1 Men Satan trädde upp mot Israel och uppeggade David till att räkna Israel.

2 Då sade David till Joab och till folkets andra hövitsman: »Gån åstad och räknen Israel, från Beer-Seba ända till Dan, och given mig besked därom, så att jag får veta huru många de äro.»

3 Joab svarade: »Må HERREN än vidare föröka sitt folk hundrafalt. Äro de då icke, min herre konung, allasammans min herres tjänare? Varför begär då min herre sådant? Varför skulle man därmed draga skuld över Israel?

4 Likväl blev konungens befallning gällande, trots Joab. Alltså drog Joab ut och for omkring i hela Israel, och kom så hem igen till Jerusalem.

5 Och Joab uppgav för David vilken slutsumma folkräkningen utvisade: i Israel funnos tillsammans elva hundra tusen svärdbeväpnade män, och i Juda funnos fyra hundra sjuttio tusen svärdbeväpnade man.

6 Men Levi och Benjamin hade han icke räknat jämte de andra, ty konungens befallning var en styggelse för Joab.

7 Vad som hade skett misshagade Gud, och han hemsökte Israel.

8 Då sade David till Gud: »Jag har syndat storligen däri att jag har gjort detta; men tillgiv nu din tjänares missgärning, ty jag har handlat mycket dåraktigt.»

9 Men HERREN talade till Gad, Davids siare, och sade:

10 »Gå och tala till David och säg: Så säger HERREN: Tre ting lägger jag fram för dig; välj bland dem ut åt dig ett som du vill att jag skall göra dig.»

11 Då gick Gad in till David och sade till honom: »Så säger HERREN:

12 Tag vilketdera du vill: antingen hungersnöd i tre år, eller förödelse i tre månader genom dina ovänners anfall, utan att du kan undkomma dina fienders svärd, eller HERRENS svärd och pest i landet under tre dagar, i det att HERRENS ängel sprider fördärv inom hela Israels område. Eftersinna nu vilket svar jag skall giva honom som har sänt mig.»

13 David svarade Gad: »Jag är i stor vånda. Men låt mig då falla i HERRENS hand, ty hans barmhärtighet är mycket stor; i människohand vill jag icke falla.»

14 Så lät då HERREN pest komma i Israel, så att sjuttio tusen män av Israel föllo.

15 Och Gud sände en ängel mot Jerusalem till att fördärva det. Men när denne höll på att fördärva, såg HERREN därtill och ångrade det onda, så att han sade till ängeln, Fördärvaren: »Det är nog; drag nu din hand tillbaka.» Och HERRENS ängel stod då vid jebuséen Ornans tröskplats.

16 När nu David lyfte upp sina ögon och fick se HERRENS ängel stående mellan jorden och himmelen med ett blottat svärd i sin hand, uträckt över Jerusalem, då föllo han och de äldste, höljda i sorgdräkt, ned på sina ansikten.

17 Och David sade till Gud: »Det var ju jag som befallde att folket skulle räknas. Det är då jag som har syndat och gjort vad ont är; men dessa, min hjord, vad hava de gjort? HERRE, min Gud, må din hand vända sig mot mig och min faders hus, men icke mot ditt folk, så att det bliver hemsökt.»

18 Men HERRENS ängel befallde Gad att säga till David att David skulle gå åstad och resa ett altare åt HERREN på jebuséen Ornans tröskplats.

19 Och David gick åstad på grund av det ord som Gad hade talat i HERRENS namn.

20 Då Ornan nu vände sig om, fick han se ängeln; och hans fyra söner som voro med honom, gömde sig. Men Ornan höll på att tröska vete.

21 Och David kom till Ornan; när då Ornan såg upp och fick se David, gick han fram ifrån tröskplatsen och föll ned till jorden på sitt ansikte för David.

22 Och David sade till Ornan: »Giv mig den plats där du tröskar din säd, så att jag där kan bygga ett altare åt HERREN; giv mig den för full betalning; och må så hemsökelsen upphöra bland folket.»

23 Då sade Ornan till David: »Tag den, och må sedan min herre konungen göra vad honom täckes. Se, här giver jag dig fäkreaturen till brännoffer och tröskvagnarna till ved och vetet till spisoffer; alltsammans giver jag.»

24 Men konung David svarade Ornan: »Nej, jag vill köpa det för full betalning; ty jag vill icke taga åt HERREN det som är ditt, och offra brännoffer som jag har fått för intet.»

25 Och David gav åt Ornan för platsen sex hundra siklar guld, i full vikt.

26 Och David byggde där ett altare åt HERREN och offrade brännoffer och tackoffer. Han ropade till HERREN, och han svarade honom med eld från himmelen på brännoffersaltaret.

