1 Varför, HERRE, står du så långt ifrån och fördöljer dig i nödens tider?

2 Genom de ogudaktigas övermod måste den arme lida. Må de fångas i de ränker som de hava uttänkt!

3 Ty den ogudaktige berömmer sig av sin själs lystnad, och den rovgirige talar förgripligt och föraktar HERREN.

4 Den ogudaktige säger i sitt högmod: »Han frågar icke därefter.» »Det finnes ingen Gud», så äro alla hans tankar.

5 Trygga äro alltid hans vägar, dina domar gå högt över hans blickar; alla sina ovänner räknar han för intet.

6 Han säger i sitt hjärta: »Jag skall icke vackla, över mig skall i evighet ingen olycka komma.»

7 Hans mun är full av förbannelse, av svek och förtryck; hans tunga gömmer olycka och fördärv.

8 Han lägger sig i försåt vid gårdarna, i lönndom vill han dräpa den oskyldige; hans ögon lura på den olycklige.

9 Han ligger i försåt på lönnligt ställe, såsom ett lejon i sitt snår, han ligger i försåt för att gripa den arme; han griper den arme, i det han drager honom in i sitt nät.

10 Han trycker sig ned, han ligger på lur, och de olyckliga falla i hans klor.

11 Han säger i sitt hjärta: »Gud förgäter det, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig.»

12 Stå upp, HERRE; Gud, upplyft din hand, förgät icke de arma.

13 Varför skall den ogudaktige få förakta Gud och säga i sitt hjärta att du icke frågar därefter?

14 Du har ju sett det, ty du giver akt på olycka och jämmer, för att taga det i din hand. Åt dig överlämnar den olycklige sin sak; du blev den faderlöses hjälpare.

15 Bryt sönder den ogudaktiges arm, och hemsök de ondas ogudaktighet, så att du icke mer finner den.

16 Ja, HERREN är konung alltid och evinnerligen; hedningarna utrotas ur hans land.

17 De ödmjukas trängtan hör du, HERRE; du gör deras hjärtan ståndaktiga; du låter ditt öra giva akt

18 för att skaffa den faderlöse och förtryckte rätt, så att människor, komna av jord, ej längre vålla skräck.

1 Ya RAB, neden uzak duruyorsun, 2 Sıkıntılı günlerde kendini gizliyorsun?

2 Kötüler gururla mazlumları avlıyor, 2 Mazlumlar kötülerin kurduğu tuzağa düşüyor.

3 Kötü insan içindeki isteklerle övünür, 2 Açgözlü insan RABbe lanet okur, Onu hor görür.

4 Kendini beğenmiş kötü insan Tanrıya yönelmez, 2 Hep, ‹‹Tanrı yok!›› diye düşünür.

5 Kötülerin yolları her zaman başarıya götürür. 2 Öyle yücedir ki senin yargıların, 2 Kötüler anlayamaz, düşmanına burun kıvırır.

6 İçinden, ‹‹Ben sarsılmam›› der, 2 ‹‹Hiçbir zaman sıkıntıya düşmem.››

7 Ağzı lanet, hile ve zulüm dolu, 2 Dilinin altında kötülük ve fesat saklı.

8 Köylerin çevresinde pusu kurar, 2 Masumu gizli yerlerde öldürür, 2 Çaresizi sinsice gözler.

9 Gizli yerlerde pusuya yatar 2 Çalılıktaki aslan gibi, 2 Kapmak için mazlumu bekler 2 Ve ağına düşürüp yakalar.

10 Kurbanları çaresiz çöker, 2 Saldıranın üstün gücü altında ezilir.

11 Kötü insan içinden, ‹‹Tanrı unuttu›› der, 2 ‹‹Örttü yüzünü, asla göremez.››

12 Kalk, ya RAB, kaldır elini, ey Tanrı! 2 Mazlumları unutma!

13 Neden kötü insan seni hor görsün, 2 İçinden, ‹‹Tanrı hesap sormaz›› desin?

14 Oysa sen sıkıntı ve acı çekenleri görürsün, 2 Yardım etmek için onları izlersin; 2 Çaresizler sana dayanır, 2 Öksüzün yardımcısı sensin.

15 Kötünün, haksızın kolunu kır, 2 Sormadık hesap kalmasın yaptığı kötülükten.

16 RAB sonsuza dek kral kalacak, 2 Uluslar Onun ülkesinden temizlenecek.

17 Mazlumların dileğini duyarsın, ya RAB, 2 Yüreklendirirsin onları, 2 Kulağın hep üzerlerinde;

18 Öksüze, düşküne hakkını vermek için, 2 Bir daha dehşet saçmasın ölümlü insan.