1 Jag har låtit mig bliva uppenbar för dem som icke frågade efter mig, jag har låtit mig finnas av dem som icke sökte mig; till ett folk som icke var uppkallat efter mitt namn har jag sagt: Se, här är jag, här är jag.

2 Hela dagen har jag uträckt mina händer till ett gensträvigt folk som vandrar på den väg som icke är god, i det att de följa sina egna tankar --

3 ett folk, som beständigt förtörnar mig utan att hava någon försyn, som frambär offer i lustgårdar och tänder offereld på tegelaltaren,

4 som har sitt tillhåll bland gravar och tillbringar natten i undangömda nästen, som äter svinens kött och har vederstygglig spis i sina kärl,

5 som säger: »Bort med dig, kom icke vid mig, ty jag är helig för dig.» De äro såsom rök i min näsa, en eld, som brinner beständigt.

6 Se, detta står upptecknat inför mina ögon; jag skall icke tiga, förrän jag har givit vedergällning, ja, vedergällning i deras sköte,

7 både för deras egna missgärningar och för deras fäders, säger HERREN, vedergällning för att de tände offereld på bergen och för att de smädade mig på höjderna; ja, först skall jag mäta upp lönen åt dem i deras sköte.

8 Så säger HERREN: Likasom man säger om en druvklase, när däri finnes saft: »Fördärva den icke, ty välsignelse är däri», så skall ock jag göra för mina tjänares skull: jag skall icke fördärva alltsammans.

9 Jag skall låta en avkomma utgå från Jakob, från Juda en arvinge till mina berg; ty mina utkorade skola besitta landet, och mina tjänare skola bo däri.

10 Saron skall bliva en betesmark för får och Akors dal en lägerplats för fäkreatur, och de skola givas åt mitt folk, när det söker mig.

11 Men I som övergiven HERREN och förgäten mitt heliga berg, I som duken bord åt Gad och iskänken vindryck åt Meni,

12 eder har jag bestämt åt svärdet, och I skolen alla få böja eder ned till att slaktas, därför att I icke svaraden, när jag kallade, och icke hörden, när jag talade, utan gjorden, vad ont var i mina ögon, och utvalden det som var mig misshagligt.

13 Därför säger Herren, HERREN så: Se, mina tjänare skola äta, men I skolen hungra; se, mina tjänare skola dricka, men I skolen törsta; se, mina tjänare skola glädjas, men I skolen få blygas.

14 Ja, mina tjänare skola jubla i sitt hjärtas fröjd, men I skolen ropa i edert hjärtas plåga och jämra eder i förtvivlan.

15 Och I skolen lämna edert namn till ett förbannelsens ord, så att mina utkorade skola säga: »Sådan död give dig Herren, HERREN.» Men åt sina tjänare skall han giva ett annat namn:

16 den som då välsignar sig i landet skall välsigna sig i »den sannfärdige Guden», och den som svär i landet, han skall svärja vid »den sannfärdige Guden». Ty de förra bedrövelserna äro då förgätna och dolda för mina ögon.

17 Ty se, jag vill skapa nya himlar och en ny jord; och man skall ej mer komma ihåg det förgångna eller tänka därpå.

18 Nej, I skolen fröjdas och jubla till evig tid över det som jag skapar; ty se, jag vill skapa Jerusalem till jubel och dess folk till fröjd.

19 Och jag skall jubla över Jerusalem och fröjda mig över mitt folk, och där skall icke mer höras gråt eller klagorop.

20 Där skola icke mer finnas barn som leva allenast några dagar, ej heller gamla män, som icke fylla sina dagars mått; nej, den som dör ung skall dö först vid hundra års ålder, och först vid hundra års ålder skall syndaren drabbas av förbannelsen.

21 När de bygga hus, skola de ock få bo i dem; när de plantera vingårdar, skola de ock få äta deras frukt.

22 När de bygga hus, skall det ej bliva andra, som få bo i dem; när de plantera något, skall det ej bliva andra, som få äta därav. Ty samma ålder, som ett träd uppnår, skall man uppnå i mitt folk, och mina utkorade skola själva njuta av sina händers verk.

23 De skola icke möda sig förgäves, och barnen, som de föda, drabbas ej av plötslig död; ty de äro ett släkte av HERRENS välsignade, och deras avkomlingar få leva kvar bland dem.

24 Och det skall ske, att förrän de ropa, skall jag svara, och medan de ännu tala, skall jag höra.

25 Då skola vargar gå i bet tillsammans med lamm, och lejon skola äta halm likasom oxar, och stoft skall vara ormens föda. Ingenstädes på mitt heliga berg skall man då göra, vad ont och fördärvligt är, säger HERREN.

1 ‹‹Beni sormayanlara göründüm, 2 Aramayanlar beni buldu. 2 Adımla anılmayan bir ulusa, 2 ‹Buradayım, buradayım› dedim.

2 Kötü yolda yürüyen, 2 Kendi tasarılarının ardınca giden 2 Asi bir halka 2 Bütün gün ellerimi uzatıp durdum.

3 O halk ki, bahçelerde kurban keserek, 2 Tuğlalar üzerinde buhur yakarak 2 Gözümün içine baka baka boyuna öfkelendirir beni.

