1 För sångmästaren, efter »Den stumma duvan i fjärran»; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat.

2 Var mig nådig, o Gud, ty människor stå mig efter livet; beständigt tränga mig stridsmän.

3 Mina förföljare stå mig beständigt efter livet; ja, de äro många, som i högmod strida mot mig.

4 Men när fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan på dig.

5 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord, på Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kan det som är kött göra mig?

6 Beständigt förbittra de livet för mig, alla deras tankar gå ut på att skada mig.

7 De rota sig samman, de lägga försåt, de vakta på mina steg, ty de stå efter mitt liv.

8 Skulle de räddas med all sin ondska? Nej, slå ned folken, Gud, i din vrede.

9 Du har räknat min flykts dagar. Samla mina tårar i din lägel; de stå ju i din bok.

10 Så måste då mina fiender vika tillbaka på den dag då jag ropar; det vet jag, att Gud står mig bi.

11 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord; med HERRENS hjälp skall jag få prisa hans ord.

12 På Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kunna människor göra mig?

13 Jag har löften att infria till dig, o Gud; jag vill betala dig lovoffer.

14 Ty du har räddat min själ från döden, ja, mina fötter ifrån fall, så att jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus.

1 Acı bana, ey Tanrı, 2 Çünkü ayak altında çiğniyor insanlar beni, 2 Gün boyu saldırıp eziyorlar.

2 Düşmanlarım ayak altında çiğniyor beni her gün, 2 Küstahça saldırıyor çoğu.

3 Sana güvenirim korktuğum zaman.

4 Tanrıya, sözünü övdüğüm Tanrıya 2 Güvenirim ben, korkmam. 2 İnsan bana ne yapabilir?

5 Gün boyu sözlerimi çarpıtıyorlar, 2 Hakkımda hep kötülük tasarlıyorlar.

6 Fesatlık için uğraşıyor, pusuya yatıyor, 2 Adımlarımı gözlüyor, canımı almak istiyorlar.

7 Kötülüklerinin cezasından kurtulacaklar mı? 2 Ey Tanrı, halkları öfkeyle yere çal!

8 Çektiğim acıları kaydettin, 2 Gözyaşlarımı tulumunda biriktirdin! 2 Bunlar defterinde yazılı değil mi?

9 Seslendiğim zaman, 2 Düşmanlarım geri çekilecek. Biliyorum, Tanrı benden yana.

10 Sözünü övdüğüm Tanrıya, 2 Sözünü övdüğüm RABbe,

11 Tanrıya güvenirim ben, korkmam; 2 İnsan bana ne yapabilir?

12 Ey Tanrı, sana adaklar adamıştım, 2 Şükran kurbanları sunmalıyım şimdi.

13 Çünkü canımı ölümden kurtardın, 2 Ayaklarımı tökezlemekten korudun; 2 İşte yaşam ışığında, Tanrı huzurunda yürüyorum.