1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --
2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.
3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.
4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.
5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.
6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;
7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,
8 och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»
1 Gençliğimden beri bana sık sık saldırdılar; 2 Şimdi söylesin İsrail:
2 ‹‹Gençliğimden beri bana sık sık saldırdılar, 2 Ama yenemediler beni.
3 Çiftçiler saban sürdüler sırtımda, 2 Upuzun iz bıraktılar.››
4 Ama RAB adildir, 2 Kesti kötülerin bağlarını.
5 Siyondan nefret eden herkes 2 Utanç içinde geri çekilsin.
6 Damlardaki ota, 2 Büyümeden kuruyan ota dönsünler.
7 Orakçı avucunu, 2 Demetçi kucağını dolduramaz onunla.
8 Yoldan geçenler de, 2 ‹‹RAB sizi kutsasın, 2 RAB'bin adıyla sizi kutsarız›› demezler.