1 om du omvänder dig, Israel, säger HERREN, skall du få vända tillbaka till mig; och om du skaffar bort dina styggelser från min åsyn, skall du slippa vandra flyktig omkring.
2 Då skall du svärja i sanning, rätt och rättfärdighet: »Så sant HERREN lever», och hednafolken skola välsigna sig i honom och berömma sig av honom.
3 Ja, så säger HERREN till Juda män och till Jerusalem: Bryten eder ny mark, och sån ej bland törnen.
4 Omskären eder åt HERREN; skaffen bort edert hjärtas förhud, I Juda män och I Jerusalems invånare. Eljest skall min vrede bryta fram såsom en eld och brinna så, att ingen kan utsläcka den, för edert onda väsendes skull.
5 Förkunnen i Juda, kungören i Jerusalem och påbjuden, ja, stöten i basun i landet, ropen ut med hög röst och sägen: »Församlen eder och låt oss fly in i de befästa städerna.»
6 Resen upp ett baner som visar åt Sion, bärgen edert gods och dröjen icke ty jag skall låta olycka komma från norr, med stor förstöring.
7 Ett lejon drager fram ur sitt snår och en folkfördärvare bryter upp, han går ut ur sin boning, för att göra ditt land till en ödemark; då bliva dina städer förstörda, så att ingen kan bo i dem.
8 Så höljen eder nu i sorgdräkt, klagen och jämren eder, ty HERRENS vredes glöd upphör icke över oss.
9 På den tiden, säger HERREN, skall det vara förbi med konungens och furstarnas mod, och prästerna skola bliva förfärade och profeterna stå häpna.
10 Men jag sade: »Ack Herre, HERRE, svårt bedrog du sannerligen detta folk och Jerusalem, då du sade: »Det skall gå eder väl.» Svärdet är ju nära att taga vårt liv.
11 På den tiden skall det sägas om detta folk och om Jerusalem: En brännande vind från höjderna i öknen kommer emot dottern mitt folk, icke en sådan vind som passar, när man kastar säd eller rensar korn;
12 nej, en våldsammare vind än som så låter jag komma. Ja, nu vill jag gå till rätta med dem!
13 Se, såsom ett moln kommer han upp och såsom en stormvind äro hans vagnar; hans hästar äro snabbare än örnar, ve oss, vi äro förlorade!
14 Så två nu ditt hjärta rent från ondska, Jerusalem, för att du må bliva frälst. Huru länge skola fördärvets tankar bo i ditt bröst?
15 Från Dan höres ju en budbärare ropa, och från Efraims bergsbygd en som bådar fördärv.
16 Förkunnen för folken, ja, kungören över Jerusalem att en belägringshär kommer ifrån fjärran land och häver upp sitt rop mot Juda städer.
17 Såsom väktare kring ett åkerfält samla de sig runt omkring henne, därför att hon har varit gensträvig mot mig, säger HERREN.
18 Ja, ditt eget leverne och dina egna varningar vålla dig detta; det är din ondskas frukt att det bliver dig så bittert, och att plågan träffar dig ända in i hjärtat.
19 I mitt innersta våndas jag, i mitt hjärtas djup. Mitt hjärta klagar i mig, jag kan icke tiga, ty basunljud hör du, min själ, och krigiskt härskri.
20 Olycka efter olycka ropas ut, ja, hela landet bliver förött; plötsligt bliva mina hyddor förödda, i ett ögonblick mina tält.
21 Huru länge skall jag se stridsbaneret och höra basunljud?
22 Ja, mitt folk är oförnuftigt, de vilja ej veta av mig. De äro dåraktiga barn och hava intet förstånd. Visa äro de till att göra vad ont är, men att göra vad gott är förstå de ej.
