1 För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm.

2 Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.

3 På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.

4 Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. Sela.

5 Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.

6 Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.

7 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.

8 Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?

9 Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?

10 Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? Sela.

11 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.

12 Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;

13 jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.

14 Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?

15 Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.

16 Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. Sela.

17 Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.

18 Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.

19 Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.

20 Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke.

21 Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.

1 Yüksek sesle Tanrıya yakarıyorum, 2 Haykırıyorum beni duysun diye.

2 Sıkıntılı günümde Rabbe yönelir, 2 Gece hiç durmadan ellerimi açarım, 2 Gönlüm avunmaz bir türlü.

3 Tanrıyı anımsayınca inlerim, 2 Düşündükçe içim daralır. |iSela

4 Açık tutuyorsun göz kapaklarımı, 2 Sıkıntıdan konuşamıyorum.

5 Geçmiş günleri, 2 Yıllar öncesini düşünüyorum.

6 Gece ilahilerimi anacağım, 2 Kendi kendimle konuşacağım, 2 İnceden inceye soracağım:

7 ‹‹Rab sonsuza dek mi bizi reddedecek? 2 Lütfunu bir daha göstermeyecek mi?

8 Sevgisi sonsuza dek mi yok oldu? 2 Sözü geçerli değil mi artık?

9 Tanrı unuttu mu acımayı? 2 Sevecenliğinin yerini öfke mi aldı?›› |iSela

10 Sonra kendi kendime, ‹‹İşte benim derdim bu!›› dedim, 2 ‹‹Yüceler Yücesi gücünü göstermiyor artık.››

11 RABbin işlerini anacağım, 2 Evet, geçmişteki harikalarını anacağım.

12 Yaptıkları üzerinde derin derin düşüneceğim, 2 Bütün işlerinin üzerinde dikkatle duracağım.

13 Ey Tanrı, yolun kutsaldır! 2 Hangi ilah Tanrı kadar uludur?

14 Harikalar yaratan Tanrı sensin, 2 Halklar arasında gücünü gösterdin.

15 Güçlü bileğinle kendi halkını, 2 Yakup ve Yusuf oğullarını kurtardın. |iSela

16 Sular seni görünce, ey Tanrı, 2 Sular seni görünce çalkalandı, 2 Enginler titredi.

17 Bulutlar suyunu boşalttı, 2 Gökler gürledi, 2 Her yanda okların uçuştu.

18 Kasırgada gürleyişin duyuldu, 2 Şimşekler dünyayı aydınlattı, 2 Yer titreyip sarsıldı.

19 Kendine denizde, 2 Derin sularda yollar açtın, 2 Ama ayak izlerin belli değildi.

20 Musa ve Harun'un eliyle 2 Halkını bir sürü gibi güttün.