1 Och Rehabeam drog till Sikem, ty hela Israel hade kommit till Sikem för att göra honom till konung.

2 När Jerobeam, Nebats son, hörde detta -- han var då ännu kvar i Egypten, dit han hade flytt för konung Salomo; Jerobeam bodde alltså i Egypten,

3 men de sände ditbort och läto kalla honom åter -- då kom han tillstädes jämte Israels hela församling och talade till Rehabeam och sade:

4 »Din fader gjorde vårt ok för svårt; men lätta nu du det svåra arbete och det tunga ok som din fader lade på oss, så vilja vi tjäna dig.»

5 Han svarade dem: »Gån bort och vänten ännu tre dagar, och kommen så tillbaka till mig.» Och folket gick.

6 Då rådförde sig konung Rehabeam med de gamle som hade varit i tjänst hos hans fader Salomo, medan denne ännu levde; han sade: »Vilket svar råden I mig att giva detta folk?»

7 De svarade honom och sade: »Om du i dag underkastar dig detta folk och bliver dem till tjänst, om du lyssnar till deras bön och talar goda ord till dem, så skola de för alltid bliva dina tjänare.»

8 Men han aktade icke på det råd som de gamle hade givit honom, utan rådförde sig med de unga män som hade vuxit upp med honom, och som nu voro i hans tjänst.

9 Han sade till dem: »Vilket svar råden I oss att giva detta folk som har talat till mig och sagt: 'Lätta det ok som din fader har lagt på oss'?»

10 De unga männen som hade vuxit upp med honom svarade honom då och sade: »Så bör du säga till detta folk som har talat till dig och sagt: 'Din fader gjorde vårt ok tungt, men lätta du det för oss' -- så bör du tala till dem: 'Mitt minsta finger är tjockare än min faders länd.

11 Så veten nu, att om min fader har belastat eder med ett tungt ok, så skall jag göra edert ok ännu tyngre; har min fader tuktat eder med ris, så skall jag tukta eder med skorpiongissel.'»

12 Så kom nu Jerobeam med allt folket till Rehabeam på tredje dagen, såsom konungen hade befallt, i det han sade: »Kommen tillbaka till mig på tredje dagen.»

13 Då gav konungen folket ett hårt svar; ty han aktade icke på det råd som de gamle hade givit honom.

14 Han talade till dem efter de unga männens råd och sade: »Har min fader gjort edert ok tungt, så skall jag göra edert ok ännu tyngre; har min fader tuktat eder med ris, så skall jag tukta eder med skorpiongissel.»

15 Alltså hörde konungen icke på folket; ty det var så skickat av HERREN, för att hans ord skulle uppfyllas, det som HERREN hade talat till Jerobeam, Nebats son, genom Ahia från Silo.

16 Då nu hela Israel förnam att konungen icke ville höra på dem, gav folket konungen detta svar: »Vad del hava vi i David? Ingen arvslott hava vi i Isais son. Drag hem till dina hyddor, Israel. Se nu själv om ditt hus, du David.» Därefter drog Israel hem till sina hyddor.

17 Allenast över de israeliter som bodde i Juda städer förblev Rehabeam konung.

18 Och när konung Rehabeam sände åstad Adoram, som hade uppsikten över de allmänna arbetena, stenade hela Israel denne till döds; och konung Rehabeam själv måste med hast stiga upp i sin vagn och fly till Jerusalem.

19 Så avföll Israel från Davids hus och har varit skilt därifrån ända till denna dag.

20 Men när hela Israel hörde att Jerobeam hade kommit tillbaka, sände de och läto kalla honom till folkförsamlingen och gjorde honom till konung över hela Israel; ingen höll sig till Davids hus, utom Juda stam allena.

21 Och när Rehabeam kom till Jerusalem, församlade han hela Juda hus och Benjamins stam, ett hundra åttio tusen utvalda krigare, för att de skulle strida mot Israels hus och återvinna konungadömet åt Rehabeam, Salomos son.

22 Men Guds ord kom till gudsmannen Semaja;

23 han sade: »Säg till Rehabeam, Salomos son, Juda konung, och till hela Juda hus och Benjamin och till det övriga folket:

24 Så säger HERREN: I skolen icke draga upp och strida mot edra bröder, Israels barn. Vänden tillbaka hem, var och en till sitt, ty vad som har skett har kommit från mig.» Och de lyssnade till HERRENS ord och vände om och gingo sin väg, såsom HERREN hade befallt.

25 Men Jerobeam befäste Sikem i Efraims bergsbygd och bosatte sig där. Därifrån drog han åstad och befäste Penuel.

26 Och Jerobeam sade vid sig själv: »Såsom nu är, kan riket komma tillbaka till Davids hus.

27 Ty om folket här får draga upp och anställa slaktoffer i HERRENS hus i Jerusalem, så kan folkets hjärta vända tillbaka till deras herre Rehabeam, Juda konung; ja, då kunna de dräpa mig och vända tillbaka till Rehabeam, Juda konung.»

28 Sedan nu konungen hade överlagt härom, lät han göra två kalvar av guld. Därefter sade han till folket: »Nu må det vara nog med edra färder upp till Jerusalem. Se, här är din Gud, Israel, han som har fört dig upp ur Egyptens land.»

29 Och han ställde upp den ena i Betel, och den andra satte han upp i Dan.

30 Detta blev en orsak till synd; folket gick ända till Dan för att träda fram inför den ena av dem.

31 Han byggde också upp offerhöjdshus och gjorde till präster allahanda män ur folket, sådana som icke voro av Levi barn.

