1 En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.

2 Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;

3 ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.

4 Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.

5 De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.

6 Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.

7 Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.

8 De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.

9 Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;

10 därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.

11 Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»

12 Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.

13 Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;

14 jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.

15 Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.

16 När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,

17 till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.

18 Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.

19 Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.

20 Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.

21 När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,

22 då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.

23 Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.

24 Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.

25 Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.

26 Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.

27 Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.

28 Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.

1 Verdadeiramente bom é Deus para com Israel, para com os limpos de coração.

2 Quanto a mim, os meus pés quase resvalaram; pouco faltou para que os meus passos escorregassem.

3 Pois eu tinha inveja dos soberbos, ao ver a prosperidade dos ímpios.

4 Não há apertos na sua morte; o seu corpo é forte e sadio.

5 Não se acham em tribulações como outra gente, nem são afligidos como os demais homens.

6 Pelo que a soberba lhes cinge o pescoço como um colar; a violência os cobre como um vestido.

7 Os olhos deles estão inchados de gordura; trasbordam as fantasias do seu coração.

8 Motejam e falam maliciosamente; falam arrogantemente da opressão.

9 Põem a sua boca contra os céus, e a sua língua percorre a terra.

10 Pelo que o povo volta para eles e não acha neles falta alguma.

11 E dizem: Como o sabe Deus? e: Há conhecimento no Altíssimo?

12 Eis que estes são ímpios; sempre em segurança, aumentam as suas riquezas.

13 Na verdade que em vão tenho purificado o meu coração e lavado as minhas mãos na inocência,

14 pois todo o dia tenho sido afligido, e castigado cada manhã.

15 Se eu tivesse dito: Também falarei assim; eis que me teria havido traiçoeiramente para com a geração de teus filhos.

16 Quando me esforçava para compreender isto, achei que era tarefa difícil para mim,

17 até que entrei no santuário de Deus; então percebi o fim deles.

18 Certamente tu os pões em lugares escorregadios, tu os lanças para a ruína.

19 Como caem na desolação num momento! ficam totalmente consumidos de terrores.

20 Como faz com um sonho o que acorda, assim, ó Senhor, quando acordares, desprezarás as suas fantasias.

21 Quando o meu espírito se amargurava, e sentia picadas no meu coração,

22 estava embrutecido, e nada sabia; era como animal diante de ti.

23 Todavia estou sempre contigo; tu me seguras a mão direita.

24 Tu me guias com o teu conselho, e depois me receberás em glória.

25 A quem tenho eu no céu senão a ti? e na terra não há quem eu deseje além de ti.

26 A minha carne e o meu coração desfalecem; do meu coração, porém, Deus é a fortaleza, e o meu quinhão para sempre.

27 Pois os que estão longe de ti perecerão; tu exterminas todos aqueles que se desviam de ti.

28 Mas para mim, bom é aproximar-me de Deus; ponho a minha confiança no Senhor Deus, para anunciar todas as suas obras.