4 Mezarlıkta oturur, 2 Gizli yerlerde geceler, 2 Domuz eti yerler; 2 Kaplarında haram et var.

5 Birbirlerine, ‹Uzak dur, yaklaşma› derler, 2 ‹Çünkü ben senden daha kutsalım.› 2 Böyleleri burnumda duman, 2 Bütün gün yanan ateştir.

6 ‹‹Bakın, yanıt önümde yazılı duruyor. 2 Susmayacak, suçlarının karşılığını vereceğim. 2 Onların da atalarının da suçlarının cezasını 2 Başlarına getireceğim›› diyor RAB. 2 ‹‹Çünkü dağların üzerinde buhur yaktılar, 2 Tepelerin üzerinde beni aşağıladılar. 2 Bu nedenle eskiden yaptıklarının karşılığını 2 Başlarına getireceğim.››

8 RAB diyor ki, ‹‹Taneleri sulu salkımı görünce, 2 Halk, ‹Salkımı yok etmeyin, bereket onda› diyor. 2 Kullarımın hatırı için ben de öyle yapacağım, 2 Onların hepsini yok etmeyeceğim.

9 Yakup soyunu sürdürecek, 2 Dağlarımı miras alacak olanları 2 Yahuda soyuna bırakacağım. 2 Seçtiklerim oraları miras alacak, 2 Kullarım orada yaşayacak.

10 Şaron, bana yönelen halkımın sürülerine ağıl, 2 Akor Vadisi sığırlarına barınak olacak.

11 ‹‹Ama sizler, RABbi terk edenler, 2 Kutsal dağımı unutanlar, 2 Talih ilahına sofra kuranlar, 2 Kısmet ilahına karışık şarap sunanlar,

12 Ben de sizi kılıca kısmet edeceğim, 2 Boğazlanmak üzere eğileceksiniz hepiniz. 2 Çünkü çağırdığımda yanıt vermediniz, 2 Konuştuğumda dinlemediniz; 2 Gözümde kötü olanı yaptınız, 2 Hoşlanmadığımı seçtiniz.››

13 Bu yüzden Egemen RAB diyor ki, 2 ‹‹Bakın, kullarım yemek yiyecek, 2 Ama siz aç kalacaksınız. 2 Kullarım içecek, 2 Ama siz susuz kalacaksınız. 2 Kullarım sevinecek, 2 Ama sizin yüzünüz kızaracak.

14 Kullarım mutluluk içinde ezgiler söyleyecek, 2 Ama siz yürek acısından feryat edecek, 2 Ezik bir ruhla haykıracaksınız.

15 Adınız seçtiklerimin ağzında ancak lanet olarak kalacak. 2 Egemen RAB sizi öldürecek, 2 Ama kullarına başka bir ad verecek.

16 Öyle ki, ülkede kim bereket istese 2 Sadık Tanrıdan isteyecek; 2 Ülkede kim ant içse, 2 Sadık Tanrı üzerine ant içecek. 2 Çünkü geçmiş sıkıntılar unutulup 2 Gözümden saklanacak.››

17 ‹‹Çünkü bakın, yeni bir yeryüzü, 2 Yeni bir gök yaratmak üzereyim; 2 Geçmiştekiler anılmayacak, akla bile gelmeyecek.

18 Yaratacaklarımla sonsuza dek sevinip coşun; 2 Çünkü Yeruşalimi coşku, 2 Halkını sevinç kaynağı olarak yaratacağım.

19 Yeruşalim için sevinecek, 2 Halkım için coşacağım. 2 Orada ağlayış ve feryat duyulmayacak artık.

20 Orada birkaç gün yaşayıp ölen bebekler olmayacak, 2 Yaşını başını almadan kimse ölümü tatmayacak. 2 Yüz yaşında ölen genç, 2 Yüz yaşına basmayan kişi lanetli sayılacak.

21 Evler yapıp içlerinde yaşayacak, 2 Bağlar dikip meyvesini yiyecekler.

22 Yaptıkları evlerde başkası oturmayacak, 2 Diktikleri bağın meyvesini başkası yemeyecek. 2 Çünkü halkım ağaçlar gibi uzun yaşayacak, 2 Seçtiklerim, elleriyle ürettiklerinin tadını çıkaracaklar.

23 Emek vermeyecekler boş yere, 2 Felakete uğrayan çocuklar doğurmayacaklar. 2 Çünkü kendileri de çocukları da 2 RABbin kutsadığı soy olacak.

24 Onlar bana yakarmadan yanıt verecek, 2 Daha konuşurlarken işiteceğim onları.

25 Kurtla kuzu birlikte otlayacak, 2 Aslan sığır gibi saman yiyecek. 2 Yılanın yiyeceğiyse toprak olacak. 2 Kutsal dağımın hiçbir yerinde 2 Kimse zarar vermeyecek, yok etmeyecek.›› 2 Böyle diyor RAB.