1 Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.

2 Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,

3 de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.

4 De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;

5 de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.

6 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.

7 Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.

8 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,

9 att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.

10 De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,

11 därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.

12 Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.

13 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;

14 han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.

15 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,

16 att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.

17 De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;

18 deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.

19 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.

20 Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.

21 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;

22 de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.

23 De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;

24 där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.

25 Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.

26 De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.

27 De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.

28 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.

29 Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.

30 Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.

31 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;

32 de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.

33 Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,

34 bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.

35 Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.

36 Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.

37 De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.

38 Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.

39 Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,

40 men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,

41 han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.

42 De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.

43 Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.

1 RABbe şükredin, çünkü O iyidir, 2 Sevgisi sonsuzdur.

2 Böyle desin RABbin kurtardıkları, 2 Düşman pençesinden özgür kıldıkları,

3 Doğudan, batıdan, kuzeyden, güneydenfş, 2 Bütün ülkelerden topladıkları.

4 Issız çöllerde dolaştılar, 2 Yerleşecekleri kente giden bir yol bulamadılar.

5 Aç, susuz, 2 Sefil oldular.

6 O zaman sıkıntı içinde RABbe yakardılar, 2 RAB kurtardı onları dertlerinden.

7 Yerleşecekleri bir kente varıncaya dek, 2 Onlara doğru yolda öncülük etti.

8 Şükretsinler RABbe sevgisi için, 2 İnsanlar yararına yaptığı harikalar için.

9 Çünkü O susamış canın susuzluğunu giderir, 2 Aç canı iyiliklerle doyurur.

10 Zincire vurulmuş, acıyla kıvranan tutsaklar, 2 Karanlıkta, zifiri karanlıkta oturmuştu.

11 Çünkü Tanrının buyruklarına karşı çıkmışlardı, 2 Küçümsemişlerdi Yüceler Yücesinin öğüdünü.

12 Ağır işlerle hayatı onlara zehir etti, 2 Çöktüler, yardım eden olmadı.

13 O zaman sıkıntı içinde RABbe yakardılar, 2 RAB kurtardı onları dertlerinden;

14 Çıkardı karanlıktan, zifiri karanlıktan, 2 Kopardı zincirlerini.

15 Şükretsinler RABbe sevgisi için, 2 İnsanlar yararına yaptığı harikalar için!

16 Çünkü tunç kapıları kırdı, 2 Demir kapı kollarını parçaladı O.

17 Cezalarını buldu aptallar, 2 Suçları, isyanları yüzünden.

18 İğrenir olmuşlardı bütün yemeklerden, 2 Ölümün kapılarına yaklaşmışlardı.

19 O zaman sıkıntı içinde RABbe yakardılar, 2 RAB kurtardı onları dertlerinden.

20 Sözünü gönderip iyileştirdi onları, 2 Kurtardı ölüm çukurundan.

21 Şükretsinler RABbe sevgisi için, 2 İnsanlar yararına yaptığı harikalar için!

22 Şükran kurbanları sunsunlar 2 Ve sevinç çığlıklarıyla duyursunlar Onun yaptıklarını!

23 Gemilerle denize açılanlar, 2 Okyanuslarda iş yapanlar,

24 RABbin işlerini, 2 Derinliklerde yaptığı harikaları gördüler.

25 Çünkü O buyurunca şiddetli bir fırtına koptu, 2 Dalgalar şaha kalktı.

26 Göklere yükselip diplere indi gemiler, 2 Sıkıntıdan canları burunlarına geldi gemicilerin,

27 Sarhoş gibi sallanıp sendelediler, 2 Ustalıkları işe yaramadı.

28 O zaman sıkıntı içinde RABbe yakardılar, 2 RAB kurtardı onları dertlerinden.

29 Fırtınayı limanlığa çevirdi, 2 Yatıştı dalgalar;

30 Rahatlayınca sevindiler, 2 Diledikleri limana götürdü RAB onları.

31 Şükretsinler RABbe sevgisi için, 2 İnsanlar yararına yaptığı harikalar için!

32 Yüceltsinler Onu halk topluluğunda, 2 Övgüler sunsunlar ileri gelenlerin toplantısında.

33 Irmakları çöle çevirir, 2 Pınarları kurak toprağa,

34 Verimli toprağı çorak alana, 2 Orada yaşayanların kötülüğü yüzünden.

35 Çölü su birikintisine çevirir, 2 Kuru toprağı pınara.

36 Açları yerleştirir oraya; 2 Oturacak bir kent kursunlar,

37 Tarlalar ekip bağlar diksinler, 2 Bol ürün alsınlar diye.

38 RABbin kutsamasıyla, 2 Çoğaldılar alabildiğine, 2 Eksiltmedi hayvanlarını.

39 Sonra azaldılar, alçaldılar, 2 Baskı, sıkıntı ve acı yüzünden.

40 RAB rezalet saçtı soylular üzerine, 2 Yolu izi belirsiz bir çölde dolaştırdı onları.

41 Ama yoksulu sefaletten kurtardı, 2 Davar sürüsü gibi çoğalttı ailelerini.

42 Doğru insanlar görüp sevinecek, 2 Kötülerse ağzını kapayacak.

43 Aklı olan bunları göz önünde tutsun, 2 RAB'bin sevgisini dikkate alsın.