1 Den som älskar tuktan, han älskar kunskap, men oförnuftig är den som hatar tillrättavisning.
2 Den gode undfår nåd av HERREN, men den ränkfulle varder av honom fördömd.
3 Ingen människa bliver beståndande genom ogudaktighet, men de rättfärdigas rot kan icke rubbas.
4 En idog hustru är sin mans krona, men en vanartig är såsom röta i hans ben.
5 De rättfärdigas tankar gå ut på vad rätt är, men de ogudaktigas rådklokhet går ut på svek.
6 De ogudaktigas ord ligga på lur efter blod, men de redliga räddas genom sin mun.
7 De ogudaktiga varda omstörtade och äro så icke mer, men de rättfärdigas hus består.
8 I mån av sitt vett varder en man prisad, men den som har ett förvänt förstånd, han bliver föraktad.
9 Bättre är en ringa man, som likväl har en tjänare, än den som vill vara förnäm och saknar bröd.
10 Den rättfärdige vet huru hans boskap känner det, men de ogudaktigas hjärtelag är grymt.
11 Den som brukar sin åker får bröd till fyllest, men oförståndig är den som far efter fåfängliga ting.
12 Den ogudaktige vill in i det nät som fångar de onda, men de rättfärdigas rot skjuter skott.
13 Den som är ond bliver snärjd i sina läppars synd, men den rättfärdige undkommer ur nöden
14 Sin muns frukt får envar njuta sig fullt till godo, och vad en människas händer hava förövat, det varder henne vedergällt.
15 Den oförnuftige tycker sin egen väg vara den rätta, med den som är vis lyssnar till råd.
16 Den oförnuftiges förtörnelse bliver kunnig samma dag, men den som är klok, han döljer sin skam
17 Den som talar vad rätt är, han främjar sanning, men ett falskt vittne talar svek.
18 Mången talar i obetänksamhet ord som stinga likasom svärd, men de visas tunga är en läkedom.
19 Sannfärdiga läppar bestå evinnerligen, men en lögnaktig tunga allenast ett ögonblick.
20 De som bringa ont å bane hava falskhet i hjärtat, men de som stifta frid, de undfå glädje.
21 Intet ont vederfares den rättfärdige, men över de ogudaktiga kommer olycka i fullt mått.
22 En styggelse för HERREN äro lögnaktiga låppar, men de som handla redligt behaga honom väl.
23 En klok man döljer sin kunskap, men dårars hjärtan ropa ut sitt oförnuft.
24 De idogas hand kommer till välde, men en lat hand måste göra trältjänst.
25 Sorg i en mans hjärta trycker det ned, men ett vänligt ord skaffar det glädje.
26 Den rättfärdige visar sin vän till rätta, men de ogudaktigas väg för dem själva vilse.
27 Den late får icke upp något villebråd, men idoghet är för människan en dyrbar skatt.
28 På rättfärdighetens väg är liv, och där dess stig går fram är frihet ifrån död.
1 O que ama a correção ama o conhecimento; mas o que aborrece a repreensão é insensato.
2 O homem de bem alcançará o favor do Senhor; mas ao homem de perversos desígnios ele condenará.
3 O homem não se estabelece pela impiedade; a raiz dos justos, porém, nunca será, removida.
4 A mulher virtuosa é a coroa do seu marido; porém a que procede vergonhosamente é como apodrecimento nos seus ossos.
5 Os pensamentos do justo são retos; mas os conselhos do ímpio são falsos.
6 As palavras dos ímpios são emboscadas para derramarem sangue; a boca dos retos, porém, os livrará.
7 Transtornados serão os ímpios, e não serão mais; porém a casa dos justos permanecerá.
8 Segundo o seu entendimento é louvado o homem; mas o perverso decoração é desprezado.
9 Melhor é o que é estimado em pouco e tem servo, do que quem se honra a si mesmo e tem falta de pão.
10 O justo olha pela vida dos seus animais; porém as entranhas dos ímpios são cruéis.
11 O que lavra a sua terra se fartará de pão; mas o que segue os ociosos é falto de entendimento.
12 Deseja o ímpio o despojo dos maus; porém a raiz dos justos produz o seu próprio fruto.
13 Pela transgressão dos lábios se enlaça o mau; mas o justo escapa da angústia.
14 Do fruto das suas palavras o homem se farta de bem; e das obras das suas mãos se lhe retribui.
15 O caminho do insensato é reto aos seus olhos; mas o que dá ouvidos ao conselho é sábio.
16 A ira do insensato logo se revela; mas o prudente encobre a afronta.
17 Quem fala a verdade manifesta a justiça; porém a testemunha falsa produz a fraude.
18 Há palrador cujas palavras ferem como espada; porém a língua dos sábios traz saúde.
19 O lábio veraz permanece para sempre; mas a língua mentirosa dura só um momento.
20 Engano há no coração dos que maquinam o mal; mas há gozo para os que aconselham a paz.
21 Nenhuma desgraça sobrevém ao justo; mas os ímpios ficam cheios de males.
22 Os lábios mentirosos são abomináveis ao Senhor; mas os que praticam a verdade são o seu deleite.
23 O homem prudente encobre o conhecimento; mas o coração dos tolos proclama a estultícia.
24 A mão dos diligentes dominará; mas o indolente será tributário servil.
25 A ansiedade no coração do homem o abate; mas uma boa palavra o alegra.
26 O justo é um guia para o seu próximo; mas o caminho dos ímpios os faz errar.
27 O preguiçoso não apanha a sua caça; mas o bem precioso do homem é para o diligente.
28 Na vereda da justiça está a vida; e no seu caminho não há morte.