27 Och på HERRENS befallning stack ängeln sitt svärd tillbaka i skidan.

28 Då, när David förnam att HERREN hade bönhört honom på jebuséen Ornans tröskplats, offrade han där.

29 Men HERRENS tabernakel, som Mose hade låtit göra i öknen, stod jämte brännoffersaltaret, vid den tiden på offerhöjden i Gibeon.

30 Dock vågade David icke komma inför Guds ansikte för att söka honom; så förskräckt var han för HERRENS ängels svärd.

1 撒但起来攻击以色列人， 引诱大卫去数点以色列人的数目。

2 于是大卫对约押和民众的领袖说： "你们去数点以色列人， 从别是巴直到但， 然后回来见我， 让我知道他们的数目。"

3 约押说： "愿耶和华使他的子民比现在增加百倍。我主我王啊， 他们不都是我主的仆人吗？我主为什么要作这事呢？为什么使以色列人陷在罪里呢？"

4 但王坚持他的命令， 约押不敢违抗； 约押就出去， 走遍以色列各地， 然后回到耶路撒冷。

5 约押把数点人民的数目呈报大卫： 全以色列能拿刀的人， 共有一百一十万； 犹大能拿刀的人， 共有四十七万。

6 唯有利未人和便雅悯人， 他没有数点在内， 因为约押厌恶王这个命令。

7 神不喜悦这事， 所以他击打以色列人。

8 大卫对 神说： "我犯了重罪， 因为我行了这事； 现在求你除去你仆人的罪孽， 因我作了十分愚昧的事。"

9 耶和华告诉大卫的先见迦得， 说：

10 "你去告诉大卫， 说： ‘耶和华这样说： 我给你提出三件事， 你可以选择一件， 我好向你施行。’"

11 于是迦得来见大卫， 对他说： "耶和华这样说： ‘你可以选择：

12 或是三年的饥荒； 或是在你敌人面前逃亡， 被你仇敌的刀剑追杀三个月； 或是耶和华的刀攻击三天， 就是在国中发生瘟疫三日， 耶和华的使者在以色列的四境施行毁灭。’现在你考虑一下， 我该用什么话回复那差派我来的。"

13 大卫对迦得说： "我十分作难， 我情愿落在耶和华的手里， 因为他有极丰盛的怜悯， 我不愿落在人的手里。"

14 于是耶和华使瘟疫降在以色列人身上； 以色列人死了七万人。

15 神差派一位使者到耶路撒冷去， 要毁灭那城； 正要施行毁灭的时候， 耶和华看见了， 就后悔所要降的这灾， 于是对施行毁灭的天使说： "够了！ 住手吧！ "那时， 耶和华的使者正站在耶布斯人阿珥楠的禾场附近。

16 大卫举目看见耶和华的使者站在天地中间， 手里拿着出了鞘的刀， 指向耶路撒冷。大卫和众长老都穿上麻布， 脸伏于地。

17 大卫对 神说： "吩咐统计这人民的不是我吗？是我犯了罪， 行了这大恶； 但这羊群作了什么呢？耶和华我的 神啊， 愿你的手攻击我和我的家族， 不可把瘟疫降在你子民的身上。"

18 耶和华的使者吩咐迦得去告诉大卫， 叫他上去， 在耶布斯人阿珥楠的禾场上， 为耶和华筑一座祭坛。

19 大卫就照着迦得奉耶和华的名所说的话上去了。

20 那时阿珥楠正在打麦子； 阿珥楠转过身来看见了天使， 就和他的四个儿子一起躲藏起来。

21 大卫来到阿珥楠那里， 阿珥楠看见大卫， 就从禾场上出来， 脸伏于地， 向大卫下拜。

22 大卫对阿珥楠说： "请把这块禾场的地让给我， 我要在这里为耶和华筑一座祭坛， 请你算足价银让给我， 使民间的瘟疫可以止息。"

23 阿珥楠对大卫说： "只管拿去吧， 我主我王看怎样好就怎样行吧； 你看， 我把牛给你作燔祭， 把打禾的用具当柴烧， 拿麦子作素祭； 这一切我都送给你。"

24 大卫王对阿珥楠说： "不， 我必照足价银向你买； 我不能拿你的东西献给耶和华， 也不能把没有付代价的东西献上作燔祭。"

25 于是大卫称了六千八百四十克金子给阿珥楠， 买了那块地。

26 大卫在那里为耶和华筑了一座祭坛， 献上燔祭和平安祭； 他呼求耶和华， 耶和华就应允他， 从天上降火在燔祭坛上。

27 耶和华吩咐使者， 他就收刀入鞘。

28 那时， 大卫见耶和华在耶布斯人阿珥楠的禾场上应允了他， 就在那里献祭。

29 摩西在旷野所做耶和华的帐幕和燔祭坛， 那时都在基遍的高地，

30 只是大卫不敢上去求问 神， 因为惧怕耶和华使者的刀。 [ (I Chronicles 21:31) 于是大卫说： "这就是耶和华 神的殿， 这就是给以色列人献燔祭的坛。" ]