso según tu mente? El te retribuirá, ora rehuses, Ora aceptes, y no yo: Di si no, lo que tú sabes.

34 Los hombres de seso dirán conmigo, Y el hombre sabio me oirá:

35 Que Job no habla con sabiduría, Y que sus palabras no son con entendimiento.

36 Deseo yo que Job sea probado ampliamente, A causa de sus respuestas por los hombres inicuos.

37 Porque á su pecado añadió impiedad: Bate las manos entre nosotros, Y contra Dios multiplica sus palabras.

1 Och Elihu tog till orda och sade:

2 Hören, I vise, mina ord; I förståndige, lyssnen till mig.

3 Örat skall ju pröva orden, och munnen smaken hos det man vill äta.

4 Må vi nu utvälja åt oss vad rätt är, samfällt söka förstå vad gott är.

5 Se, Job har sagt: »Jag är oskyldig. Gud har förhållit mig min rätt.

6 Fastän jag har rätt, måste jag stå såsom lögnare; dödsskjuten är jag, jag som intet har brutit.»

7 Var finnes en man som är såsom Job? Han läskar sig med bespottelse såsom med vatten,

8 han gör sig till ogärningsmäns stallbroder och sällar sig till ogudaktiga människor.

9 Ty han säger: »Det gagnar en man till intet, om han håller sig väl med Gud.»

10 Hören mig därför, I förståndige män: Bort det, att Gud skulle begå någon orätt, att den Allsmäktige skulle göra vad orättfärdigt är!

11 Nej, han vedergäller var människa efter hennes gärningar och lönar envar såsom hans vandel har förtjänat.

12 Ty Gud gör i sanning intet som är orätt, den Allsmäktige kan icke kränka rätten.

13 Vem har bjudit honom att vårda sig om jorden, och vem lade på honom bördan av hela jordens krets?

14 Om han ville tänka allenast på sig själv och åter draga till sig sin anda och livsfläkt,

15 då skulle på en gång allt kött förgås, och människorna skulle vända åter till stoft.

16 Men märk nu väl och hör härpå, lyssna till vad mina ord förkunna.

17 Skulle den förmå regera, som hatade vad rätt är? Eller fördömer du den som är den störste i rättfärdighet?

18 Får man då säga till en konung: »Du ogärningsman», eller till en furste: »Du ogudaktige»?

19 Gud har ju ej anseende till någon hövdings person, han aktar den rike ej för mer än den fattige, ty alla äro de hans händers verk.

20 I ett ögonblick omkomma de, mitt i natten: folkhopar gripas av bävan och förgås, de väldige ryckas bort, utan människohand.

21 Ty hans ögon vakta på var mans vägar, och alla deras steg, dem ser han.

22 Intet mörker finnes och ingen skugga så djup, att ogärningsmän kunna fördölja sig däri.

23 Ty länge behöver Gud ej vakta på en människa, innan hon måste stå till doms inför honom.

24 Han krossar de väldige utan rannsakning och låter så andra träda fram i deras ställe.

25 Ja, han märker väl vad de göra, han omstörtar dem om natten och låter dem förgås.

26 Såsom ogudaktiga tuktar han dem öppet, inför människors åsyn,

27 eftersom de veko av ifrån honom och ej aktade på alla hans vägar.

28 De bragte så den armes rop inför honom, och rop av betryckta fick han höra.

29 Vem vågar då fördöma, om han stillar larmet? Ja, vem vill väl skåda honom, om han döljer sitt ansikte, för ett folk eller för en enskild man,

30 när han vill rycka makten ifrån gudlösa människor och hindra dem att bliva snaror för folket?

31 Kan man väl säga till Gud: »Jag måste lida, jag som ändå intet har förbrutit.

32 Visa mig du vad som går över mitt förstånd; om jag har gjort något orätt, vill jag då ej göra så mer.»

33 Skall då han, för ditt klanders skull, giva vedergällning såsom du vill? Du själv, och icke jag, må döma därom; ja, tala du ut vad du menar.

34 Men kloka män skola säga så till mig, visa män, när de få höra mig:

35 »Job talar utan någon insikt, hans ord äro utan förstånd.»

36 Så må nu Job utstå prövningar allt framgent, då han vill försvara sig på ogärningsmäns sätt.

37 Till sin synd lägger han ju uppenbar ondska, oss till hån slår han ihop sina händer och talar stora ord mot Gud.