1 HERRE, du är min Gud; jag vill upphöja dig, jag vill prisa ditt namn, ty du gör underfulla ting, du utför rådslut ifrån fordom tid, fasta och beståndande.

2 Ja, du har gjort staden till en stenhop, den befästa staden till en grushög; främlingarnas palats står ej mer där såsom en stad, aldrig skall det byggas upp igen.

3 Därför måste nu det vilda folket ära dig, den grymma hednastaden frukta dig.

4 Ty du har varit ett värn för den arme, ett värn för den fattige i hans nöd, en tillflykt mot störtskurar, ett skygd under hettan. Ty våldsverkarnas raseri är likasom en störtskur mot en vägg.

5 Och såsom du kuvar hettan, när det är som torrast, så kuvar du främlingarnas larm; ja, såsom hettan dämpas genom molnens skugga, så dämpas de grymmas segersång.

6 Och HERREN Sebaot skall på detta berg göra ett gästabud för alla folk, ett gästabud med feta rätter, ett gästabud med starkt vin, ja, med feta, märgfulla rätter, med starkt vin, väl klarat.

7 Och han skall på detta berg göra om intet det dok som höljer alla folk, och det täckelse som betäcker alla folkslag.

8 Han skall för alltid göra döden om intet; och Herren, HERREN skall avtorka tårarna från alla ansikten, och skall taga bort sitt folks smälek överallt på jorden. Ty så har HERREN talat.

9 På den tiden skall man säga: Se, där är vår Gud, som vi förbidade och som skulle frälsa oss. Ja, där är HERREN, som vi förbidade; låtom oss fröjdas och vara glada över hans frälsning.

10 Ty HERRENS hand skall vila över detta berg, men Moab skall bliva nedtrampad i sitt eget land, likasom strå trampas ned i gödselpölen.

11 Och huru han än där breder ut sina händer, lik simmaren, när han simmar, så skall dock hans högmod bliva nedbrutet, trots hans händers alla konster.

12 Ja, dina murars höga fäste störtar han omkull och ödmjukar, han slår det till jorden, ned i stoftet.

1 Ya RAB, sensin benim Tanrım, 2 Seni yüceltir, adını överim. 2 Çünkü sen eskiden beri tasarladığın harikaları 2 Tam bir sadakatle gerçekleştirdin.

2 Kenti bir taş yığınına, 2 Surlu kenti viraneye çevirdin. 2 Yabancıların kalesiydi, kent olmaktan çıktı. 2 Bir daha da onarılmayacak.

3 Bundan ötürü güçlü uluslar seni onurlandıracak, 2 Acımasız ulusların kentleri senden korkacak.

4 Çünkü onların öfkesi 2 Duvara çarpan sağanak gibi yükselince, 2 Sen yoksulun, sıkıntı içindeki düşkünün kalesi, 2 Sağanağa karşı sığınak, 2 Sıcağa karşı gölgelik oldun.

5 Yabancıların gürültüsünü çöl sıcağı gibi bastırırsın. 2 Bulutun gölgesi sıcağı nasıl kırarsa, 2 Bu acımasız adamların türküsü de öyle diniyor.

6 Her Şeye Egemen RAB bu dağda 2 Bütün uluslara yağlı yemeklerin 2 Ve dinlendirilmiş seçkin şarapların sunulduğu 2 Zengin bir şölen verecek.

7 Bütün halkların üzerindeki örtüyü, 2 Bütün ulusların üzerine örülmüş olan örtüyü 2 Bu dağda kaldıracak.

8 Ölümü sonsuza dek yutacak. 2 Egemen RAB bütün yüzlerden gözyaşlarını silecek. 2 Halkının utancını bütün yeryüzünden kaldıracak. 2 Çünkü RAB böyle diyor.

9 O gün diyecekler ki, 2 ‹‹İşte Tanrımız budur; 2 Ona umut bağlamıştık, bizi kurtardı, 2 RAB Odur, Ona umut bağlamıştık, 2 Onun kurtarışıyla sevinip coşalım.››

10 RABbin eli bu dağın üzerinde kalacak, 2 Ama Moav gübre çukurundaki saman gibi 2 Kendi yerinde çiğnenecek.

11 Oracıkta yüzmek isteyen biri gibi ellerini uzatacak, 2 Ama kurnazlığına karşın RAB onun gururunu kıracak.

12 RAB surlarındaki yüksek burçları 2 Devirip yıkacak, yerle bir edecek.