1 Vem är han som kommer från Edom, från Bosra i högröda kläder, så präktig i sin dräkt, så stolt i sin stora kraft? »Det är jag, som talar i rättfärdighet, jag, som är en mästare till att frälsa.»

2 Varför är din dräkt så röd? Varför likna dina kläder en vintrampares?

3 »Jo, en vinpress har jag trampat, jag själv allena, och ingen i folken bistod mig. Jag trampade dem i min vrede, trampade sönder dem i min förtörnelse. Då stänkte deras blod på mina kläder, och så fick jag hela min dräkt nedfläckad.

4 Ty en hämndedag hade jag beslutit, och mitt förlossningsår hade kommit.

5 Och jag skådade omkring mig, men ingen hjälpare fanns; jag stod där i förundran, men ingen fanns, som understödde mig. Då hjälpte mig min egen arm, och min förtörnelse understödde mig.

6 Jag trampade ned folken i min vrede och gjorde dem druckna i min förtörnelse, och jag lät deras blod rinna ned på jorden.»

7 HERRENS nådegärningar vill jag förkunna, ja, HERRENS lov, efter allt vad HERREN har gjort mot oss, den nåderike mot Israels hus, vad han har gjort mot dem efter sin barmhärtighet och sin stora nåd.

8 Ty han sade: »De äro ju mitt folk, barn, som ej svika.» Och så blev han deras frälsare.

9 I all deras nöd var ingen verklig nöd, ty hans ansiktes ängel frälste dem. Därför att han älskade dem och ville skona dem, förlossade han dem. Han lyfte dem upp och bar dem alltjämt, i forna tider.

10 Men de voro gensträviga, och de bedrövade hans heliga Ande; därför förvandlades han till deras fiende, han själv stridde mot dem.

11 Då tänkte hans folk på forna tider, de tänkte på Mose: Var är nu han som förde dem upp ur havet, jämte herdarna för hans hjord? Var är han som lade i deras bröst sin helige Ande,

12 var är han som lät sin härliga arm gå fram vid Moses högra sida, han som klöv vattnet framför dem och så gjorde sig ett evigt namn,

13 han som lät dem färdas genom djupen, såsom hästar färdas genom öknen, utan att stappla?

14 Likasom när boskapen går ned i dalen så fördes de av HERRENS Ande till ro. Ja, så ledde du ditt folk och gjorde dig ett härligt namn.

15 Skåda ned från himmelen och se härtill från din heliga och härliga boning. Var äro nu din nitälskan och dina väldiga gärningar, var är ditt hjärtas varkunnsamhet och din barmhärtighet? De hålla sig tillbaka från mig.

16 Du är ju dock vår fader; ty Abraham vet icke av oss, och Israel känner oss icke. Men du, HERRE, är vår fader; »vår förlossare av evighet», det är ditt namn.

17 Varför, o HERRE, låter du oss då gå vilse från dina vägar och förhärdar våra hjärtan, så att vi ej frukta dig? Vänd tillbaka för dina tjänares skull, för din arvedels stammars skull.

18 Allenast helt kort fick ditt heliga folk behålla sin besittning; våra ovänner trampade ned din helgedom.

19 Det är oss nu så, som om du aldrig hade varit herre över oss, om om vi ej hade blivit uppkallade efter ditt namn.

1 Edomdanfç, Bosradanfç 2 Al giysiler içinde bu gelen kim? 2 Göz kamaştırıcı giysiler içinde, 2 Büyük güçle yürüyen kim? 2 ‹‹O benim! Adaleti duyuran, 2 Kurtarmaya gücü olan.›› kentlerinden olan Bosra ise ‹‹Bağbozumu›› sözcüğünü çağrıştırıyor.

2 Giysilerin neden kırmızı? 2 Üstün başın neden çukurda üzüm çiğneyen biri gibi kızıla bulanmış?

3 ‹‹Çukurda üzümü tek başıma çiğnedim, 2 Yanımda halklardan kimse yoktu. 2 Öfkeyle çiğnedim onları, 2 Gazapla ayaklarımın altına aldım. 2 Kanları giysilerime sıçradı, bütün elbisemi kirletti.

4 Çünkü öç alma günü yüreğimdeydi, 2 Halkımı kurtaracağım yıl gelmişti.

5 Baktım, yardım edecek kimse yoktu, 2 Destek verecek kimsenin olmayışına şaştım; 2 Gücüm kurtuluş sağladı, 2 Gazabım bana destek oldu.

6 Öfkeyle halkları çiğnedim, 2 Onları gazapla sarhoş ettim, 2 Yere akıttım kanlarını.››

7 Şefkati ve iyiliği uyarınca 2 Bizim için yaptıklarından, evet, 2 İsrail halkı için yaptığı bütün iyiliklerinden ötürü 2 RABbin iyiliklerini ve övülesi işlerini anacağım.

8 RAB dedi ki, ‹‹Onlar kuşkusuz benim halkım, 2 Beni aldatmayacak çocuklardır.›› 2 Böylece onların Kurtarıcısı oldu.

9 Sıkıntı çektiklerinde O da sıkıntı çekti. 2 Huzurundan çıkan melek onları kurtardı. 2 Sevgisi ve merhametinden ötürü onları kurtardı, 2 Geçmişte onları sürekli yüklenip taşıdı.

10 Ama başkaldırıp Onun Kutsal Ruhunu incittiler. 2 O da düşmanları olup onlara karşı savaştı.

11 Sonra halkı eski günleri, 2 Musanın dönemini anımsadı. 2 ‹‹Çobanlarıyla birlikte onları denizden geçiren, 2 Kutsal Ruhunu aralarına yerleştiren, 2 Görkemli gücüyle Musanın sağında yol alan, 2 Sonsuz onur kazanmak için önlerinde suları yaran, 2 Bir at nasıl tökezlemeden kırdan geçerse 2 Onları deniz yatağından öyle geçiren RAB nerede?›› 2 Diye sordular.

14 Ovaya götürülen sürü gibi 2 RABbin Ruhu onları rahata kavuşturdu. 2 İşte adını onurlandırmak için 2 Halkına böyle yol gösterdi.

15 Ya RAB, gökten bak, 2 Kutsal, görkemli ve yüce yerinden bizi gör! 2 Gayretin, gücün nerede? 2 Gönlündeki özlem ve merhameti 2 Bizden esirgedin.

16 Babamız sensin. 2 İbrahim bizi tanımasa da, 2 İsrail bizi kabul etmese de, 2 Babamızsın, ya RAB, 2 Ezelden beri adın ‹‹Kurtarıcımız››dır.

17 Ya RAB, neden bizi yolundan saptırıyor, 2 İnatçı kılıyor, 2 Senden korkmamızı engelliyorsun? 2 Kulların uğruna, 2 Mirasın olan oymakların uğruna geri dön.

18 Kutsal halkın kısa süre tapınağına sahip oldu, 2 Ama düşmanlarımız onu çiğnedi.

19 Öteden beri yönetmediğin, 2 Sana ait olmayan bir halk gibi olduk.