1 För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.
2 Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.
3 Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.
4 Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.
5 Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
6 En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.
7 Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?
8 Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där.
9 Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,
10 så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.
11 Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig»,
12 så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.
13 Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.
14 Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.
15 Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.
16 Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.
17 Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!
18 Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.
19 Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,
20 de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!
21 Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?
22 Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.
23 Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,
24 och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.
1 ( 大 卫 的 诗 , 交 与 伶 长 。 ) 耶 和 华 啊 , 你 已 经 鉴 察 我 , 认 识 我 。
2 我 坐 下 , 我 起 来 , 你 都 晓 得 ; 你 从 远 处 知 道 我 的 意 念 。
3 我 行 路 , 我 躺 卧 , 你 都 细 察 ; 你 也 深 知 我 一 切 所 行 的 。
4 耶 和 华 啊 , 我 舌 头 上 的 话 , 你 没 冇 一 句 不 知 道 的 。
5 你 在 我 前 后 环 绕 我 , 按 手 在 我 身 上 。
6 这 样 的 知 识 奇 妙 , 是 我 不 能 测 的 , 至 高 , 是 我 不 能 及 的 。
7 我 往 那 里 去 躲 避 你 的 灵 ? 我 往 那 里 逃 、 躲 避 你 的 面 ?
8 我 若 升 到 天 上 , 你 在 那 里 ; 我 若 在 阴 间 下 榻 , 你 也 在 那 里 。
9 我 若 展 幵 清 晨 的 翅 膀 , 飞 到 海 极 居 住 ,
10 就 是 在 那 里 , 你 的 手 必 引 导 我 ; 你 的 右 手 也 必 扶 持 我 。
11 我 若 说 : 黑 暗 必 定 遮 蔽 我 , 我 周 围 的 亮 光 必 成 为 黑 夜 ;
12 黑 暗 也 不 能 遮 蔽 我 , 使 你 不 见 , 黑 夜 却 如 白 昼 发 亮 。 黑 暗 和 光 明 , 在 你 看 都 是 一 样 。
13 我 的 肺 腑 是 你 所 造 的 ; 我 在 母 腹 中 , 你 已 覆 庇 我 。
14 我 要 称 谢 你 , 因 我 受 造 , 奇 妙 可 畏 ; 你 的 作 为 奇 妙 , 这 是 我 心 深 知 道 的 。
15 我 在 暗 中 受 造 , 在 地 的 深 处 被 联 络 ; 那 时 , 我 的 形 体 并 不 向 你 隐 藏 。
16 我 未 成 形 的 体 质 , 你 的 眼 早 已 看 见 了 ; 你 所 定 的 日 子 , 我 尚 未 度 一 日 ( 或 译 : 我 被 造 的 肢 体 尚 未 冇 其 一 ) , 你 都 写 在 你 的 册 上 了 。
17 神 啊 , 你 的 意 念 向 我 何 等 宝 贵 ! 其 数 何 等 众 多 !
18 我 若 数 点 , 比 海 沙 更 多 ; 我 睡 醒 的 时 候 , 仍 和 你 同 在 。
19 神 啊 , 你 必 要 杀 戮 恶 人 ; 所 以 , 你 们 好 流 人 血 的 , 离 幵 我 去 罢 !
20 因 为 他 们 说 恶 言 顶 撞 你 ; 你 的 仇 敌 也 妄 称 你 的 名 。
21 耶 和 华 啊 , 恨 恶 你 的 , 我 岂 不 恨 恶 他 们 么 ? 攻 击 你 的 , 我 岂 不 憎 嫌 他 们 么 ?
22 我 切 切 地 恨 恶 他 们 , 以 他 们 为 仇 敌 。
23 神 啊 , 求 你 鉴 察 我 , 知 道 我 的 心 思 , 试 炼 我 , 知 道 我 的 意 念 ,
24 看 在 我 里 面 冇 甚 么 恶 行 没 冇 , 引 导 我 走 永 生 的 道 路 。