1 MEJOR es un bocado seco, y en paz, Que la casa de contienda llena de víctimas.
2 El siervo prudente se enseñoreará del hijo que deshonra, Y entre los hermanos partirá la herencia.
3 El crisol para la plata, y la hornaza para el oro: Mas Jehová prueba los corazones.
4 El malo está atento al labio inicuo; Y el mentiroso escucha á la lengua detractora.
5 El que escarnece al pobre, afrenta á su Hacedor: Y el que se alegra en la calamidad, no quedará sin castigo.
6 Corona de los viejos son los hijos de los hijos; Y la honra de los hijos, sus padres.
7 No conviene al necio la altilocuencia: Cuánto menos al príncipe el labio mentiroso!
8 Piedra preciosa es el cohecho en ojos de sus dueños: A donde quiera que se vuelve, da prosperidad.
9 El que cubre la prevaricación, busca amistad: Mas el que reitera la palabra, aparta al amigo.
10 Aprovecha la reprensión en el entendido, Más que si cien veces hiriese en el necio.
11 El rebelde no busca sino mal; Y mensajero cruel será contra él enviado.
12 Mejor es se encuentre un hombre con una osa á la cual han robado sus cachorros, Que con un fatuo en su necedad.
13 El que da mal por bien, No se apartará el mal de su casa.
14 El que comienza la pendencia es como quien suelta las aguas: Deja pues la porfía, antes que se enmarañe.
15 El que justifica al impío, y el que condena al justo, Ambos á dos son abominación á Jehová.
16 ¿De qué sirve el precio en la mano del necio para comprar sabiduría, No teniendo entendimiento?
17 En todo tiempo ama el amigo; Y el hermano para la angustia es nacido.
18 El hombre falto de entendimiento toca la mano, Fiando á otro delante de su amigo.
19 La prevaricación ama el que ama pleito; Y el que alza su portada, quebrantamiento busca.
20 El perverso de corazón nunca hallará bien: Y el que revuelve con su lengua, caerá en mal.
21 El que engendra al necio, para su tristeza lo engendra: Y el padre del fatuo no se alegrará.
22 El corazón alegre produce buena disposición: Mas el espíritu triste seca los huesos.
23 El impío toma dádiva del seno Para pervertir las sendas del derecho.
24 En el rostro del entendido aparece la sabiduría: Mas los ojos del necio vagan hasta el cabo de la tierra.
25 El hijo necio es enojo á su padre, Y amargura á la que lo engendró.
26 Ciertamente no es bueno condenar al justo, Ni herir á los príncipes que hacen lo recto.
27 Detiene sus dichos el que tiene sabiduría: De prudente espíritu es el hombre entendido.
28 Aun el necio cuando calla, es contado por sabio: El que cierra sus labios es entendido.
1 Bättre är ett torrt brödstycke med ro än ett hus fullt av högtidsmat med kiv.
2 En förståndig tjänare får råda över en vanartig son, och bland bröderna får han skifta arv.
3 Degeln prövar silver och smältugnen guld, så prövar HERREN hjärtan.
4 En ond människa aktar på ondskefulla läppar, falskheten lyssnar till fördärvliga tungor.
5 Den som bespottar den fattige smädar hans skapare; den som gläder sig åt andras ofärd bliver icke ostraffad.
6 De gamlas krona äro barnbarn, och barnens ära äro deras fäder.
7 Stortaliga läppar hövas icke dåren, mycket mindre lögnaktiga läppar en furste.
8 En gåva är en lyckosten i dens ögon, som ger den; vart den än kommer bereder den framgång.
9 Den som skyler vad som är brutet, han vill främja kärlek, men den som river upp gammalt, han gör vänner oense.
10 En förebråelse verkar mer på den förståndige än hundra slag på dåren.
11 Upprorsmakaren vill allenast vad ont är, men en budbärare utan förbarmande skall sändas mot honom.
12 Bättre är att möta en björninna från vilken man har tagit ungarna, än att möta en dåre i hans oförnuft.
13 Den som vedergäller gott med ont, från hans hus skall olyckan icke vika.
14 Att begynna träta är att släppa ett vattenflöde löst; håll därför inne, förrän kivet har brutit ut.
15 Den som friar den skyldige och den som fäller den oskyldige, de äro båda en styggelse för HERREN.
16 Vartill gagna väl penningar i dårens hand? Han kunde köpa sig vishet, men han saknar förstånd.
17 En väns kärlek består alltid. och en broder födes till hjälp i nöden.
18 En människa utan förstånd är den som giver handslag, den som går i borgen för sin nästa.
19 Den som älskar split, han älskar överträdelse; Men som bygger sin dörr hög, han far efter fall.
20 Den som har ett vrångt hjärta vinner ingen framgång, och den som har en förvänd tunga, han faller i olycka.
21 Den som har fött en dåraktig son får bedrövelse av honom, en dåres fader har ingen glädje.
22 Ett glatt hjärta är en god läkedom, men ett brutet mod tager märgen ur benen.
23 Den ogudaktige tager gärna skänker i lönndom, för att han skall vränga rättens vägar.
24 Den förståndige har sin blick på visheten, men dårens ögon äro vid jordens ända.
25 En dåraktig son är sin faders grämelse och en bitter sorg för henne som har fött honom.
26 Att pliktfälla jämväl den rättfärdige är icke tillbörligt; att slå ädla män strider mot rättvisan.
27 Den som har vett, han spar sina ord; och lugn till sinnes är en man med förstånd.
28 Om den oförnuftige tege, så aktades också han för vis; den som tillsluter sina läppar är förståndig.