1 Men nu säger HERREN så, han som har skapat dig, Jakob, han som har danat dig, Israel: Frukta icke, ty jag har förlossat dig, jag har kallat dig vid ditt namn, du är min.

2 Om du ock måste gå genom vatten, så är jag med dig, eller genom strömmar, så skola de icke fördränka dig; måste du än gå genom eld, så skall du ej bliva svedd, och lågorna skola ej förtära dig.

3 Ty jag är HERREN, din Gud, Israels Helige, din frälsare; jag giver Egypten till lösepenning för dig, Etiopien och Seba i ditt ställe.

4 Eftersom du är så dyrbar i mina ögon, så högt aktad och så älskad av mig, därför giver jag människor till lösen för dig och folk till lösen för ditt liv.

5 Frukta då icke, ty jag är med dig. Jag skall låta dina barn komma från öster, och från väster skall jag samla dig tillhopa.

6 Jag skall säga till Norden: »Giv hit» och till södern: »Förhåll mig dem icke; för hit mina söner ifrån fjärran och mina döttrar ifrån jordens ända,

7 envar som är uppkallad efter mitt namn och som jag har skapat till min ära, envar som jag har danat och gjort.»

8 För hitut det blinda folket, som dock har ögon, och de döva, som dock hava öron.

9 Alla folk hava kommit tillsammans, folkslagen samla sig tillhopa. Vem bland dem finnes, som skulle kunna förutsäga sådant? Må de låta oss höra sina forna utsagor. Må de ställa fram sina vittnen och bevisa sin rätt, så att dessa, när de höra det, kunna säga: »Det är sant.»

10 Men I ären mina vittnen, säger HERREN, I ären min tjänare, den som jag har utvalt, på det att I mån veta och tro mig och förstå, att det är jag; före mig är ingen Gud danad, och efter mig skall ingen komma.

11 Jag, jag är HERREN, och förutom mig finnes ingen frälsare.

12 Jag har förkunnat det och skaffat frälsning, jag har kungjort det och ingen främmande gud bland eder. I ären mina vittnen, säger HERREN; och jag är Gud.

13 Ja, allt framgent är jag densamme, och ingen kan rädda från min hand. När jag vill göra något, vem kan då avvända det?

14 Så säger HERREN, eder förlossare, Israels Helige: För eder skull sänder jag mitt bud mot Babel, och jag skall driva dem allasammans på flykten, jag skall driva kaldéerna ned på skeppen som voro deras fröjd.

15 Jag är HERREN, eder Helige, Israels skapare, eder konung.

16 Så säger HERREN, han som gör en väg i havet, en stig i väldiga vatten,

17 han som för vagnar och hästar ditut, ja, härskara och och stridsmakt, sedan ligga de där tillhopa och kunna icke stå upp, de äro utsläckta, de hava slocknat såsom en veke:

18 Tänken icke på vad förr har varit, akten icke på vad fordom har skett.

19 Se, jag vill göra något nytt. Redan nu visar det sig; märken I det icke? Ja, jag skall göra en väg i öknen och strömmar i ödemarken,

20 så att markens djur skola ära mig, schakaler och strutsar, därför att jag låter vatten flyta i öknen, strömmar i ödemarken, så att mitt folk, min utkorade, kan få dricka.

21 Det folk, som jag har danat åt mig, skall förtälja mitt lov.

22 Men icke har du, Jakob, kallat mig hit, i det du har gjort dig möda för min skull, du Israel.

23 Icke har du framburit åt mig dina brännoffersfår eller ärat mig med dina slaktoffer; icke har jag vållat dig arbete med spisoffer, ej heller möda med rökelse.

24 Icke har du köpt kalmus åt mig för dina penningar eller mättat mig med dina slaktoffers fett. Nej, du har vållat mig arbete genom dina synder och möda genom dina missgärningar.

25 Jag, jag är den som utplånar dina överträdelser för min egen skull, och dina synder kommer jag icke mer ihåg.

26 Låt mig höra, vad du har att säga, och låt oss gå till rätta med varandra; tala du, för att du må finnas rättfärdig.

27 Men se, redan din stamfader syndade, och de som förde din talan begingo överträdelser mot mig.

28 Därför har jag måst låta helgedomens furstar utstå vanära och har överlämnat Jakob åt tillspillogivning, Israel åt försmädelse.

1 Ey Yakup soyu, seni yaratan, 2 Ey İsrail, sana biçim veren RAB şimdi şöyle diyor: 2 ‹‹Korkma, çünkü seni kurtardım, 2 Seni adınla çağırdım, sen benimsin.

2 Suların içinden geçerken seninle olacağım, 2 Irmakların içinden geçerken su boyunu aşmayacak. 2 Ateşin içinde yürürken yanmayacaksın, 2 Alevler seni yakmayacak.

