1 För sångmästaren, efter »Morgonrodnadens hind»; en psalm av David.

2 Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.

3 Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.

4 Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.

5 På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.

6 Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.

7 Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.

8 Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:

9 »Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom.»

10 Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.

11 På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.

12 Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.

13 Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.

14 Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.

15 Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.

16 Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.

17 Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.

18 Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.

19 De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.

20 Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.

21 Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.

22 Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.

23 Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:

24 I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.

25 Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.

26 Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.

27 De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.

28 Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.

29 Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.

30 Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.

31 Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte.

32 Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.

1 Tanrım, Tanrım, beni neden terk ettin? 2 Niçin bana yardım etmekten, 2 Haykırışıma kulak vermekten uzak duruyorsun?

2 Ey Tanrım, gündüz sesleniyorum, yanıt vermiyorsun, 2 Gece sesleniyorum, yine rahat yok bana.

3 Oysa sen kutsalsın, 2 İsrailin övgüleri üzerine taht kuran sensin.

4 Sana güvendiler atalarımız, 2 Sana dayandılar, onları kurtardın.

5 Sana yakarıp kurtuldular, 2 Sana güvendiler, aldanmadılar.

6 Ama ben insan değil, toprak kurduyum, 2 İnsanlar beni küçümsüyor, halk hor görüyor.

7 Beni gören herkes alay ediyor, 2 Sırıtıp baş sallayarak diyorlar ki,

8 ‹‹Sırtını RABbe dayadı, kurtarsın bakalım onu, 2 Madem onu seviyor, yardım etsin!››

9 Oysa beni ana rahminden çıkaran, 2 Ana kucağındayken sana güvenmeyi öğreten sensin.

10 Doğuşumdan beri sana teslim edildim, 2 Ana rahminden beri Tanrım sensin.

11 Benden uzak durma! Çünkü sıkıntı yanıbaşımda, 2 Yardım edecek kimse yok.

12 Boğalar kuşatıyor beni, 2 Azgın Başan boğaları sarıyor çevremi.

13 Kükreyerek avını parçalayan aslanlar gibi 2 Ağızlarını açıyorlar bana.

14 Su gibi dökülüyorum, 2 Bütün kemiklerim oynaklarından çıkıyor; 2 Yüreğim balmumu gibi içimde eriyor.

15 Gücüm çömlek parçası gibi kurudu, 2 Dilim damağıma yapışıyor; 2 Beni ölüm toprağına yatırdın.

16 Köpekler kuşatıyor beni, 2 Kötüler sürüsü çevremi sarıyor, 2 Ellerimi, ayaklarımı deliyorlar.

17 Bütün kemiklerimi sayar oldum, 2 Gözlerini dikmiş, bana bakıyorlar.

18 Giysilerimi aralarında paylaşıyor, 2 Elbisem için kura çekiyorlar.

19 Ama sen, ya RAB, uzak durma; 2 Ey gücüm benim, yardımıma koş!

20 Canımı kılıçtan, 2 Biricik hayatımı köpeğin pençesinden kurtar!

21 Kurtar beni aslanın ağzından, 2 Yaban öküzlerinin boynuzundan. 2 Yanıt ver bana!

22 Adını kardeşlerime duyurayım, 2 Topluluğun ortasında sana övgüler sunayım:

23 Ey sizler, RABden korkanlar, Ona övgüler sunun! 2 Ey Yakup soyu, Onu yüceltin! 2 Ey İsrail soyu, Ona saygı gösterin!

24 Çünkü O mazlumun çektiği sıkıntıyı hafife almadı, 2 Ondan tiksinmedi, yüz çevirmedi; 2 Kendisini yardıma çağırdığında ona kulak verdi.

25 Övgü konum sen olacaksın büyük toplulukta, 2 Senden korkanların önünde yerine getireceğim adaklarımı.

26 Yoksullar yiyip doyacak, 2 RABbe yönelenler Ona övgü sunacak. 2 Sonsuza dek ömrünüz tükenmesin!

27 Yeryüzünün dört bucağı anımsayıp RABbe dönecek, 2 Ulusların bütün soyları Onun önünde yere kapanacak.

28 Çünkü egemenlik RABbindir, 2 Ulusları O yönetir.

29 Yeryüzündeki bütün zenginler doyacak 2 Ve Onun önünde yere kapanacak, 2 Toprağa gidenler, 2 Ölümlerine engel olamayanlar, 2 Eğilecekler Onun önünde.

30 Gelecek kuşaklar Ona kulluk edecek, 2 Rab yeni kuşaklara anlatılacak.

31 O'nun kurtarışını, 2 ‹‹Rab yaptı bunları›› diyerek, 2 Henüz doğmamış bir halka duyuracaklar.