1 En lång tid härefter, på tredje året, kom HERRENS ord till Elia; han sade: »Gå åstad och träd fram för Ahab, så skall jag sedan låta det regna på jorden.»

2 Då gick Elia åstad för att träda fram för Ahab. Men hungersnöden var då stor i Samaria.

3 Och Ahab kallade till sig Obadja, sin överhovmästare; men Obadja dyrkade HERREN med stor iver.

4 Och när Isebel utrotade HERRENS profeter, hade Obadja tagit ett hundra profeter och gömt dem, femtio man åt gången, i en grotta och försett dem med mat och dryck.

5 Ahab sade nu till Obadja: »Far igenom landet till alla vattenkällor och alla bäckar. Kanhända skola vi finna gräs, så att vi kunna behålla hästar och mulåsnor vid liv och slippa att slakta ned någon boskap.»

6 Och de fördelade mellan sig landet som de skulle draga i genom. Ahab for en väg för sig, och Obadja for en annan väg för sig.

7 När nu Obadja färdades sin väg fram, fick han se Elia komma emot sig. Och han kände igen denne och föll ned på Sitt ansikte och sade: »Är du här, min herre Elia?»

8 Han svarade honom: »Ja. Gå och säg till din herre: 'Elia är här.'»

9 Då sade han: »Varmed har jag försyndat mig, eftersom du vill giva din tjänare i Ahabs hand och låta honom döda mig?

10 Så sant HERREN, din Gud, lever, det finnes icke något folk eller något rike dit min herre icke har sänt för att söka efter dig; och om man har svarat: 'Han är icke här', så har han av det riket eller det folket tagit en ed, att man icke har funnit dig.

11 Och nu säger du: 'Gå och säg till din herre: Elia är här!'

12 Om nu, när jag går ifrån dig, HERRENS Ande skulle rycka bort dig, jag vet icke vart, och jag likväl komme med ditt budskap till Ahab, så skulle han dräpa mig, när han icke funne dig. Och dock har ju jag, din tjänare, fruktat HERREN allt ifrån min ungdom.

13 Har det icke blivit berättat för min herre vad jag gjorde, när Isebel dräpte HERRENS profeter, huru jag gömde ett hundra av HERRENS profeter, femtio man och åter femtio, i en grotta och försåg dem med mat och dryck?

14 Och nu säger du: 'Gå och säg till din herre: Elia är här!' -- för att han skall dräpa mig.»

15 Men Elia svarade: »Så sant HERREN Sebaot lever, han vilkens tjänare jag är, redan i dag skall jag träda fram för honom.»

16 Då gick Obadja Ahab till mötes och förkunnade detta för honom; och Ahab begav sig åstad för att möta Elia.

17 Och när Ahab fick se Elia, sade Ahab till honom: »Är du här, du som drager olycka över Israel?»

18 Han svarade: »Det är icke jag, som drager olycka över Israel, utan du och din faders hus, därmed att I övergiven HERRENS bud, och därmed att du följer efter Baalerna.

19 Men sänd nu bort och församla hela Israel till mig på berget Karmel, jämte Baals fyra hundra femtio profeter och Aserans fyra hundra profeter, som äta vid Isebels bord.»

20 Då sände Ahab omkring bland Israels barn och lät församla profeterna på berget Karmel.

21 Och Elia trädde fram för allt folket och sade: »Huru länge viljen I halta på båda sidor? Är det HERREN som är Gud, så följen efter honom; men om Baal är det, så följen efter honom.» Och folket svarade honom icke ett ord.

22 Då sade Elia till folket: »Jag allena är kvar såsom HERRENS Profet, och Baals profeter äro fyra hundra femtio man.

23 Må man nu giva oss två tjurar, och må de välja ut åt sig den ena tjuren och stycka den och lägga den på veden, utan att tända eld därpå, så vill jag reda till den andra tjuren och lägga den på veden, utan att tända eld därpå.

24 Därefter mån I åkalla eder guds namn, men själv vill jag åkalla HERRENS namn. »Den gud som då svarar med eld, han vare Gud.» Allt folket svarade och sade. »Ditt förslag är gott.»

25 Då sade Elia till Baals profeter: »Väljen ut åt eder den ena tjuren och reden till den, I först, ty I ären flertalet; åkallen därefter eder guds namn, men eld fån I icke tända.»

26 Då togo de den tjur som han gav dem och redde till den; sedan åkallade de Baals namn från morgonen ända till middagen och ropade: »Baal, svara oss.» Men icke ett ljud hördes, och ingen svarade. Och alltjämt haltade de åstad kring altaret som man hade gjort.

27 När det så blev middag, gäckades Elia med dem och sade: »Ropen ännu högre, ty visserligen är han en gud, men han har väl något att begrunda, eller ock har han gått avsides, eller är han på resa; kanhända sover han, men då skall han väl vakna.»