3 Çünkü senin Tanrın, İsrailin Kutsalı, 2 Seni kurtaran RAB benim. 2 Fidyen olarak Mısırı, 2 Sana karşılık Kûş ve Seva diyarlarını verdim.

4 Gözümde değerli ve saygın olduğun, 2 Seni sevdiğim için, senin yerine insanlar, 2 Canın karşılığında halklar vereceğim.

5 Korkma, çünkü seninleyim, 2 Soyundan olanları doğudan getireceğim, 2 Sizleri de batıdan toplayacağım.

6 ‹‹Kuzeye, ‹Ver›, güneye, ‹Alıkoyma; 2 Oğullarımı uzaktan, 2 Kızlarımı dünyanın dört bucağından getir› diyeceğim.

7 ‹Yüceliğim için yaratıp biçim verdiğim, 2 Adımla çağrılan herkesi, 2 Evet, oluşturduğum herkesi getirin› diyeceğim.››

8 Gözleri olduğu halde kör, 2 Kulakları olduğu halde sağır olan halkı öne getir.

9 Bütün uluslar bir araya gelsin, halklar toplansın. 2 İçlerinden hangisi bunları bildirebilir, 2 Olup bitenleri bize duyurabilir? 2 Tanıklarını çağırıp haklı olduklarını kanıtlasınlar, 2 Ötekiler de duyup, ‹‹Doğrudur›› desinler.

10 ‹‹Tanıklarım sizlersiniz›› diyor RAB, 2 ‹‹Seçtiğim kullar sizsiniz. 2 Öyle ki beni tanıyıp bana güvenesiniz, 2 Benim O olduğumu anlayasınız. 2 Benden önce bir tanrı olmadı, 2 Benden sonra da olmayacak.

11 ‹‹Ben, yalnız ben RABbim, 2 Benden başka kurtarıcı yoktur.

12 Ben bildirdim, ben kurtardım, ben duyurdum, 2 Aranızdaki yabancı ilahlar değil. 2 Tanıklarım sizsiniz›› diyor RAB, 2 ‹‹Tanrı benim,

13 Gün gün olalı ben Oyum. 2 Elimden kimse kurtaramaz. 2 Ben yaparım, kim engel olabilir?››

14 Kurtarıcınız RAB, İsrailin Kutsalı diyor ki, 2 ‹‹Uğrunuza Babil üzerine bir ordu göndereceğim. 2 Övündükleri gemilerle kaçan bütün Kildanilere 2 Boyun eğdireceğim.

15 Kutsalınız, İsrailin Yaratıcısı, 2 Kralınız RAB benim.››

16 Denizde geçit, azgın sularda yol açan, 2 Atlarla savaş arabalarını, 2 Yiğit savaşçıları ve orduyu 2 Yola çıkaran RAB şöyle diyor: 2 ‹‹Onlar yattı, kalkamaz oldu, 2 Fitil gibi bastırılıp söndürüldüler.

18 ‹‹Olup bitenlerin üzerinde durmayın, 2 Düşünmeyin eski olayları.

19 Bakın, yeni bir şey yapıyorum! 2 Olmaya başladı bile, farketmiyor musunuz? 2 Çölde yol, kurak topraklarda ırmaklar yapacağım.

20 Kır hayvanları, çakallarla baykuşlar beni yüceltecek. 2 Çünkü seçtiğim halkın içmesi için çölde su, 2 Kurak yerlerde ırmaklar sağladım.

21 Kendim için biçim verdiğim bu halk 2 Bana ait olan övgüleri ilan edecek.››

22 ‹‹Ne var ki, ey Yakup soyu, 2 Yakardığın ben değildim, 2 Benden usandın, ey İsrail.

23 Yakmalık sunu için bana davar getirmediniz, 2 Kurbanlarınızla beni onurlandırmadınız. 2 Sizi sunularla uğraştırmadım, 2 Günnük isteyerek sizi usandırmadım.

24 Benim için güzel kokulu kamış satın almadınız, 2 Doyurmadınız beni kurbanlarınızın yağıyla. 2 Tersine, beni günahlarınızla uğraştırdınız, 2 Suçlarınızla usandırdınız.

25 Kendi uğruna suçlarınızı silen benim, evet benim, 2 Günahlarınızı anmaz oldum.

26 ‹‹Geçmişi bana anımsatın, hesaplaşalım, 2 Haklı çıkmak için davanızı anlatın.

27 İlk atanız günah işledi, 2 Sözcüleriniz bana başkaldırdı.

28 Bu yüzden tapınak görevlilerini bayağılaştırdım; 2 Yakup soyunu bütünüyle yıkıma, 2 İsrail'i rezilliğe mahkûm ettim.››