23 Jag såg på jorden, och se, den var öde och tom, och upp mot himmelen, och där lyste intet ljus.
24 Jag såg på bergen, och se, de bävade, och alla höjder vacklade.
25 Jag såg mig om, och då fanns där ingen människa, och alla himmelens fåglar hade flytt bort.
26 Jag såg mig om, och då var det bördiga landet en öken, och alla dess städer voro nedbrutna, för HERRENS ansikte, för hans vredes glöd,
27 Ty så säger HERREN: Hela landet skall bliva en ödemark, om jag än ej alldeles vill göra ände därpå.
28 Därför sörjer jorden, och himmelen därovan kläder sig i sorgdräkt, därför att jag så har talat och beslutit och ej kan ångra det eller taga det tillbaka.
29 För larmet av ryttare och bågskyttar tager hela staden till flykten. Man giver sig in i skogssnåren och upp bland klipporna. Alla städer äro övergivna, ingen människa bor mer i dem.
30 Vad vill du göra i din förödelse? Om du än kläder dig i scharlakan, om du än pryder dig med gyllene smycken om du än söker förstora dina ögon genom smink, så gör du dig dock skön förgäves. Dina älskare förakta dig, ja, de stå efter ditt liv.
31 Ty jag hör rop såsom av en barnaföderska, nödrop såsom av en förstföderska. Det är dottern Sion som ropar; hon flämtar, hon räcker ut sina händer: »Ack, ve mig! I mördares våld försmäktar min själ.»
1 ‹‹Eğer geri dönersen, ey İsrail, 2 Eğer bana geri dönersen›› diyor RAB, 2 ‹‹İğrenç putlarını gözümün önünden uzaklaştırır, 2 Bir daha yoldan sapmazsan;
2 ‹RABbin varlığı hakkı için› diyerek 2 Sadakatle, adaletle, doğrulukla ant içersen, 2 Uluslar Onun aracılığıyla kutsanacak, 2 Onunla övünecekler.››
3 RAB Yahuda ve Yeruşalim halkına şöyle diyor: 2 ‹‹İşletilmemiş toprağınızı sürün, 2 Dikenler arasına ekmeyin.
4 Ey sizler, Yahuda halkı ve Yeruşalimde yaşayanlar, 2 Kendinizi RABbe adayın, 2 Bunu engelleyen her şeyi yüreğinizden uzaklaştırın. 2 Yoksa yaptığınız kötülüklerden ötürü 2 Öfkem ateş gibi yağacak, 2 Her şeyi yiyip bitirecek 2 Ve söndüren olmayacak.›› yüreğinizden uzaklaştırın››: İbranice ‹‹Kendinizi de yüreğinizi de RAB için sünnet edin››.
5 ‹‹Yahudada duyurun, 2 Yeruşalimde ilan edin, 2 ‹Ülkede boru çalın!› deyin, 2 ‹Toplanın› diye haykırın, 2 ‹Surlu kentlere kaçalım!›
6 Siyona giden yolu gösteren 2 Bir işaret koyun! 2 Güvenliğiniz için kaçın! 2 Durmayın! 2 Üzerinize kuzeyden felaket, 2 Büyük yıkım getirmek üzereyim.››
7 Aslan ininden çıktı, 2 Ulusları yok eden yola koyuldu. 2 Ülkenizi viran etmek için 2 Yerinden ayrıldı. 2 Kentleriniz yerle bir edilecek, 2 İçlerinde yaşayan kalmayacak.
8 Onun için çula sarının, 2 Dövünüp haykırın, 2 Çünkü RABbin kızgın öfkesi üzerimizden kalkmadı.
9 ‹‹O gün›› diyor RAB, 2 ‹‹Kral da önderler de yılacak, 2 Kâhinler şaşkına dönecek, 2 Peygamberler donakalacak.››
10 O zaman, ‹‹Ah, Egemen RAB›› dedim, ‹‹ ‹Esenlikte olacaksınız› diyerek bu halkı da Yeruşalimi de tam anlamıyla aldattın. Çünkü kılıç boğazımıza dayandı.››
11 O zaman bu halka ve Yeruşalime, ‹‹Çöldeki çıplak tepelerden halkıma doğru sıcak bir rüzgar esiyor, ama harman savurmak ya da ayırmak için değil›› denecek,
12 ‹‹Benden gelen bu rüzgar çok daha güçlü olacak. Şimdi bu halka yargılarımı bildiriyorum.››
13 İşte düşman bulut gibi ilerliyor; 2 Savaş arabaları kasırga sanki, 2 Atları kartallardan daha çevik. 2 Vay başımıza! Mahvolduk!
