1 LA mujer sabia edifica su casa: Mas la necia con sus manos la derriba.
2 El que camina en su rectitud teme á Jehová: Mas el pervertido en sus caminos lo menosprecia.
3 En la boca del necio está la vara de la soberbia: Mas los labios de los sabios los guardarán.
4 Sin bueyes el granero está limpio: Mas por la fuerza del buey hay abundancia de pan.
5 El testigo verdadero no mentirá: Mas el testigo falso hablará mentiras.
6 Busca el escarnecedor la sabiduría, y no la halla: Mas la sabiduría al hombre entendido es fácil.
7 Vete de delante del hombre necio, Porque en él no advertirás labios de ciencia.
8 La ciencia del cuerdo es entender su camino: Mas la indiscreción de los necios es engaño.
9 Los necios se mofan del pecado: Mas entre los rectos hay favor.
10 El corazón conoce la amargura de su alma; Y extraño no se entrometerá en su alegría.
11 La casa de los impíos será asolada: Mas florecerá la tienda de los rectos.
12 Hay camino que al hombre parece derecho; Empero su fin son caminos de muerte.
13 Aun en la risa tendrá dolor el corazón; Y el término de la alegría es congoja.
14 De sus caminos será harto el apartado de razón: Y el hombre de bien estará contento del suyo.
15 El simple cree á toda palabra: Mas el avisado entiende sus pasos.
16 El sabio teme, y se aparta del mal: Mas el necio se arrebata, y confía.
17 El que presto se enoja, hará locura: Y el hombre malicioso será aborrecido.
18 Los simples heredarán necedad: Mas los cuerdos se coronarán de sabiduría.
19 Los malos se inclinarán delante de los buenos, Y los impíos á las puertas del justo.
20 El pobre es odioso aun á su amigo: Pero muchos son los que aman al rico.
21 Peca el que menosprecia á su prójimo: Mas el que tiene misericordia de los pobres, es bienaventurado.
22 ¿No yerran los que piensan mal? Misericordia empero y verdad alcanzarán los que piensan bien.
23 En toda labor hay fruto: Mas la palabra de los labios solamente empobrece.
24 Las riquezas de los sabios son su corona: Mas es infatuación la insensatez de los necios.
25 El testigo verdadero libra las almas: Mas el engañoso hablará mentiras.
26 En el temor de Jehová está la fuerte confianza; Y esperanza tendrán sus hijos.
27 El temor de Jehová es manantial de vida, Para apartarse de los lazos de la muerte.
28 En la multitud de pueblo está la gloria del rey: Y en la falta de pueblo la flaqueza del príncipe.
29 El que tarde se aira, es grande de entendimiento: Mas el corto de espíritu engrandece el desatino.
30 El corazón apacible es vida de las carnes: Mas la envidia, pudrimiento de huesos.
31 El que oprime al pobre, afrenta á su Hacedor: Mas el que tiene misericordia del pobre, lo honra.
32 Por su maldad será lanzado el impío: Mas el justo en su muerte tiene esperanza.
33 En el corazón del cuerdo reposa la sabiduría; Y es conocida en medio de los necios.
34 La justicia engrandece la nación: Mas el pecado es afrenta de las naciones.
35 La benevolencia del rey es para con el ministro entendido: Mas su enojo contra el que lo avergüenza.
1 Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt, men oförnuft river ned det med egna händer.
2 Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet, men den som föraktar honom, han går krokiga vägar.
3 I den oförnuftiges mun är ett gissel för hans högmod, men de visa bevaras genom sina läppar.
4 Där inga dragare finnas, där förbliver krubban tom, men riklig vinning får man genom oxars kraft.
5 Ett sannfärdigt vittne ljuger icke, men ett falskt vittne främjar lögn.
6 Bespottaren söker vishet och finner ingen, men för den förståndige är kunskap lätt.
7 Gå bort ifrån den man som är dåraktig; aldrig fann du på hans läppar något förstånd.
8 Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg, men det är dårars oförnuft, att de öva svek.
9 De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga råder gott behag.
10 Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg, ej heller kan en främmande intränga i dess glädje.
11 De ogudaktigas hus förödes, men de rättsinnigas hydda blomstrar.
12 Mången håller sin väg för den i rätta, men på sistone leder den dock till döden.
13 Mitt under löjet kan hjärtat sörja, och slutet på glädjen bliver bedrövelse.
14 Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad, och den gode bliver upphöjd över honom.
15 Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg.
16 Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men dåren är övermodig och sorglös.
17 Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är, och en ränkfull man bliver hatad.
18 De fåkunniga hava fått oförnuft till sin arvedel, men de kloka bliva krönta med kunskap.
19 De onda måste falla ned inför de goda, och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.
20 Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad, men den rike har många vänner.
21 Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd, men säll är den som förbarmar sig över de betryckta.
22 De som bringa ont å bane skola förvisso fara vilse, men barmhärtighet och trofasthet röna de som bringa gott å bane.
23 Av all möda kommer någon vinning, men tomt tal är ren förlust.
24 De visas rikedom är för dem en krona men dårarnas oförnuft förbliver oförnuft.
25 Ett sannfärdigt vittne räddar liv, men den som främjar lögn, han är full av svek.
26 Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, och hans barn få där en tillflykt.
27 I HERRENS fruktan är en livets källa genom dem undviker man dödens snaror
28 Att hava många undersåtar är en konungs härlighet, men brist på folk är en furstes olycka.
29 Den som är tålmodig visar gott förstånd, men den som är snar till vrede går långt i oförnuft.
30 Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv, men bittert sinne är röta i benen.
31 Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom.
32 Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall, men den rättfärdige är frimodig in i döden.
33 I den förståndiges hjärta bor visheten, och i dårarnas krets gör hon sig kunnig.
34 Rättfärdighet upphöjer ett folk men synd är folkens vanära.
35 En förståndig tjänare behaga konungen väl, men över en vanartig skall han vrede komma.