1 De sjöngo Debora och Barak, Abinoams son, denna sång:
2 Att härförare förde an i Israel, att folket villigt följde dem -- loven HERREN därför!
3 Hören, I konungar; lyssnen, I furstar. Till HERRENS ära vill jag, vill jag sjunga, lovsäga HERREN, Israels Gud.
4 HERRE, när du drog ut från Seir, när du gick fram ifrån Edoms mark, då bävade jorden, då strömmade det från himmelen, då strömmade vatten ned ifrån molnen;
5 bergen skälvde inför HERRENS ansikte, ja, Sinai inför HERRENS, Israels Guds, ansikte.
6 I Samgars dagar, Anats sons, i Jaels dagar lågo vägarna öde; vandrarna måste färdas svåra omvägar.
7 Inga styresmän funnos, inga funnos mer i Israel, förrän du stod upp, Debora, stod upp såsom en moder i Israel.
8 Man valde sig nya gudar; då nådde striden fram till portarna. Men ingen sköld, intet spjut var att se hos de fyrtio tusen i Israel.
9 Mitt hjärta tillhör Israels hövdingar och dem bland folket, som villigt följde;
10 ja, loven HERREN. I som riden på vita åsninnor, I som sitten hemma på mattor, och I som vandren på vägen, talen härom.
11 När man under rop skiftar byte mellan vattenhoarna, då lovprisar man där HERRENS rättfärdiga gärningar, att han i rättfärdighet regerar i Israel. Då drog HERRENS folk ned till portarna.
12 Upp, upp, Debora! Upp, upp, sjung din sång! Stå upp, Barak; tag dig fångar, du Abinoams son.
13 Då satte folkets kvarleva de tappre till anförare, HERREN satte mig till anförare över hjältarna.
14 Från Efraim kommo män som hade rotfäst sig i Amalek; Benjamin följde dig och blandade sig med dina skaror. Ned ifrån Makir drogo hövdingar åstad, och från Sebulon män som buro anförarstav.
15 Furstarna i Isaskar slöto sig till Debora; och likasom Isaskar, så gjorde ock Barak; ned i dalen skyndade man i dennes spår. Bland Rubens ätter höllos stora rådslag.
16 Men varför satt du kvar ibland dina fållor och lyssnade till flöjtspel vid hjordarna? Ja, av Rubens ätter fördes stora överläggningar.
17 Gilead stannade på andra sidan Jordan. Och Dan varför -- dröjer han ännu vid skeppen? Aser satt kvar vid havets strand, vid sina vikar stannade han.
18 Men Sebulon var ett folk som prisgav sitt liv åt döden, Naftali likaså, på stridsfältets höjder.
19 Konungar drogo fram och stridde ja, då stridde Kanaans konungar vid Taanak, invid Megiddos vatten; men byte av silver vunno de icke.
20 Från himmelen fördes strid, stjärnorna stridde från sina banor mot Sisera.
21 Bäcken Kison ryckte dem bort, urtidsbäcken, bäcken Kison. Gå fram, min själ, med makt!
22 Då stampade hästarnas hovar, när deras tappra ryttare jagade framåt, framåt.
23 Förbannen Meros, säger HERRENS ängel, ja, förbannen dess inbyggare, därför att de ej kommo HERREN till hjälp, HERREN till hjälp bland hjältarna.
24 Välsignad vare Jael framför andra kvinnor, Hebers hustru, kainéens, välsignad framför alla kvinnor som bo i tält!
25 Vatten begärde han; då gav hon honom mjölk, gräddmjölk bar hon fram i högtidsskålen.
26 Sin hand räckte hon ut efter tältpluggen, sin högra hand efter arbetshammaren med den slog hon Sisera och krossade hans huvud, spräckte hans tinning och genomborrade den.
27 Vid hennes fötter sjönk han ihop, föll omkull och blev liggande; ja, vid hennes fötter sjönk han ihop och föll omkull; där han sjönk ihop, där föll han dödsslagen.
28 Ut genom fönstret skådade hon och ropade, Siseras moder, ut genom gallret: »Varför dröjer väl hans vagn att komma? Varför äro de så senfärdiga, hans vagnshästars fötter?»
29 Då svara de klokaste av hennes hovtärnor, och själv giver hon sig detsamma svaret:
30 »Förvisso vunno de byte, som de nu utskifta: en flicka, ja, två åt envar av männen, byte av praktvävnader för Siseras räkning, byte av praktvävnader, brokiga tyger; en präktig duk, ja, två brokiga dukar för de fångnas halsar.»
31 Så må alla dina fiender förgås, o HERRE. Men de som älska honom må likna solen, när den går upp i hjältekraft. Och landet hade nu ro i fyrtio år.
1 Debora ile Avinoam oğlu Barak o gün şu ezgiyi söylediler:
2 ‹‹İsrailin önderleri başı çekince, 2 Halk gönüllü olarak savaşınca 2 RABbe övgüler sunun.
3 Dinleyin, ey krallar! 2 Ey yönetenler, kulak verin! 2 RABbe ezgiler söyleyip 2 İsrailin Tanrısı RABbi ilahilerle öveceğim.