14 Ey Yeruşalim, yüreğini kötülükten arındır ki, 2 Kurtulasın. 2 Ne zamana dek yüreğinde kötü düşünceler barındıracaksın?
15 Dandan bir ses bildiriyor, 2 Efrayim dağlarından kötü haber duyuruyor!
16 ‹‹Uluslara duyurun, 2 Yeruşalime bildirin: 2 ‹Uzak bir ülkeden gelen ordu çevresini kuşatacak, 2 Yahuda kentlerine karşı 2 Savaş naraları atacaklar.
17 Bir tarlayı koruyanlar gibi 2 Kuşatacaklar Yeruşalimi. 2 Çünkü Yeruşalim bana başkaldırdı› ›› diyor RAB.
18 ‹‹Kendi davranışların, kendi yaptıkların 2 Başına gelmesine neden oldu bunların. 2 Cezan bu. 2 Ne acı! 2 Nasıl da yüreğine işliyor!››
19 Ah, içim, içim! 2 Acıdan kıvranıyorum. 2 Ah, yüreğim, yüreğim çarpıyor. 2 Sessiz duramıyorum! 2 Çünkü boru sesini, savaş naralarını işittim!
20 Felaket felaketi izliyor, 2 Bütün ülke viran oldu. 2 Bir anda çadırlarım, 2 Perdelerim yok oldu.
21 Ne zamana dek düşman sancağını görmek, 2 Boru sesini duymak zorunda kalacağım?
22 ‹‹Halkım akılsızdır, 2 Beni tanımıyor. 2 Aptal çocuklardır, 2 Akılları yok. 2 Kötülük etmeyi iyi bilir, 2 İyilik etmeyi bilmezler›› diyor RAB.
23 Ben Yeremya yere baktım, şekilsizdi, boştu, 2 Göğe baktım, ışık yoktu.
24 Dağlara baktım, titriyorlardı, 2 Bütün tepeler sarsılıyordu.
25 Baktım, insan yoktu, 2 Gökte uçan bütün kuşlar kaçmıştı.
26 Baktım, verimli toprak çöle dönmüş, 2 Bütün kentler yıkılmıştı. 2 Bütün bunlar RABbin yüzünden, 2 Onun kızgın öfkesi yüzünden olmuştu.
27 RAB diyor ki, 2 ‹‹Bütün ülke viran olacak, 2 Ama onu büsbütün yok etmeyeceğim.
28 Bu yüzden yeryüzü yasa gömülecek, 2 Gök kararacak; 2 Çünkü ben söyledim, ben tasarladım. 2 Fikrimi değiştirmeyecek, 2 Verdiğim karardan dönmeyeceğim.››
29 Her kentin halkı, 2 Atlılarla okçuların gürültüsünden kaçıyor. 2 Kimi çalılıklara giriyor, 2 Kimi kayalıklara tırmanıyor. 2 Bütün kentler terk edildi, 2 Oralarda kimse yaşamıyor.
30 Ey sen, viran olmuş kent, 2 Kırmızı giysiler giymekle, 2 Altın süsler bezenmekle, 2 Gözüne sürme çekmekle ne elde edeceksin? 2 Kendini böyle güzelleştirmen boşuna. 2 Oynaşların seni küçümsüyor, 2 Canını almak istiyorlar.
31 Sancı çeken kadının haykırışını, 2 İlk çocuğunu doğuran kadının çektiği acıyı, 2 Ellerini uzatmış, soluğu kesilmiş Siyon kızının, 2 ‹‹Eyvah! Katillerin karşısında bayılıyorum›› 2 Diye haykırdığını işitir gibi oldum.