1 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:

2 Kan en man bereda Gud något gagn, så att det länder honom till gagn, om någon är förståndig?

3 Har den Allsmäktige någon båtnad av att du är rättfärdig, eller någon vinning av att du vandrar ostraffligt?

4 Är det för din gudsfruktans skull som han straffar dig, och som han går med dig till doms?

5 Har då icke din ondska varit stor, och voro ej dina missgärningar utan ände?

6 Jo, du tog pant av din broder utan sak, du plundrade de utblottade på deras kläder.

7 Åt den försmäktande gav du intet vatten att dricka, och den hungrige nekade du bröd.

8 För den väldige ville du upplåta landet, och den myndige skulle få bo däri,

9 men änkor lät du gå med tomma händer, och de faderlösas armar blevo krossade.

10 Därför omgives du nu av snaror och förfäras av plötslig skräck.

11 ja, av ett mörker där du intet ser, och av vattenflöden som övertäcka dig.

12 I himmelens höjde är det ju Gud som har sin boning, och du ser stjärnorna däruppe, huru högt de sitta;

13 därför tänker du: »Vad kan Gud veta? Skulle han kunna döma, han som bor bortom töcknet?

14 Molnen äro ju ett täckelse, så att han intet ser; och på himlarunden är det han har sin gång.»

15 Vill du då hålla dig på forntidens väg, där fördärvets män gingo fram,

16 de män som bortrycktes, innan deras tid var ute, och såsom en ström flöt deras grundval bort,

17 de män som sade till Gud: »Vik ifrån oss», ty vad skulle den Allsmäktige kunna göra dem?

18 Det var ju dock han som uppfyllde deras hus med sitt goda. De ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!

19 De rättfärdiga skola se det och glädja sig, och den oskyldige skall få bespotta dem:

20 »Ja, nu äro förvisso våra motståndare utrotade, och deras överflöd har elden förtärt.»

21 Men sök nu förlikning och frid med honom; därigenom skall lycka falla dig till.

22 Tag emot undervisning av hans mun, och förvara hans ord i ditt hjärta.

23 Om du omvänder dig till den Allsmäktige, så bliver du upprättad; men orättfärdighet må du skaffa bort ur din hydda.

24 Ja kasta din gyllene skatt i stoftet och Ofirs-guldet ibland bäckens stenar,

25 så bliver den Allsmäktige din gyllene skatt, det ädlaste silver varder han för dig.

26 Ja, då skall du hava din lust i den Allsmäktige och kunna upplyfta ditt ansikte till Gud.

27 När du då beder till honom, skall han höra dig, och de löften du gör skall du få infria.

28 Allt vad du besluter skall då lyckas för dig, och ljus skall skina på dina vägar.

29 Om de leda mot djupet och du då beder: »Uppåt!», så frälsar han mannen som har ödmjukat sig.

30 Ja han räddar och den som ej är fri ifrån skuld; genom dina händers renhet räddas en sådan.

1 Temanlı Elifaz şöyle yanıtladı:

2 ‹‹İnsan Tanrıya yararlı olabilir mi? 2 Bilge kişinin bile Ona yararı dokunabilir mi?

3 Doğruluğun Her Şeye Gücü Yetene ne zevk verebilir, 2 Kusursuz yaşamın Ona ne kazanç sağlayabilir?

4 Seni azarlaması, dava etmesi 2 Ondan korktuğun için mi?

5 Kötülüğün büyük, 2 Günahların sonsuz değil mi?

6 Çünkü kardeşlerinden nedensiz rehin alıyor, 2 Onları soyuyordun.

7 Yorguna su içirmedin, 2 Açtan ekmeği esirgedin;

8 Ülkeye bileğinle sahip oldun, 2 Saygın biri olarak orada yaşadın.

9 Dul kadınları eli boş çevirdin, 2 Öksüzlerin kolunu kanadını kırdın.

10 Bu yüzden her yanın tuzaklarla çevrili, 2 Ansızın gelen korkuyla yılıyorsun,

11 Her şey kararıyor, göremez oluyorsun, 2 Seller altına alıyor seni.

12 ‹‹Tanrı göklerin yükseklerinde değil mi? 2 Yıldızlara bak, ne kadar yüksekteler!

13 Sen ise, ‹Tanrı ne bilir?› diyorsun, 2 ‹Zifiri karanlığın içinden yargılayabilir mi?

14 Koyu bulutlar Ona engeldir, göremez, 2 Gökkubbenin üzerinde dolaşır.›

15 Kötülerin yürüdüğü 2 Eski yolu mu tutacaksın?

16 Onlar ki, vakitleri gelmeden çekilip alındılar, 2 Temellerini sel bastı.

17 Tanrıya, ‹Bizden uzak dur!› dediler, 2 ‹Her Şeye Gücü Yeten bize ne yapabilir?›

18 Ama onların evlerini iyilikle dolduran Oydu. 2 Bunun için kötülerin öğüdü benden uzak olsun.

19 ‹‹Doğrular onların yıkımını görüp sevinir, 2 Suçsuzlar şöyle diyerek eğlenir:

20 ‹Düşmanlarımız yok edildi, 2 Malları yanıp kül oldu.›

21 ‹‹Tanrıyla dost ol, barış ki, 2 Bolluğa eresin.

22 Ağzından çıkan öğretiyi benimse, 2 Sözlerini yüreğinde tut.

23 Her Şeye Gücü Yetene dönersen, eski haline kavuşursun. 2 Kötülüğü çadırından uzak tutar,

24 Altınını yere, 2 Ofir altınını vadideki çakılların arasına atarsan,

25 Her Şeye Gücü Yeten senin altının, 2 Değerli gümüşün olur.

26 O zaman Her Şeye Gücü Yetenden zevk alır, 2 Yüzünü Tanrıya kaldırırsın.

27 Ona dua edersin, dinler seni, 2 Adaklarını yerine getirirsin.

28 Neye karar verirsen yapılır, 2 Yollarını ışık aydınlatır.

29 İnsanlar seni alçaltınca, güvenini yitirme, 2 Çünkü Tanrı alçakgönüllüleri kurtarır.

30 O suçsuz olmayanı bile kurtarır, 2 Senin ellerinin temizliği sayesinde kurtulur suçlu.››