4 Seirden çıktığında, ya RAB, 2 Edom kırlarından geçtiğinde, 2 Yer sarsıldı, göklerden yağmur boşandı, 2 Evet, bulutlar yağmur yağdırdı.
5 Sina Dağında olan RABbin, 2 İsrailin Tanrısı RABbin önünde 2 Dağlar sarsıldı.
6 Anat oğlu Şamgar zamanında, 2 Yael zamanında kervanların ardı kesildi. 2 Yolcular sapa yollardan gider oldu.
7 Bomboştu İsrailin köyleri, 2 Ben İsrailde ana olarak ortaya çıkıncaya dek, 2 Ben Debora ortaya çıkıncaya dek 2 İsrailin köyleri bomboştu.
8 Yeni ilahlar seçtikleri zaman 2 Savaş kentin kapılarına dayandı. 2 İsraildeki kırk bin askerin elinde 2 Ne kalkan ne de mızrak vardı.
9 Yüreğim İsraili yönetenlerle 2 Ve halkın arasındaki gönüllülerledir. 2 RABbe övgüler sunun!
10 Ey semerleri pahalı boz eşeklere binenler, 2 Ey yoldan yaya gidenler, dinleyin!
11 Kuyu başındaki kalabalıklar 2 RABbin zaferlerini, 2 İsrail savaşçılarının zaferlerini anlatıyorlar. 2 Ardından RABbin halkı kent kapılarına 2 Akın etmeye başladı.
12 Uyan, uyan Debora, uyan uyan! 2 Söyle, ezgiler söyle! 2 Ey Avinoam oğlu Barak, 2 Kalk, götür tutsaklarını.
13 Geriye kalanlar soyluların yanına geldi, 2 RABbin halkı yiğitleriyle bana geldi.
14 Amalek kökünden olanlar Efrayimden geldi, 2 Benyaminliler de seni izleyenlerin arasındaydı. 2 Yöneticiler Makirden, 2 Başbuğ asasını taşıyanlar Zevulundan geldi.
15 Deborayla birlikteydi İssakarın beyleri. 2 Evet, İssakaroğulları da Barakın ardından 2 Hızla ovaya indi. 2 Ama Ruben oymağının bölükleri 2 Büyük bir kararsızlık içindeydi.
16 Sürülerine kaval çalan çobanları 2 Dinlemek için neden ağıllarda kaldılar? 2 Evet, Ruben oymağının bölükleri 2 Büyük bir kararsızlık içindeydi.
17 Gilatlılar Şeria Irmağının ötesinde kaldı, 2 Dan oymağıysa gemilerde oyalandı. 2 Aşer oymağı deniz kıyısında dinlendi, 2 Koylarda yan gelip oturdu.
18 Ama Zevulun ve Naftali halkları 2 Tehlikeye attılar canlarını savaş alanında.
19 Taanakta ve Megiddo sularının kıyısında 2 Krallar gelip savaştılar. 2 Kenan kralları da savaştı. 2 Ancak ne gümüş ne ganimet aldılar.
20 Yıldızlar göklerden savaşa katıldı. 2 Göğü bir baştan öbür başa geçerken, 2 Siseraya karşı savaştı.
21 Kişon Irmağı, o eski ırmak, 2 Süpürüp götürdü onları. 2 Yürü, ey ruhum, üzerlerine güçle yürü!
22 O zaman atlar dörtnala koştu. 2 Güçlü atların toynakları 2 Yerde izler bıraktı.
23 RABbin meleği, ‹Meroz Kentini lanetleyin› dedi, 2 ‹Halkına lanetler yağdırın. 2 Çünkü RABbin yardımına, 2 Zorbalara karşı RABbin yardımına koşmadılar.›
24 Kenlilerden Heverin karısı Yael 2 Kadınlar arasında alabildiğine kutsansın. 2 Çadırlarda yaşayan kadınlar arasında 2 Alabildiğine kutsansın.
25 Sisera su istedi, Yael ona süt verdi. 2 Soylulara yaraşır bir çanakla ayran sundu.
26 Sol eline çadır kazığını, 2 Sağ eline işçi tokmağını aldı. 2 Vurdu, Siseranın başını ezdi. 2 Şakağına çaktı kazığı, deldi geçirdi.
27 Ayaklarının dibine çöktü, 2 Yere serildi Sisera. 2 Düşüp yığıldı Yaelin ayakları dibine, 2 Yığıldığı yerde cansız kaldı.
28 Siseranın annesi parmaklıkların ardından, 2 Pencereden bakıp feryat etti: 2 ‹Oğlumun savaş arabası 2 Neden bu kadar gecikti, 2 Nal sesleri neden duyulmuyor?›
29 Bilge kadınlar onu yanıtladılar. 2 O da şöyle düşündü:
30 ‹Ganimeti bulmuş, paylaşıyor olmalılar. 2 Her yiğide bir ya da iki kız, 2 Siseraya ganimet olarak rengarenk giysiler, 2 Evet, işlemeli, rengarenk giysiler. 2 Yağmacıların boyunları için 2 İki yanı işlemeli renkli giysiler, 2 Hepsi ganimet.›
31 Ya RAB, bütün düşmanların böyle yok olsun. 2 Seni sevenlerse, 2 Bütün gücüyle doğan güneş gibi olsunlar.››