1 Varen I mina efterföljare, såsom jag är Kristi. Paulus' första brev till korintierna, 11 Kapitlet Kvinnan må icke vid gudstjänsten uppträda med ohöljt huvud. Herrens måltid må icke hållas på ovärdigt sätt.
2 Jag prisar eder för det att I i alla stycken haven mig i minne och hållen fast vid mina lärdomar, såsom de äro eder givna av mig.
3 Men jag vill att I skolen inse detta, att Kristus är envar mans huvud, och att mannen är kvinnans huvud, och att Gud är Kristi huvud.
4 Var och en man som har sitt huvud betäckt, när han beder eller profeterar, han vanärar sitt huvud.
5 Men var kvinna som beder eller profeterar med ohöljt huvud, hon vanärar sitt huvud, ty det är då alldeles som om hon hade sitt hår avrakat.
6 Om en kvinna icke vill hölja sig, så kan hon lika väl låta skära av sitt hår; men eftersom det är en skam för en kvinna att låta skära av sitt hår eller att låta raka av det, så må hon hölja sig.
7 En man är icke pliktig att hölja sitt huvud, eftersom han är Guds avbild och återspeglar hans härlighet, då kvinnan däremot återspeglar mannens härlighet.
8 Ty mannen är icke av kvinnan, utan kvinnan av mannen.
9 Icke heller skapades mannen för kvinnans skull, utan kvinnan för mannens skull.
10 Därför bör kvinnan på sitt huvud hava en »makt», för änglarnas skull.
11 Dock är det i Herren så, att varken kvinnan är till utan mannen, eller mannen utan kvinnan.
12 Ty såsom kvinnan är av mannen, så är ock mannen genom kvinnan; men alltsammans är av Gud. --
13 Dömen själva: höves det en kvinnan att ohöljd bedja till Gud?
14 Lär icke själva naturen eder att det länder en man till vanheder, om han har långt hår,
15 men att det länder en kvinna till ära, om hon har långt hår? Håret är ju henne givet såsom slöja.
16 Om nu likväl någon vill vara genstridig, så mån han veta att vi för vår del icke hava en sådan sedvänja, ej heller andra Guds församlingar.
17 Detta bjuder jag eder nu. Men vad jag icke kan prisa är att I kommen tillsammans, icke till förbättring, utan till försämring.
18 Ty först och främst hör jag sägas att vid edra församlingsmöten söndringar yppa sig bland eder. Och till en del tror jag att så är.
19 Ty partier måste ju finnas bland eder, för att det skall bliva uppenbart vilka bland eder som hålla provet.
20 När I alltså kommen tillsammans med varandra, kan ingen Herrens måltid hållas;
21 ty vid måltiden tager var och en i förväg själv den mat han har medfört, och så får den ene hungra, medan den andre får för mycket.
22 Haven I då icke edra hem, där I kunnen äta ock dricka? Eller är det så, att I förakten Guds församling och viljen komma dem att blygas, som intet hava? Vad skall jag då säga till eder? Skall jag prisa eder? Nej, i detta stycke prisar jag eder icke.
23 Ty jag har från Herren undfått detta, som jag ock har meddelat eder: I den natt då Herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd
24 och tackade Gud och bröt det och sade: »Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse.»
25 Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: »Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod. Så ofta I dricken den, så gören detta till min åminnelse.»
26 Ty så ofta I äten detta bröd och dricken kalken, förkunnen I Herrens död, till dess att han kommer.
27 Den som nu på ett ovärdigt sätt äter detta bröd eller dricker Herrens kalk, han försyndar sig på Herrens lekamen och blod.
28 Pröve då människan sig själv, och äte så av brödet och dricke av kalken.
29 Ty den som äter och dricker, utan att göra åtskillnad mellan Herrens lekamen och annan spis, han äter och dricker en dom över sig.
30 Därför finnas ock bland eder många som äro svaga och sjuka, och ganska många äro avsomnade.
31 Om vi ginge till doms med oss själva, så bleve vi icke dömda.
32 Men då vi nu bliva dömda, så är detta en Herrens tuktan, som drabbar oss, för att vi icke skola bliva fördömda tillika med världen.
