1 För sångmästaren, efter »Vittnesbördets lilja»; en sång, till att inläras; av David,
2 när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man.
3 Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.
4 Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.
5 Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.
6 Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. Sela.
7 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.
8 Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.
9 Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;
10 Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land.»
11 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?
12 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?
13 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.
14 Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.
1 Ó Deus, tu nos rejeitaste, tu nos espalhaste, tu te indignaste; oh, volta-te para nós.
2 Abalaste a terra, e a fendeste; sara as suas fendas, pois ela treme.
3 Fizeste ver ao teu povo coisas árduas; fizeste-nos beber o vinho do atordoamento.
4 Deste um estandarte aos que te temem, para o arvorarem no alto, por causa da verdade. (Selá.)
5 Para que os teus amados sejam livres, salva-nos com a tua destra, e ouve-nos;
6 Deus falou na sua santidade; eu me regozijarei, repartirei a Siquém e medirei o vale de Sucote.
7 Meu é Gileade, e meu é Manassés; Efraim é a força da minha cabeça; Judá é o meu legislador.
8 Moabe é a minha bacia de lavar; sobre Edom lançarei o meu sapato; alegra-te, ó Filístia, por minha causa.
9 Quem me conduzirá à cidade forte? Quem me guiará até Edom?
10 Não serás tu, ó Deus, que nos tinhas rejeitado? Tu, ó Deus, que não saíste com os nossos exércitos?
11 Dá-nos auxílio na angústia, porque vão é o socorro do homem.
12 Em Deus faremos proezas; porque ele é que pisará os nossos inimigos.