1 Utsaga om Tyrus. Jämren eder, I Tarsis-skepp! Ty det är ödelagt, utan hus och utan gäster; från kittéernas land når dem budskapet härom.

2 Sitten stumma, I kustlandets invånare! Köpmän från Sidon, sjöfarande män, uppfyllde dig;

3 av Sihors säd och Nilflodens skördar skaffade du dig vinning, i det du for över stora vatten och drev handel därmed bland folken.

4 Men stå där nu med skam, du Sidon; ty så säger havet, havets fäste: »Så är jag då utan avkomma och har icke fött några barn, icke uppfött ynglingar, icke fostrat jungfrur.»

5 När man får höra detta i Egypten, då bävar man vid ryktet om Tyrus.

6 Dragen bort till Tarsis och jämren eder, I kustlandets invånare.

7 Är detta eder glada stad, hon den urgamla, som av sina fötter bars till fjärran land, för att gästa där?

8 Vem beslöt detta över Tyrus, henne som delade ut kronor, vilkens köpmän voro furstar, vilkens krämare voro stormän på jorden?

9 HERREN Sebaot var den som beslöt det, för att slå ned all den stolta härligheten och ödmjuka alla stormän på jorden.

10 Bred nu ut dig över ditt land såsom Nilfloden, du dotter Tarsis; du bär ingen boja mer.

11 Han räckte ut sin hand över havet, han kom konungariken att darra; HERREN bjöd om Kanaans fästen att de skulle ödeläggas.

12 Han sade: »Du skall ej allt framgent få leva i fröjd, du kränkta jungfru, du dotter Sidon. Stå upp och drag bort till kittéernas land; dock, ej heller där får du ro.

13 Se, kaldéernas land, folket som förr ej var till, de vilkas land Assyrien gjorde till boning åt öknens djur, de resa där sina belägringstorn och omstörta stadens platser och göra den till en grushög.

14 Jämren eder, I Tarsis-skepp, ty edert fäste är förstört.»

15 På den tiden skall Tyrus ligga förgätet i sjuttio år, såsom rådde där alltjämt en och samma konung; men efter sjuttio år skall det gå med Tyrus, såsom det heter i visan om skökan:

16 »Tag din harpa och gå omkring i staden, du förgätna sköka; spela vackert och sjung flitigt, så att man kommer ihåg dig.»

17 Ty efter sjuttio år skall HERREN se till Tyrus, och det skall åter få begynna att taga emot skökolön och bedriva otukt med jordens alla konungariken i den vida världen.

18 Men hennes handelsförvärv och vad hon får såsom skökolön skall vara helgat åt HERREN; det skall icke läggas upp och icke gömmas, utan de som bo inför HERRENS ansikte skola av hennes handelsförvärv hava mat till fyllest och präktiga kläder.

1 Sur Kentiyle ilgili bildiri: Ey ticaret gemileri, feryat edin! 2 Çünkü Sur Kenti evleriyle, 2 Limanlarıyla birlikte yok oldu. 2 Kittimden size haber geldi.

2 Ey kıyı halkı ve denizcilerin zenginleştirdiği 2 Sayda tüccarları, susun!

3 Şihorun tahılı, Nilin ürünü 2 Denizleri aşar, Sura gelir sağlardı. 2 Ulusların kârı ona akardı.

4 Utan, ey Sayda, ey deniz kıyısındaki kale! 2 Çünkü deniz sana sesleniyor: 2 ‹‹Ne doğum ağrısı çektim, ne de doğurdum. 2 Ne delikanlılar büyüttüm, ne de kızlar.››

5 Surun haberi Mısıra ulaşınca, 2 Yüreği burkulacak insanların.

6 Tarşişe geçin, ey kıyıda oturanlar, 2 Feryat edin.

7 Uzak ülkeleri yurt edinmiş, 2 Eğlenceye düşkün halkınız, 2 Eski, tarihsel kentiniz bu mu?

8 Taçlar giydiren Sura karşı bu işi kim tasarladı? 2 O kent ki, tüccarları prenslerdi, 2 İş adamları dünyanın saygın kişileriydi.

9 Görkeminin sonucu olan gururunu kırmak, 2 Dünyaca ünlü bütün saygın kişilerini alçaltmak için 2 Her Şeye Egemen RAB tasarladı bunu.

10 Kendi topraklarını Nil gibi basıp geç, 2 Ey Tarşiş kızı, artık engel yok.

11 RAB denizin üzerine elini uzatıp ülkeleri titretti, 2 Kenan kalelerinin yıkılmasını buyurdu.

12 ‹‹Eğlencen sona erdi, ey Sayda, erden kız!›› dedi, 2 ‹‹Kirletildin. 2 Kalk, Kittime geç, 2 Orada bile rahat yüzü görmeyeceksin.››

13 Kildan ülkesine bak! 2 O halk yok artık. 2 Asurlular onların ülkesini yabanıl hayvanlara verdi, 2 Kuşatma kuleleri diktiler, saraylarını soydular, 2 Ülkeyi viraneye çevirdiler.

14 Feryat edin, ey ticaret gemileri! 2 Çünkü sığınağınız harap oldu.

15 Bundan sonra Sur Kenti yetmiş yıl, bir kralın ömrü süresince unutulacak. Yetmiş yıl bitince, fahişe için bestelenen türküdeki gibi Sura şöyle denecek:

16 ‹‹Bir lir al, dolaş kenti, 2 Ey sen, unutulmuş fahişe! 2 Güzel çal seni anımsamaları için, 2 Türkü üstüne türkü söyle.››

17 Yetmiş yıl geçince RAB Surla ilgilenecek, ama Sur para için yine fahişeliğe dönecek. Dünyanın bütün krallıklarıyla fahişelik edecek.

18 Kentin ticaretten ve fuhuştan kazandıkları RAB'be adanacak. Bunlar biriktirilmeyecek, hazineye konmayacak. Ticaretten kazandıklarını doyuncaya dek yesinler, güzel güzel giyinsinler diye RAB'bin önünde yaşayanlara verilecek.