1 En vis son hör på sin faders tuktan, men en bespottare hör icke på någon näpst.

2 Sin muns frukt får envar njuta sig till godo, de trolösa hungra efter våld.

3 Den som bevakar sin mun, han bevarar sitt liv, men den som är lösmunt kommer i olycka

4 Den late är full av lystnad, och han får dock intet, men de idogas hunger varder rikligen mättad.

5 Den rättfärdige skyr lögnaktigt tal, men den ogudaktige är förhatlig och skändlig.

6 Rättfärdighet bevarar den vilkens väg är ostrafflig, men ogudaktighet kommer syndarna på fall.

7 Den ene vill hållas för rik och har dock alls intet, den andre vill hållas för fattig och har dock stora ägodelar.

8 Den rike måste giva sin rikedom såsom lösepenning för sitt liv, den fattige hör icke av något

9 De rättfärdigas ljus brinner glatt, men de ogudaktigas lampa slocknar ut.

10 Genom övermod kommer man allenast split åstad, men hos dem som taga emot råd är vishet.

11 Lättfånget gods försvinner, men den som samlar efter hand får mycket.

12 Förlängd väntan tär på hjärtat, men en uppfylld önskan är ett livets träd.

13 Den som föraktar ordet hemfaller åt dess dom, men den som fruktar budet, han får vedergällning.

14 Den vises undervisning är en livets källa; genom den undviker man dödens snaror.

15 Ett gott förstånd bereder ynnest, men de trolösas väg är alltid sig lik.

16 Var och en som är klok går till väga med förstånd, men dåren breder ut sitt oförnuft.

17 En ogudaktig budbärare störtar i olycka, men ett tillförlitligt sändebud är en läkedom.

18 Fattigdom och skam får den som ej vill veta av tuktan, men den som tager vara på tillrättavisning, han kommer till ära.

19 Uppfylld önskan är ljuvlig för själen, men att fly det onda är en styggelse för dårar.

20 Hav din umgängelse med de visa, så varder du vis; den som giver sig i sällskap med dårar, honom går det illa.

21 Syndare förföljas av olycka, men de rättfärdiga få till lön vad gott är.

22 Den gode lämnar arv åt barnbarn, men syndarens gods förvaras åt den rättfärdige.

23 De fattigas nyodling giver riklig föda, men mången förgås genom sin orättrådighet.

24 Den som spar sitt ris, han hatar sin son, men den som älskar honom agar honom i tid.

25 Den rättfärdige får äta, så att hans hunger bliver mättad, men de ogudaktigas buk måste lida brist.

1 O filho sábio ouve a instrução do pai; mas o escarnecedor não escuta a repreensão.

2 Do fruto da boca o homem come o bem; mas o apetite dos prevaricadores alimenta-se da violência.

3 O que guarda a sua boca preserva a sua vida; mas o que muito abre os seus lábios traz sobre si a ruína.

4 O preguiçoso deseja, e coisa nenhuma alcança; mas o desejo do diligente será satisfeito.

5 O justo odeia a palavra mentirosa, mas o ímpio se faz odioso e se cobre de vergonha.

6 A justiça guarda ao que é reto no seu caminho; mas a perversidade transtorna o pecador.

7 Há quem se faça rico, não tendo coisa alguma; e quem se faça pobre, tendo grande riqueza.

8 O resgate da vida do homem são as suas riquezas; mas o pobre não tem meio de se resgatar.

9 A luz dos justos alegra; porem a lâmpada dos ímpios se apagará.

10 Da soberba só provém a contenda; mas com os que se aconselham se acha a sabedoria.

11 A riqueza adquirida às pressas diminuíra; mas quem a ajunta pouco a pouco terá aumento.

12 A esperança adiada entristece o coração; mas o desejo cumprido é árvore devida.

13 O que despreza a palavra traz sobre si a destruição; mas o que teme o mandamento será galardoado.

14 O ensino do sábio é uma fonte devida para desviar dos laços da morte.

15 O bom senso alcança favor; mas o caminho dos prevaricadores é áspero:

16 Em tudo o homem prudente procede com conhecimento; mas o tolo espraia a sua insensatez.

17 O mensageiro perverso faz cair no mal; mas o embaixador fiel traz saúde.

18 Pobreza e afronta virão ao que rejeita a correção; mas o que guarda a repreensão será honrado.

19 O desejo que se cumpre deleita a alma; mas apartar-se do ma e abominação para os tolos.

20 Quem anda com os sábios será sábio; mas o companheiro dos tolos sofre aflição.

21 O mal persegue os pecadores; mas os justos são galardoados com o bem.

22 O homem de bem deixa uma herança aos filhos de seus filhos; a riqueza do pecador, porém, é reservada para o justo.

23 Abundância de mantimento há, na lavoura do pobre; mas se perde por falta de juízo.

24 Aquele que poupa a vara aborrece a seu filho; mas quem o ama, a seu tempo o castiga.

25 O justo come e fica satisfeito; mas o apetite dos ímpios nunca se satisfaz.