28 Då ropade de ännu högre och ristade sig, såsom deras sed var, med svärd och spjut, så att blodet kom ut på dem.

29 När det sedan hade blivit eftermiddag, fattades de av profetiskt raseri, och höllo så på ända till den tid då spisoffret frambäres. Men icke ett ljud hördes, ingen svarade, och ingen tycktes heller akta på dem.

30 Och Elia sade till allt folket: »Träden hitfram till mig.» Så trädde nu allt folket fram till honom. Då satte han åter i stånd HERRENS altare, som hade blivit nedrivet.

31 Elia tog tolv stenar, lika många som Jakobs söners stammar -- den mans, till vilken detta HERRENS ord hade kommit: »Israel skall vara ditt namn.»

32 Och han byggde av stenarna ett altare i HERRENS namn och gjorde omkring altaret en grav, stor nog för ett utsäde av två sea-mått.

33 Därefter lade han upp veden, styckade tjuren och lade den på veden.

34 Sedan sade han: »Fyllen fyra krukor med vatten, och gjuten ut vattnet över brännoffret och veden.» Han sade ytterligare: »Gören så ännu en gång.» Och de gjorde så för andra gången. Därefter sade han: »Gören så för tredje gången.» Och de gjorde så för tredje gången.

35 Och vattnet flöt runt omkring altaret; och han lät fylla också graven med vatten.

36 Då nu tiden var inne att frambära spisoffret, trädde profeten Elia fram och sade: »HERRE, Abrahams, Isaks och Israels Gud, låt det i dag bliva kunnigt att du är Gud i Israel, och att jag är din tjänare, och att det är på din befallning jag har gjort allt detta.»

37 Svara mig, HERRE, svara mig, så att detta folk förnimmer att det är du, HERRE, som är Gud, i det att du vänder om deras hjärtan.»

38 »Då föll HERRENS ed ned och förtärde brännoffret, veden, stenarna och jorden, och uppslickade vattnet som var i graven.

39 När allt folket såg detta, föllo de ned på sina ansikten och sade: »HERREN är det som är Gud! HERREN är det som är Gud!»

40 Men Elia sade till dem: »Gripen Baals profeter; låten ingen av dem komma undan.» Och de grepo dem. Och Elia lät föra dem ned till bäcken Kison och slakta dem där.

41 Och Elia sade till Ahab: »Begiv dig ditupp, ät och drick, ty jag hör bruset av regn.»

42 Då begav sig Ahab ditupp för att äta och dricka. Men Elia steg upp på Karmels topp, hukade sig ned mot jorden och sänkte sitt ansikte mellan sina knän.

43 Och han sade till sin tjänare »Gå upp och skåda ut åt havet.» Denne gick då upp och skådade ut, men sade: »Jag ser ingenting.» Så tillsade han honom sju gånger att gå tillbaka.

44 När han då kom dit sjunde gången sade han: »Nu ser jag ett litet moln, icke större än en mans hand, stiga upp ur havet.» Då sade han: »Gå upp och säg till Ahab: Spänn för och far ned, så att regnet icke håller dig kvar.»

45 Och i ett ögonblick förmörkades himmelen av moln och storm, och ett starkt regn föll. Och Ahab steg upp i sin vagn och for till Jisreel.

46 Men HERRENS hand hade kommit över Elia, så att han omgjorde sina länder och sprang framför Ahab ända inemot Jisreel.

1 过了许久， 到第三年， 耶和华的话临到以利亚说： "你去在亚哈面前出现， 我要降雨在地面上。"

2 于是以利亚去了， 要在亚哈面前出现。那时撒玛利亚发生十分严重的饥荒。

3 亚哈把他的家宰俄巴底召了来。原来俄巴底是个非常敬畏耶和华的人。

4 耶洗别除灭耶和华众先知的时候， 俄巴底带走了一百个先知， 每五十个人一组， 分散藏在山洞里， 又用饼和水供养他们。

5 亚哈对俄巴底说： "你走遍这地， 到所有的水泉和溪水那里去看看， 也许我们可以找到青草， 使骡马能够生存， 免得牲畜灭绝。"

6 于是他们分地巡视。亚哈独自走一路， 俄巴底独自走另一路。

7 俄巴底在路上走的时候， 以利亚遇见了他。俄巴底认出他来， 就脸伏在地， 说： "你真是我主以利亚吗？"

8 以利亚对他说： "我是。你去告诉你主人， 说： ‘以利亚在这里。’"

9 俄巴底说： "我犯了什么罪， 你竟要把你仆人交在亚哈手里， 使他杀死我呢？

10 我指着永活的耶和华你的 神起誓， 没有一邦一国我主人不派人去找你的， 人们若是说你不在那里， 他就要那国邦起誓说实在找不到你。

11 现在你说： ‘你去告诉你主人： 以利亚在这里。’

12 我一离开你， 耶和华的灵就把你提到我不知道的地方去。这样， 如果我去告诉亚哈， 他找不到你， 必定杀我。你仆人却是自幼敬畏耶和华的。

13 难道没有人把我所作的事告诉我主吗？就是耶洗别杀害耶和华众先知的时候， 我把一百个先知， 五十人一组的分别藏在山洞里， 又用饼和水供养他们。

14 现在你说： ‘你去告诉你主人以利亚在这里！ ’他必定杀我。"