33 Alltså, mina bröder, när I kommen tillsammans för att hålla måltid, så vänten på varandra.
34 Om någon är hungrig, då må han äta hemma, så att eder sammankomst icke bliver eder till en dom. Om det övriga skall jag förordna, när jag kommer.
1 你们应该效法我， 好像我效法基督一样。
2 我称赞你们， 因为你们在一切事上都记念我， 又持守我传交给你们的教训。
3 但是我愿意你们知道， 基督是男人的头， 男人是女人的头（"男人是女人的头"或译： "丈夫是妻子的头"）， 神是基督的头。
4 男人祷告或讲道的时候， 如果蒙着头， 就是羞辱自己的头。
5 女人祷告或讲道的时候， 如果不蒙着头， 就是羞辱自己的头， 因为这就好像剃了头发一样。
6 女人要不蒙着头， 她就应当把头发剪了； 如果女人以为剪发或剃头是羞耻的事， 她就应当蒙着头。
7 男人不应蒙着头， 因为他是 神的形象和荣耀， 而女人是男人的荣耀。
8 因为男人不是由女人而出， 女人却是由男人而出，
9 并且男人不是为了女人而造的， 女人却是为了男人而造的。
10 因此， 为天使的缘故， 女人应当在头上有服权柄的记号。
11 然而在主里面， 女人不可以没有男人， 男人也不可以没有女人。
12 因为正如女人是由男人而出， 照样， 男人是借着女人而生； 万有都是出于 神。
13 你们自己判断一下， 女人向 神祷告的时候不蒙头， 是合适的吗？
14 人的本性不是也教导你们， 如果男人有长头发， 就是他的羞耻吗？
15 如果女人有长头发， 不就是她的荣耀吗？因为头发是给她作盖头的。
16 如果有人想要强辩， 我们却没有这种习惯， 神的众教会也没有。
17 我现在要吩咐你们， 不是要称赞你们， 因为你们聚集在一起， 并没有得到益处， 反而有害处。
18 首先， 我听说你们在聚会的时候， 你们中间起了分裂， 这话我也稍微相信。
19 你们中间会有分党结派的事， 这是必然的， 为的是要使那些经得起考验的人显明出来。
20 你们聚集在一起， 不是吃主的晚餐，
21 因为吃的时候， 各人都先吃自己的晚餐， 结果有人饥饿， 有人醉了。
22 难道你们没有家可以吃喝吗？还是你们藐视 神的教会， 使那些没有的羞愧呢？我向你们可以说什么呢？称赞你们吗？在这事上我不能称赞。
23 我当日传交给你们的， 原是从主领受的， 就是主耶稣被出卖的那一夜， 他拿起饼来，
24 祝谢了， 就擘开， 说： "这是我的身体， 为你们擘开的； 你们应当这样行， 为的是记念我。"
25 饭后， 照样拿起杯来， 说： "这杯是用我的血所立的新约， 你们每逢喝的时候， 应当这样行， 为的是记念我。"
26 你们每逢吃这饼， 喝这杯， 就是宣扬主的死， 直等到他来。
27 因此， 无论什么人若用不合适的态度吃主的饼， 喝主的杯， 就是得罪主的身体、主的血了。
28 所以人应当省察自己， 然后才吃这饼， 喝这杯。
29 因为那吃喝的人， 如果不辨明是主的身体， 就是吃喝定在自己的身上的罪了。
30 因此， 你们中间有许多人是软弱的， 患病的， 而且死了的也不少。
31 我们若仔细省察自己， 就不会受审判了。
32 然而我们被主审判的时候， 是受他的管教， 免得和世人一同被定罪。
33 所以， 我的弟兄们， 你们聚集在一起吃的时候， 要彼此等待。
34 如果有人饿了， 就应当在家里先吃， 免得你们聚集在一起的时候受到审判。其余的事， 我来的时候再作安排。