1 Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken.

2 Sjungen till hans ära, lovsägen honom, talen om alla hans under.

3 Berömmen eder av hans heliga namn; glädje sig av hjärtat de som söka HERREN.

4 Frågen efter HERREN och hans makt, söken hans ansikte beständigt.

5 Tänken på de underbara verk som han har gjort, på hans under och hans muns domar,

6 I Abrahams, hans tjänares, säd, I Jakobs barn, hans utvalda.

7 Han är HERREN, vår Gud; över hela jorden gå hans domar.

8 Han tänker evinnerligen på sitt förbund, intill tusen släkten på vad han har stadgat,

9 på det förbund han slöt med Abraham och på sin ed till Isak.

10 Han fastställde det för Jakob till en stadga, för Israel till ett evigt förbund;

11 han sade: »Åt dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott.»

12 Då voro de ännu en liten hop, de voro ringa och främlingar därinne.

13 Och de vandrade åstad ifrån folk till folk, ifrån ett rike bort till ett annat.

14 Han tillstadde ingen att göra dem skada, han straffade konungar för deras skull:

15 »Kommen icke vid mina smorda, och gören ej mina profeter något ont.»

16 Och när han bjöd hungersnöd komma över landet och fördärvade allt deras livsuppehälle,

17 då sände han åstad en man framför dem: Josef blev såld till träl.

18 Man slog hans fötter i bojor, i järn fick han ligga fjättrad,

19 till den tid då hans ord uppfylldes, då HERRENS tal bevisade hans oskuld.

20 Då sände konungen och lät släppa honom lös, folkens behärskare gav honom fri.

21 Han satte honom till herre över sitt hus, till att råda över all hans egendom;

22 han skulle binda hans furstar efter sin vilja och lära hans äldste vishet.

23 Och Israel kom till Egypten, Jakob blev en gäst i Hams land.

24 Och HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt och mäktigare än dess ovänner voro,

25 de vilkas hjärtan han vände till att hata hans folk, till att lägga onda råd mot hans tjänare.

26 Han sände Mose, sin tjänare, och Aron, som han hade utvalt.

27 De gjorde hans tecken ibland dem och under i Hams land.

28 Han sände mörker och lät allt bliva mörkt; och de stodo icke emot hans ord.

29 Han förvandlade deras vatten till blod och lät så deras fiskar dö.

30 Deras land kom att vimla av paddor, ända in i deras konungars kamrar.

31 Han bjöd, och flugsvärmar kommo, mygg i hela deras land.

32 Han gav dem hagel för regn, eldslågor sände han i deras land.

33 Och han slog deras vinträd och fikonträd och bröt sönder träden i deras land.

34 Han bjöd, och gräshoppor kommo, och gräsmaskar i tallös mängd.

35 De åto upp alla örter i deras land, de åto upp frukten på deras mark.

36 Och han slog allt förstfött i deras land, förstlingen av all deras kraft.

37 Så förde han dem ut, med silver och guld, och i hans stammar var ingen som stapplade.

38 Egyptierna gladde sig, när de drogo ut; ty förskräckelse för Israel hade fallit över dem.

39 Han bredde ut ett moln till skygd, och en eld för att lysa om natten.

40 De begärde, då lät han vaktlar komma, och med bröd från himmelen mättade han dem.

41 Han öppnade klippan, och vatten flödade; det gick genom öknen såsom en ström.

42 Ty han tänkte på sitt heliga ord, på sin tjänare Abraham.

43 Så förde han ut sitt folk med fröjd, med jubel dem som han hade utvalt.

44 Han gav åt dem hedningarnas länder, och folkens förvärv fingo de till besittning,

45 för att de skulle hålla hans stadgar och taga hans lagar i akt. Halleluja!

1 Dai graças ao Senhor; invocai o seu nome; fazei conhecidos os seus feitos entre os povos.

2 Cantai-lhe, cantai-lhe louvores; falai de todas as suas maravilhas.

3 Gloriai-vos no seu santo nome; regozije-se o coração daqueles que buscam ao Senhor.

4 Buscai ao Senhor e a sua força; buscai a sua face continuamente.

5 Lembrai-vos das maravilhas que ele tem feito, dos seus prodígios e dos juízos da sua boca,

6 vós, descendência de Abraão, seu servo, vós, filhos de Jacó, seus escolhidos.

7 Ele é o Senhor nosso Deus; os seus juízos estão em toda a terra.

8 Lembra-se perpetuamente do seu pacto, da palavra que ordenou para mil gerações;

9 do pacto que fez com Abraão, e do seu juramento a Isaque;

10 o qual ele confirmou a Jacó por estatuto, e a Israel por pacto eterno,

11 dizendo: A ti darei a terra de Canaã, como porção da vossa herança.

12 Quando eles eram ainda poucos em número, de pouca importância, e forasteiros nela,

13 andando de nação em nação, dum reino para outro povo,

14 não permitiu que ninguém os oprimisse, e por amor deles repreendeu reis, dizendo:

15 Não toqueis nos meus ungidos, e não maltrateis os meus profetas.

16 Chamou a fome sobre a terra; retirou-lhes todo o sustento do pão.

17 Enviou adiante deles um varão; José foi vendido como escravo;

18 feriram-lhe os pés com grilhões; puseram-no a ferro,

19 até o tempo em que a sua palavra se cumpriu; a palavra do Senhor o provou.

20 O rei mandou, e fez soltá-lo; o governador dos povos o libertou.

21 Fê-lo senhor da sua casa, e governador de toda a sua fazenda,

22 para, a seu gosto, dar ordens aos príncipes, e ensinar aos anciãos a sabedoria.

23 Então Israel entrou no Egito, e Jacó peregrinou na terra de Cam.

24 E o Senhor multiplicou sobremodo o seu povo, e o fez mais poderoso do que os seus inimigos.

25 Mudou o coração destes para que odiassem o seu povo, e tratassem astutamente aos seus servos.

26 Enviou Moisés, seu servo, e Arão, a quem escolhera,

27 os quais executaram entre eles os seus sinais e prodígios na terra de Cam.

28 Mandou à escuridão que a escurecesse; e foram rebeldes à sua palavra.

29 Converteu-lhes as águas em sangue, e fez morrer os seus peixes.

30 A terra deles produziu rãs em abundância, até nas câmaras dos seus reis.

31 Ele falou, e vieram enxames de moscas em todo o seu termo.

32 Deu-lhes saraiva por chuva, e fogo abrasador na sua terra.

33 Feriu-lhes também as vinhas e os figueirais, e quebrou as árvores da sua terra.

34 Ele falou, e vieram gafanhotos, e pulgões em quantidade inumerável,

35 que comeram toda a erva da sua terra, e devoraram o fruto dos seus campos.

36 Feriu também todos os primogênitos da terra deles, as primícias de toda a sua força.

37 E fez sair os israelitas com prata e ouro, e entre as suas tribos não havia quem tropeçasse.

38 O Egito alegrou-se quando eles saíram, porque o temor deles o dominara.

39 Estendeu uma nuvem para os cobrir, e um fogo para os alumiar de noite.

40 Eles pediram, e ele fez vir codornizes, e os saciou com pão do céu.

41 Fendeu a rocha, e dela brotaram águas, que correram pelos lugares áridos como um rio.

42 Porque se lembrou da sua santa palavra, e de Abraão, seu servo.

43 Fez sair com alegria o seu povo, e com cânticos de júbilo os seus escolhidos.

44 Deu-lhes as terras das nações, e eles herdaram o fruto do trabalho dos povos,

45 para que guardassem os seus preceitos, e observassem as suas leis. Louvai ao Senhor