15 以利亚说： "我指着我所服事永活的万军之耶和华起誓， 今天我必在亚哈面前出现。"

16 于是俄巴底去见亚哈， 把这事告诉他。亚哈就去见以利亚。

17 亚哈看见了以利亚， 就问他： "给以色列惹麻烦的这个人就是你吗？"

18 以利亚说： "给以色列惹麻烦的， 不是我， 而是你和你父的家； 因为你们离弃了耶和华的诫命， 又去随从巴力。

19 现在你要派人去召集以色列众人和四百五十个巴力的先知， 以及耶洗别供养的四百个亚舍拉的先知， 都上迦密山来见我。"

20 于是亚哈派人召集众以色列人和众先知上迦密山去。

21 以利亚走近众人说： "你们三心两意， 要到几时呢？如果耶和华是 神， 你们就应当随从耶和华； 如果巴力是 神， 你们就应当随从巴力。"众人一句话也不回答。

22 以利亚对众人说： "耶和华的先知只剩下我一个， 巴力的先知却有四百五十个。

23 现在， 请给我们两头公牛。让巴力的先知自己挑选一头， 把它切成块子， 放在柴上， 但不要点火； 我也预备一头公牛， 摆在柴上， 也不点火。

24 你们呼求你们神的名， 我也呼求耶和华的名。那降火来显示回答的神就是 神了。"众人都回答： "这话说得很好！ "

25 以利亚对巴力的众先知说： "你们既然人多， 可以先为自己选一头公牛； 预备好了， 就呼求你们神的名， 但不要点火。"

26 他们把人给他们的公牛牵了来， 预备好了， 就从早晨直到中午， 呼求巴力的名， 说： "巴力啊， 应允我们吧！ "可是没有声音， 也没有回应。他们就在所筑的祭坛周围跳舞。

27 到了中午， 以利亚嘲笑他们， 说： "大声呼求吧， 因为他是神， 也许他正在默想， 或事务繁忙， 或正在旅行， 或正在睡觉， 你们要把他叫醒。"

28 他们就大声呼求， 按着他们的规矩， 用刀和枪刺自己， 直到身体流血。

29 中午过后， 他们继续狂呼乱叫， 直到献晚祭的时候； 可是仍没有声音， 没有回应， 也没有理睬他们的。

30 以利亚对众人说： "你们走近我这里来。"众人就都走近他面前。他重修已经毁坏了的耶和华的祭坛。

31 以利亚照着雅各子孙支派的数目， 拿了十二块石头。（耶和华的话曾临到雅各说： "你的名要叫以色列。"）

32 以利亚奉耶和华的名用这些石头筑了一座坛， 在坛的四周挖沟， 可容十四公升种籽，

33 然后把柴排好， 又把公牛切成块子， 放在柴上， 就说： "你们盛满四桶水， 倒在燔祭和柴上。"

34 又说： "倒第二次。"他们就倒第二次； 又说： "倒第三次。"他们就倒第三次。

35 水流到祭坛的四周， 甚至水沟里也满了水。

36 到了献晚祭的时候， 以利亚先知近前来， 说： "亚伯拉罕、以撒、以色列的 神耶和华， 求你今天使人知道你是在以色列中的 神， 我是你的仆人， 又是奉你的命令行这一切事。

37 耶和华啊， 求你应允我， 应允我！ 使这民知道你耶和华是 神， 又知道是你使这民的心再回转过来的。"

38 于是有耶和华的火降下来， 吞灭了燔祭、木柴、石头和尘土， 连沟里的水也烧干了。

39 众人看见了， 就面伏于地， 说： "耶和华是 神！ 耶和华是 神！ "

40 以利亚对他们说： "捉住巴力的先知， 一个也不要让他们逃脱。"于是众人捉住他们。以利亚带他们下到基顺河边， 在那里杀了他们。

41 以利亚对亚哈说： "你上去吃喝吧！ 因为已经有下大雨的响声了。"

42 亚哈就上去吃喝。以利亚上了迦密山顶， 屈身在地， 把脸放在两膝之间。

43 以利亚对自己的仆人说： "你上去向海那边观看。"他就上去观看， 说： "什么也没有。"以利亚说： "你再回去观看。"这样说了七次。

44 到第七次， 仆人说： "我看到一小片乌云， 好像人的手掌那么大， 正在从海里升上来。"以利亚说： "你上去告诉亚哈： ‘赶快套车下山， 免得被大雨所阻。’"

45 霎时之间， 天空因风云而变为黑暗， 随着降下大雨来。于是亚哈坐上了车， 往耶斯列去了。

46 耶和华的能力临到以利亚的身上， 以利亚就束上腰， 跑在亚哈的前头， 直跑到耶斯列的城门口。