1 Faren efter kärleken, men varen ock ivriga att undfå de andliga gåvorna, framför allt profetians gåva.

2 Ty den som talar tungomål, han talar icke för människor, utan för Gud; ingen förstår honom ju, han talar i andehänryckning hemlighetsfulla ord.

3 Men den som profeterar, han talar för människor, dem till uppbyggelse och förmaning och tröst.

4 Den som talar tungomål uppbygger allenast sig själv, men den som profeterar, han uppbygger en hel församling.

5 Jag skulle väl vilja att I alla taladen tungomål, men ännu hellre ville jag att I profeteraden. Den som profeterar är förmer än den som talar tungomål, om nämligen den senare icke därjämte uttyder sitt tal, så att församlingen får någon uppbyggelse.

6 Ja, mina bröder, om jag komme till eder och talade tungomål, vad gagn gjorde jag eder därmed, såframt jag icke därjämte genom mitt tal meddelade eder antingen någon uppenbarelse eller någon kunskap eller någon profetia eller någon undervisning?

7 Gäller det icke jämväl om livlösa ting som giva ljud ifrån sig, det må nu vara en flöjt eller en harpa, att vad som spelas på dem icke kan uppfattas, om de icke giva ifrån sig toner som kunna skiljas från varandra?

8 Likaså, om den signal som basunen giver är otydlig, vem gör sig då redo till strid?

9 Detsamma gäller nu för eder; om I icke med edra tungor frambringen begripliga ord, huru skall man då kunna förstå vad I talen? Då bliver det ju ett tal i vädret.

10 Det finnes här i världen olika språk, vem vet huru många, och bland dem finnes intet vars ljud äro utan mening.

11 Men om jag nu icke förstår språket, så bliver jag en främling för den som talar, och den som talar bliver en främling för mig.

12 Detta gäller ock för eder; när I ären ivriga att undfå andliga gåvor, så må eder strävan efter att dessa hos eder skola överflöda hava församlingens uppbyggelse till mål.

13 Därför må den som talar tungomål bedja om att han ock må kunna uttyda.

14 Ty om jag talar tungomål, när jag beder, så beder visserligen min ande, men mitt förstånd kommer ingen frukt åstad.

15 Vad följer då härav? Jo, jag skall väl bedja med anden, men jag skall ock bedja med förståndet; jag skall väl lovsjunga med anden, men jag skall ock lovsjunga med förståndet.

16 Eljest, om du lovar Gud med anden, huru skola de som sitta på de olärdas plats då kunna säga sitt »amen» till din tacksägelse? De förstå ju icke vad du säger.

17 Om än din tacksägelse är god, så bliva de andra dock icke uppbyggda därav. --

18 Gud vare tack, jag talar tungomål mer än I alla;

19 och dock vill jag hellre i församlingen tala fem ord med mitt förstånd, till undervisning jämväl för andra, än tio tusen ord i tungomål.

20 Mina bröder, varen icke barn till förståndet; nej varen barn i ondskan, men varen fullmogna till förståndet.

21 Det är skrivet i lagen: »Genom människor med främmande tungomål och genom främlingars läppar skall jag tala till detta folk, men icke ens så skola de höra på mig, säger Herren.»

22 Alltså äro »tungomålen» ett tecken, ej för dem som tro, utan för dem som icke tro; profetian däremot är ett tecken, ej för dem som icke tro, utan för dem som tro.

23 Om nu hela församlingen komme tillhopa till gemensamt möte, och alla där talade tungomål, och så några som vore olärda komme ditin, eller några som icke trodde, skulle då icke dessa säga att I voren ifrån edra sinnen?

24 Om åter alla profeterade, och så någon som icke trodde, eller som vore olärd komme ditin, då skulle denne känna sig avslöjad av alla och av alla utrannsakad.

25 Vad som vore fördolt i hans hjärta bleve då uppenbart, och så skulle han falla ned på sitt ansikte och tillbedja Gud och betyga att »Gud verkligen är i eder».

26 Vad följer då härav, mina bröder? Jo, när I kommen tillsammans, så har var och en något särskilt att meddela: den ene har en psalm, den andre något till undervisning, en annan åter någon uppenbarelse, en talar tungomål, en annan uttyder; allt detta må nu ske så, att det länder till uppbyggelse.

27 Vill man tala tungomål, så må för var gång två eller högst tre få tala, och av dessa en i sänder, och en må uttyda det.

28 Är ingen uttydare tillstädes, så må de tiga i församlingen och tala allenast för sig själva och för Gud.

29 Av dem som vilja profetera må två eller tre få tala, och de andra må döma om det som talas.

30 Men om någon annan som sitter där får en uppenbarelse, då må den förste tiga.

31 Ty I kunnen alla få profetera, den ene efter den andre, så att alla bliva undervisade och alla förmanade;

32 och profeters andar äro profeterna underdåniga.

33 Gud är ju icke oordningens Gud, utan fridens.

34 Såsom kvinnorna tiga i alla andra de heligas församlingar, så må de ock tiga i edra församlingar. Det är dem icke tillstatt att tala, utan de böra underordna sig, såsom lagen bjuder.