32 Och Jerobeam anordnade en högtid i åttonde månaden, på femtonde dagen i månaden, lik högtiden Juda, och steg då upp till altaret; så gjorde han i Betel för att offra åt de kalvar som han hade låtit göra. Och de män som han hade gjort till offerhöjdspräster lät han göra tjänst i Betel. Första Konungaboken, 13 Kapitlet Gudsmannen från Juda och hans profetia mot altaret i Betel. Den gamle profeten i Betel och gudsmannens död. Jerobeams fortsatta försyndelser.

33 Till det altare som han hade gjort i Betel steg han alltså upp på femtonde dagen i åttonde månaden, den månad som han av eget påfund hade valt. Han anordnade nämligen då en högtid för Israels barn och steg upp till altaret för att där tända offereld.

1 罗波安往示剑去， 因为以色列众人都到了示剑， 要立他作王。

2 尼八的儿子耶罗波安那时因逃避所罗门的面， 仍然住在埃及， 他听见了这事。

3 以色列人就派遣人去请他来， 于是耶罗波安和以色列全体会众都来见罗波安， 告诉他说：

4 "你父亲加给我们的重担， 现在求你减轻你父亲使我们作的苦工和加在我们背上的重担， 我们就服事你。"

5 罗波安回答他们： "你们暂时回去， 三天以后再来见我。"众民就离开了。

6 罗波安王请教他父亲所罗门在世的时候， 侍立在他面前的长老说： "你们给我出个主意， 我应该怎样回答这民呢？"

7 长老对他说： "今天如果王作这民的仆人， 服事他们， 用好话回答他们， 他们就常作王的仆人。"

8 可是王拒绝了老年人给他出的主意， 反去请教那些与他一起长大， 侍立在他面前的年轻人，

9 问他们： "你们的主意怎样， 我应该怎样回复这民？他们对我说： ‘请你减轻你父亲加在我们身上的重担。’"

10 那些与他一同长大的年轻人回答他： "这民对王说： ‘你父亲加重我们的重担， 现在求你减轻我们的重担。’你要这样回答他们： ‘我的小指头比我父亲的腰还粗！

11 我父亲把一个重担加在你们身上， 我要使你们负更重的重担； 我父亲用鞭子责打你们， 我要用蝎子鞭责打你们。’"

12 耶罗波安和众民， 照王所说"三天以后再来见我"的那话， 第三天来见罗波安。

13 王严厉地回答众人。他拒绝了老年人给他所出的主意，

14 却照着年轻人给他所出的主意， 对他们说： "我父亲加重你们所负的重担， 我要使你们负更重的重担； 我父亲用鞭子责打你们， 我要用蝎子鞭责打你们。"

15 王不肯听从民众的请求， 因为这个转变是出于耶和华， 为要应验他借示罗人亚希雅对尼八的儿子耶罗波安所说的话。

16 以色列众人见王不肯听从他们的请求， 就回答王说： "我们在大卫里面有什么分呢？我们在耶西的儿子里面也没有产业； 以色列人哪， 回你们自己的家去吧！ 大卫啊， 照顾你自己的家吧！ "于是以色列人都回自己的家去了。

17 不过住在犹大各城的以色列人， 罗波安仍然作他们的王。

18 罗波安王差派掌管作苦工之人的亚多兰往以色列人那里去， 以色列众人却用石头打死他。罗波安王急忙上车逃回耶路撒冷去了。

19 这样， 以色列人背叛了大卫家， 直到今日。

20 以色列众人听说耶罗波安回来了， 就派人去请他到会众面前， 立他作以色列的王； 除了犹大支派以外， 没有跟随大卫家的。

21 罗波安来到耶路撒冷， 就召集了犹大全家和便雅悯支派精选的战士十八万人， 要与以色列家争战， 好把国夺回， 重归所罗门的儿子罗波安。

22 但是， 神的话临到神人示玛雅， 说：

23 "你去告诉所罗门王的儿子犹大王罗波安、犹大全家和便雅悯， 以及其余的人民， 说：

24 ‘耶和华这样说： 你们不可上去， 不可与你们的兄弟以色列人争战。你们各自回家去吧！ 因为这事是出于我。’"众人就听从了耶和华的话， 照着耶和华的话回家去了。

25 耶罗波安在以法莲山地修筑了示剑城， 就住在城中， 又从那里出去， 修建了毗努伊勒。

26 耶罗波安心里说： "现在这国仍然要归回大卫家。

27 这民若是上去， 在耶路撒冷耶和华的殿里献祭， 这民的心就必归向他们的主犹大王罗波安， 他们必把我杀了， 然后回到犹大王罗波安那里去。"

28 王打定了主意， 就做了两个金牛犊， 对众民说： "以色列人哪， 你们上耶路撒冷去实在够了。看哪， 这是你们的神， 就是从埃及地领你们上来的那位。"

29 他就把一个牛犊安放在伯特利， 一个安放在但。

30 这事成了以色列人的罪， 因为众民都到但那个牛犊面前敬拜。

31 耶罗波安在邱坛那里建殿， 把不是利未子孙的平民立为祭司。

32 耶罗波安又定了八月十五日为节期， 像在犹大的节期一样， 他自己在祭坛上献祭， 他在伯特利也是这样向他所铸造的牛犊献祭； 他又在伯特利为他所建造的邱坛设立祭司。

33 八月十五日， 就是他心里私定作为以色列人节期的日子， 他在伯特利在自己所建的祭坛上献祭烧香。