1 Ett mjukt svar stillar vrede, men ett hårt ord kommer harm åstad.
2 De visas tunga meddelar god kunskap, men dårars mun flödar över av oförnuft.
3 HERRENS ögon äro överallt; de giva akt på både onda och goda.
4 En saktmodig tunga är ett livets träd, men en vrång tunga giver hjärtesår.
5 Den oförnuftige föraktar sin faders tuktan, men den som tager vara på tillrättavisning, han varder klok.
6 Den rättfärdiges hus gömmer stor rikedom, men i de ogudaktigas vinning är olycka.
7 De visas läppar strö ut kunskap, men dårars hjärtan äro icke såsom sig bör.
8 De ogudaktigas offer är en styggelse för HERREN, men de redligas bön behagar honom väl.
9 En styggelse för HERREN är den ogudaktiges väg, men den som far efter rättfärdighet, honom älskar han.
10 Svår tuktan drabbar den som övergiver vägen; den som hatar tillrättavisning, han måste dö.
11 Dödsriket och avgrunden ligga uppenbara inför HERREN; huru mycket mer då människornas hjärtan!
12 Bespottaren finner ej behag i tillrättavisning; till dem som äro visa går han icke.
13 Ett glatt hjärta gör ansiktet ljust, men vid hjärtesorg är modet brutet.
14 Den förståndiges hjärta söker kunskap, men dårars mun far med oförnuft.
15 Den betryckte har aldrig en glad dag, men ett gott mod är ett ständigt gästabud.
16 Bättre är något litet med HERRENS fruktan än en stor skatt med oro.
17 Bättre är ett fat kål med kärlek än en gödd oxe med hat.
18 En snarsticken man uppväcker träta, men en tålmodig man stillar kiv.
19 Den lates stig är såsom spärrad av törne, men de redliga hava en banad stig.
20 En vis son gör sin fader glädje, och en dåraktig människa är den som föraktar sin moder.
21 I oförnuft har den vettlöse sin glädje, men en förståndig man går sin väg rätt fram.
22 Där rådplägning fattas varda planerna om intet, men beståndande bliva de, där de rådvisa äro många.
23 En man gläder sig, när hans mun kan giva svar; ja, ett ord i sinom tid, det är gott.
24 Den förståndige vandrar livets väg uppåt, Då att han undviker dödsriket därnere.
25 Den högmodiges hus rycker HERREN bort, men änkans råmärke låter han stå fast.
26 För HERREN äro ondskans anslag en styggelse, men milda ord rena.
27 Den som söker orätt vinning drager olycka över sitt hus, men den som hatar mutor, han får leva.
28 Den rättfärdiges hjärta betänker vad svaras bör, men de ogudaktigas mun flödar över av onda ord.
29 HERREN är fjärran ifrån de ogudaktiga, men de rättfärdigas bön hör han.
30 En mild blick gör hjärtat glatt, ett gott budskap giver märg åt benen.
31 Den vilkens öra hör på hälsosam tillrättavisning, han skall få dväljas i de vises krets.
32 Den som ej vill veta av tuktan frågar icke efter sitt liv, men den som hör på tillrättavisning, han förvärvar förstånd.
33 HERRENS fruktan är en tuktan till vishet, och ödmjukhet går före ära.
1 A resposta branda desvia o furor, mas a palavra dura suscita a ira.
2 A língua dos sábios destila o conhecimento; porém a boca dos tolos derrama a estultícia.
3 Os olhos do Senhor estão em todo lugar, vigiando os maus e os bons.
4 Uma língua suave é árvore de vida; mas a língua perversa quebranta o espírito.
5 O insensato despreza a correção e seu pai; mas o que atende à admoestação prudentemente se haverá.
6 Na casa do justo há um grande tesouro; mas nos lucros do ímpio há perturbação.
7 Os lábios dos sábios difundem conhecimento; mas não o faz o coração dos tolos.
8 O sacrifício dos ímpios é abominável ao Senhor; mas a oração dos retos lhe é agradável.
9 O caminho do ímpio é abominável ao Senhor; mas ele ama ao que segue a justiça.
10 Há disciplina severa para o que abandona a vereda; e o que aborrece a repreensão morrerá.
11 O Seol e o Abadom estão abertos perante o Senhor; quanto mais o coração dos filhos dos homens!
12 O escarnecedor não gosta daquele que o repreende; não irá ter com os sábios.
13 O coração alegre aformoseia o rosto; mas pela dor do coração o espírito se abate.
14 O coração do inteligente busca o conhecimento; mas a boca dos tolos se apascenta de estultícia.
15 Todos os dias do aflito são maus; mas o coração contente tem um banquete contínuo.
16 Melhor é o pouco com o temor do Senhor, do que um grande tesouro, e com ele a inquietação.
17 Melhor é um prato de hortaliça, onde há amor, do que o boi gordo, e com ele o ódio.
18 O homem iracundo suscita contendas; mas o longânimo apazigua a luta.
19 O caminho do preguiçoso é como a sebe de espinhos; porém a vereda dos justos é uma estrada real.
20 O filho sábio alegra a seu pai; mas o homem insensato despreza a sua mãe.
21 A estultícia é alegria para o insensato; mas o homem de entendimento anda retamente.
22 Onde não há conselho, frustram-se os projetos; mas com a multidão de conselheiros se estabelecem.
23 O homem alegra-se em dar uma resposta adequada; e a palavra a seu tempo quão boa é!
24 Para o sábio o caminho da vida é para cima, a fim de que ele se desvie do Seol que é em baixo.
25 O Senhor desarraiga a casa dos soberbos, mas estabelece a herança da viúva.
26 Os desígnios dos maus são abominação para o Senhor; mas as palavras dos limpos lhe são aprazíveis.
27 O que se dá à cobiça perturba a sua própria casa; mas o que aborrece a peita viverá.
28 O coração do justo medita no que há de responder; mas a boca dos ímpios derrama coisas más.
29 Longe está o Senhor dos ímpios, mas ouve a oração dos justos.
30 A luz dos olhos alegra o coração, e boas-novas engordam os ossos.
31 O ouvido que escuta a advertência da vida terá a sua morada entre os sábios.
32 Quem rejeita a correção menospreza a sua alma; mas aquele que escuta a advertência adquire entendimento.
33 O temor do Senhor é a instrução da sabedoria; e adiante da honra vai a humildade.