35 Vilja de hava upplysning om något, så må de hemma fråga sina män; ty det är en skam för en kvinna att tala i församlingen. --

36 Eller är det från eder som Guds ord har utgått? Eller har det kommit allenast till eder?

37 Om någon menar sig vara en profet eller en man med andegåva, så må han ock inse att vad jag skriver till eder är Herrens bud.

38 Men vill någon icke inse detta, så vare det hans egen sak.

39 Alltså, mina bröder, varen ivriga att undfå profetians gåva och förmenen ej heller någon att tala tungomål.

40 Men låten allt tillgå på höviskt sätt och med ordning.

1 你们要追求爱， 也要热切地渴慕属灵的恩赐， 特别是先知讲道的恩赐。

2 原来那说方言的不是对人说， 而是对 神说， 因为没有人能听得懂； 他是在灵里讲奥秘的事。

3 但那讲道的是对人讲说， 使他们得着造就、安慰和劝勉。

4 那说方言的是造就自己， 但那讲道的是造就教会。

5 我愿意你们都说方言， 但我更愿意你们都讲道； 因为那说方言的， 如果不翻译出来使教会得着造就， 就远不如那讲道的了。

6 弟兄们， 你们想想， 如果我到你们那里去， 只说方言， 不向你们讲有关启示、知识、预言， 或教训的话， 那我对你们有什么益处呢？

7 甚至那些没有生命却能发声的东西， 例如箫或琴， 如果音调不分， 怎能使人知道所弹所奏的是什么呢？

8 又如果军号所发的声音不清楚， 谁会准备作战呢？

9 你们也是这样， 如果用舌头发出人听不懂的话来， 人怎会知道你所讲的是什么呢？这样， 你们就是向空气说话了。

10 世上有那么多种语言， 但没有一种是没有意义的。

11 我若不明白某一种语言的意思， 在那讲的人来看， 我就是个外国人； 在我来说， 那讲话的人也是个外国人。

12 你们也是这样， 你们既然热切地渴慕属灵的恩赐， 就应当追求多多得着造就教会的恩赐。

13 所以， 说方言的应当祈求， 使他能把方言翻译出来。

14 我若用方言祷告， 是我的灵在祷告， 我的理智并没有作用。

15 那么我应当怎样行呢？我要用灵祷告， 也要用理智祷告； 我要用灵歌唱， 也要用理智歌唱。

16 不然， 如果你用灵赞美， 在场那些不明白的人， 因为不知道你在说什么， 怎能在你感谢的时候说"阿们"呢？

17 你感谢固然是好， 但别人却得不着造就。

18 我感谢 神， 我说方言比你们大家都多。

19 但在教会中， 我宁愿用理智说五句话去教导人， 胜过用方言说万句话。

20 弟兄们， 你们在思想上不要作小孩子， 却要在恶事上作婴孩， 在思想上作成年人。

21 律法上记着说： "主说： 我要借着说别种话的人， 用外国人的嘴唇， 对这人民说话； 虽然这样， 他们还是不听我。"

22 可见说方言不是要给信主的人作记号， 而是要给未信的人； 讲道不是要给未信的人， 而是要给信主的人作记号。

23 所以， 如果全教会聚在一起的时候， 大家都说方言， 有不明白的人或未信的人进来， 不是要说你们疯了吗？

24 如果大家都讲道， 有未信的人或不明白的人进来， 他就会被众人劝服而知罪， 被众人审问了。

25 他心里隐秘的事被显露出来， 他就必俯伏敬拜 神， 宣告说： " 神真的是在你们中间了。"

26 弟兄们， 那么应该怎么办呢？你们聚集在一起的时候， 各人或有诗歌， 或有教训， 或有启示， 或有方言， 或有翻译出来的话， 一切都应该能造就人。

27 如果有人说方言， 只可以有两个人， 或最多三个人， 并且要轮流说， 同时要有一个人翻译。

28 如果没有人翻译， 他就应当在会中闭口， 只对自己和对 神说好了。

29 讲道的， 也只可以两三个人讲， 其余的人要衡量他们所讲的。

30 在座的有人得了启示， 那先讲的人就应当住口。

31 因为你们都可以轮流讲道， 好让大家都可以学习， 都可以得到勉励。

32 先知的灵是受先知控制的，

33 因为 神不是混乱的， 而是和平的。

34 妇女在聚会中应当闭口， 好像在圣徒的众教会中一样， 因为她们是不准讲话的； 就如律法所说的， 她们应该顺服。

35 如果她们想要学什么， 可以在家里问自己的丈夫， 因为妇女在聚会中讲话原是可耻的。

36 难道 神的道是从你们出来的吗？是单单临到你们的吗？

37 如果有人自以为是先知或是属灵的， 他就应该知道我写给你们的是主的命令；

38 如果有人不理会， 别人也不必理会他。

39 所以我的弟兄们， 你们要热切地追求讲道的恩赐， 也不要禁止说方言。

40 凡事都要规规矩矩地按着次序行。