1 Därefter upplät Job sin mun och förbannade sin födelsedag;

2 Job tog till orda och sade:

3 Må den dag utplånas, på vilken jag föddes, och den natt som sade: »Ett gossebarn är avlat.»

4 Må den dagen vändas i mörker, må Gud i höjden ej fråga efter den och intet dagsljus lysa däröver.

5 Mörkret och dödsskuggan börde den åter, molnen lägre sig över den; förskräcke den allt som kan förmörka en dag.

6 Den natten må gripas av tjockaste mörker; ej må den få fröjda sig bland årets dagar, intet rum må den finna inom månadernas krets.

7 Ja, ofruktsam blive den natten, aldrig höje sig jubel under den.

8 Må den förbannas av dem som besvärja dagar, av dem som förmå mana upp Leviatan.

9 Må dess grynings stjärnor förmörkas, efter ljus må den bida, utan att det kommer, morgonrodnadens ögonbryn må den aldrig få se;

10 eftersom den ej tillslöt dörrarna till min moders liv, ej lät olyckan förbliva dold för mina ögon.

11 Varför fick jag ej dö strax i modersskötet, förgås vid det jag kom ut ur min moders liv?

12 Varför funnos knän mig till mötes, och varför bröst, där jag fick di?

13 Hade så icke skett, låge jag nu i ro, jag finge då sova, jag njöte då min vila,

14 vid sidan av konungar och rådsherrar i landet, män som byggde sig palatslika gravar,

15 ja, vid sidan av furstar som voro rika på guld och hade sina hus uppfyllda av silver;

16 eller vore jag icke till, lik ett nedgrävt foster, lik ett barn som aldrig fick se ljuset.

17 Där hava ju de ogudaktiga upphört att rasa, där få de uttröttade komma till vila;

18 där hava alla fångar fått ro, de höra där ingen pådrivares röst.

19 Små och stora äro där varandra lika, trälen har där blivit fri ifrån sin herre.

20 Varför skulle den olycklige skåda ljuset? Ja, varför gives liv åt dem som plågas så bittert,

21 åt dem som vänta efter döden, utan att den kommer, och spana därefter mer än efter någon skatt,

22 åt dem som skulle glädjas -- ja, intill jubel -- och fröjda sig, allenast de funne sin grav;

23 varför åt en man vilkens väg är höljd i mörker, åt en man så kringstängd av Gud?

24 Suckan har ju blivit mitt dagliga bröd, och såsom vatten strömma mina klagorop.

25 ty det som ingav mig förskräckelse, det drabbar mig nu, och vad jag fruktade för, det kommer över mig.

26 Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila; ångest kommer över mig.

1 Sonunda Eyüp ağzını açtı ve doğduğu güne lanet edip şöyle dedi:

3 ‹‹Doğduğum gün yok olsun, 2 ‹Bir oğul doğdu› denen gece yok olsun!

4 Karanlığa bürünsün o gün, 2 Yüce Tanrı onunla ilgilenmesin, 2 Üzerine ışık doğmasın.

5 Karanlık ve ölüm gölgesi sahip çıksın o güne, 2 Bulut çöksün üzerine; 2 Işığını karanlık söndürsün.

6 Zifiri karanlık yutsun o geceyi, 2 Yılın günleri arasında sayılmasın, 2 Aylardan hiçbirine girmesin.

7 Kısır olsun o gece, 2 Sevinç sesi duyulmasın içinde.

8 Günleri lanetleyenler, 2 Livyatanı uyandırmaya hazır olanlar, 2 O günü lanetlesin.

9 Akşamının yıldızları kararsın, 2 Boş yere aydınlığı beklesin, 2 Tan atışını görmesin.

10 Çünkü sıkıntı yüzü görmemem için 2 Anamın rahminin kapılarını üstüme kapamadı.

11 ‹‹Neden doğarken ölmedim, 2 Rahimden çıkarken son soluğumu vermedim?

12 Neden beni dizler, 2 Emeyim diye memeler karşıladı?

13 Çünkü şimdi huzur içinde yatmış, 2 Uyuyup dinlenmiş olurdum;

14 Yaptırdıkları kentler şimdi viran olan 2 Dünya kralları ve danışmanlarıyla birlikte,

15 Evlerini gümüşle dolduran 2 Altın sahibi önderlerle birlikte.

16 Neden düşük bir çocuk gibi, 2 Gün yüzü görmemiş yavrular gibi toprağa gömülmedim?

17 Orada kötüler kargaşayı bırakır, 2 Yorgunlar rahat eder.

18 Tutsaklar huzur içinde yaşar, 2 Angaryacının sesini duymazlar.

19 Küçük de büyük de oradadır, 2 Köle efendisinden özgürdür.

20 ‹‹Niçin sıkıntı çekenlere ışık, 2 Acı içindekilere yaşam verilir?

21 Oysa onlar gelmeyen ölümü özler, 2 Onu define arar gibi ararlar;

22 Mezara kavuşunca 2 Neşeden coşar, sevinç bulurlar.

23 Neden yaşam verilir nereye gideceğini bilmeyen insana, 2 Çevresini Tanrının çitle çevirdiği kişiye?

24 Çünkü iniltim ekmekten önce geliyor, 2 Su gibi dökülmekte feryadım.

25 Korktuğum, 2 Çekindiğim başıma geldi.

26 Huzur yok, sükûnet yok, rahat yok, 2 Yalnız kargaşa var.››