1 För sångmästaren; av David; en psalm.

2 Stadigt förbidade jag HERREN, och han böjde sig till mig och hörde mitt rop.

3 Han drog mig upp ur fördärvets grop, ur den djupa dyn; han ställde mina fötter på en klippa, han gjorde mina steg fasta;

4 han lade i min mun en ny sång, en lovsång till vår Gud. Det skola många se och varda häpna, och skola förtrösta på HERREN.

5 Säll är den man som sätter sin förtröstan till HERREN; och icke vänder sig till dem som äro stolta och vika av i lögn.

6 Stora äro de under du har gjort, HERRE, min Gud, och de tankar du har tänkt för oss; dig är intet likt. Jag ville förkunna dem och tala om dem, men de stå icke till att räkna.

7 Till slaktoffer och spisoffer har du icke behag -- öppna öron har du givit mig -- brännoffer och syndoffer begär du icke.

8 Därför säger jag: »Se, jag kommer; i bokrullen är skrivet vad jag skall göra.

9 Att göra din vilja, min Gud, är min lust, och din lag är i mitt hjärta.»

10 Jag bådar glädje, jag förkunnar din rättfärdighet i den stora församlingen; se, jag tillsluter icke mina läppar; du, HERRE, vet det.

11 Din rättfärdighet fördöljer jag icke i mitt hjärta, om din trohet och din frälsning talar jag; jag förtiger icke din nåd och din trofasthet för den stora församlingen.

12 Du, HERRE, skall icke tillsluta din barmhärtighet för mig; din nåd och din trofasthet må alltid bevara mig.

13 Ty lidanden omvärva mig, flera än jag kan räkna; mina missgärningar hava tagit mig fatt, så att jag icke kan se; de äro flera än håren på mitt huvud, och mitt mod har övergivit mig.

14 Värdes, o HERRE, rädda mig; HERRE, skynda till min hjälp.

15 Må alla de komma på skam och varda utskämda, som stå efter mitt liv för att förgöra det; må de vika tillbaka och blygas, som önska min ofärd.

16 Må de häpna i sin skam, som säga till mig: »Rätt så, rätt så!»

17 Men alla de som söka dig må fröjdas och vara glada i dig; de som åstunda din frälsning säge alltid: »Lovad vare HERREN!»

18 Är jag ock betryckt och fattig, Herren sörjer dock för mig. Min hjälp och min befriare är du; min Gud, dröj icke.

1 ( 大 卫 的 诗 , 交 与 伶 长 。 ) 我 曾 耐 性 等 候 耶 和 华 ; 他 垂 听 我 的 呼 求 。

2 他 从 祸 坑 里 , 从 淤 泥 中 , 把 我 拉 上 来 , 使 我 的 脚 立 在 磐 石 上 , 使 我 脚 步 稳 当 。

3 他 使 我 口 唱 新 歌 , 就 是 赞 美 我 们   神 的 话 。 许 多 人 必 看 见 而 惧 怕 , 并 要 倚 靠 耶 和 华 。

4 那 倚 靠 耶 和 华 、 不 理 会 狂 傲 和 偏 向 虚 假 之 辈 的 , 这 人 便 为 冇 福 !

5 耶 和 华 ― 我 的   神 啊 , 你 所 行 的 奇 事 , 并 你 向 我 们 所 怀 的 意 念 甚 多 , 不 能 向 你 陈 明 。 若 要 陈 明 , 其 事 不 可 胜 数 。

6 祭 物 和 礼 物 , 你 不 喜 悦 ; 你 已 经 幵 通 我 的 耳 朵 。 燔 祭 和 赎 罪 祭 非 你 所 要 。

7 那 时 我 说 : 看 哪 , 我 来 了 ! 我 的 事 在 经 卷 上 已 经 记 载 了 。

8 我 的   神 啊 , 我 乐 意 照 你 的 旨 意 行 ; 你 的 律 法 在 我 心 里 。

9 我 在 大 会 中 宣 传 公 义 的 佳 音 ; 我 必 不 止 住 我 的 嘴 唇 。 耶 和 华 啊 , 这 是 你 所 知 道 的 。

10 我 未 曾 把 你 的 公 义 藏 在 心 里 ; 我 已 陈 明 你 的 信 实 和 你 的 救 恩 ; 我 在 大 会 中 未 曾 隐 瞒 你 的 慈 爱 和 诚 实 。

11 耶 和 华 啊 , 求 你 不 要 向 我 止 住 你 的 慈 悲 ! 愿 你 的 慈 爱 和 诚 实 常 常 保 佑 我 !

12 因 冇 无 数 的 祸 患 围 困 我 , 我 的 罪 孽 追 上 了 我 , 使 我 不 能 昂 首 ; 这 罪 孽 比 我 的 头 髮 还 多 , 我 就 心 寒 胆 战 。

13 耶 和 华 啊 , 求 你 幵 恩 搭 救 我 ! 耶 和 华 啊 , 求 你 速 速 帮 助 我 !

14 愿 那 些 寻 找 我 、 要 灭 我 命 的 , 一 同 抱 愧 蒙 羞 ! 愿 那 些 喜 悦 我 受 害 的 , 退 后 受 辱 !

15 愿 那 些 对 我 说 阿 哈 、 阿 哈 的 , 因 羞 愧 而 败 亡 !

16 愿 一 切 寻 求 你 的 , 因 你 高 兴 欢 喜 ! 愿 那 些 喜 爱 你 救 恩 的 , 常 说 : 当 尊 耶 和 华 为 大 !

17 但 我 是 困 苦 穷 乏 的 , 主 仍 顾 念 我 ; 你 是 帮 助 我 的 , 搭 救 我 的 。   神 啊 , 求 你 不 要 耽 延 !