1 Vid Babels floder, där sutto vi och gräto, när vi tänkte på Sion.

2 I pilträden som där voro hängde vi upp våra harpor.

3 Ty de som höllo oss fångna bådo oss där att sjunga, och våra plågare bådo oss vara glada: »Sjungen för oss en av Sions sånger.»

4 Huru skulle vi kunna sjunga HERRENS sång i främmande land?

5 Nej, om jag förgäter dig, Jerusalem, så förgäte min högra hand sin tjänst.

6 Min tunga låde vid min gom, om jag upphör att tänka på dig, om jag icke låter Jerusalem vara min allra högsta glädje.

7 Tänk, HERRE, på Jerusalems dag, och straffa Edoms barn, dem som ropade: »Riven ned, riven ned det ända till grunden.»

8 Dotter Babel, du ödeläggelsens stad, säll är den som får vedergälla dig allt vad du har gjort oss.

9 Säll är den som får gripa dina späda barn och krossa dem mot klippan.

1 Babil ırmakları kıyısında oturup 2 Siyonu andıkça ağladık;

2 Çevredeki kavaklara 2 Lirlerimizi astık.

3 Çünkü orada bizi tutsak edenler bizden ezgiler, 2 Bize zulmedenler bizden şenlik istiyor, 2 ‹‹Siyon ezgilerinden birini okuyun bize!›› diyorlardı.

4 Nasıl okuyabiliriz RABbin ezgisini 2 El toprağında?

5 Ey Yeruşalim, seni unutursam, 2 Sağ elim kurusun.

6 Seni anmaz, 2 Yeruşalimi en büyük sevincimden üstün tutmazsam, 2 Dilim damağıma yapışsın!

7 Yeruşalimin düştüğü gün, 2 ‹‹Yıkın onu, yıkın temellerine kadar!›› 2 Diyen Edomluların tavrını anımsa, ya RAB.

8 Ey sen, yıkılası Babil kızı, 2 Bize yaptıklarını 2 Sana ödetecek olana ne mutlu!

9 Ne mutlu senin yavrularını tutup 2 Kayalarda parçalayacak insana!