1 Och Ben-Hadad, konungen i Aram, samlade hela sin här; han hade med sig trettiotvå konungar jämte hästar och vagnar. Han drog upp och belägrade Samaria och ansatte det.

2 Och han skickade sändebud in i staden till Ahab, Israels konung,

3 och lät säga honom: »Så säger Ben-Hadad: Ditt silver och ditt guld tillhör mig, och det bästa du har av kvinnor och barn tillhör mig ock.»

4 Israels konung svarade och sade: »Såsom du har sagt, min herre konung: jag själv och allt vad jag har tillhör dig.»

5 Men sändebuden kommo tillbaka och sade: »Så säger Ben-Hadad: Jag har ju sänt till dig och låtit säga: 'Ditt silver och ditt guld, dina kvinnor och dina barn skall du giva mig.'

6 Och nu skall jag sannerligen i morgon vid denna tid sända mina tjänare till dig, för att de må genomsöka ditt hus och dina tjänares hus; och allt som är dina ögons lust skola de taga med sig och föra bort.»

7 Då kallade Israels konung till sig alla de äldste i landet och sade: »Märken och sen huru denne står efter vårt fördärv. Ty när han sände till mig och begärde mina kvinnor och mina barn, mitt silver och mitt guld, vägrade jag ju icke att giva honom det.»

8 Alla de äldste och allt folket sade till honom: »Hör icke på honom och gör honom icke till viljes.»

9 Så svarade han då Ben-Hadads sändebud: »Sägen till min herre konungen: Allt, varom du förra gången sände bud till din tjänare, det vill jag foga mig i; men detta kan jag icke foga mig i.» Och sändebuden vände tillbaka med detta svar.

10 Då sände Ben-Hadad till honom och lät säga: »Gudarna straffe mig nu och framgent, om Samarias grus skall räcka till att fylla händerna på allt det folk som följer mig.»

11 Men Israels konung svarade och sade: »Sägen så: Icke må den som omgjordar sig med svärdet berömma sig likt den som spänner det av sig.»

12 Så snart Ben-Hadad hörde detta svar, där han satt och drack med konungarna i lägerhyddorna, sade han till sina tjänare: »Gören eder redo.» Och de gjorde sig redo till att angripa staden.

13 Då trädde en profet fram till Ahab, Israels konung, och sade: »Så säger HERREN: Ser du hela denna stor hop? Se, jag vill i dag giva den i din hand, på det att du må förnimma att jag är HERREN.»

14 Då frågade Ahab: »Genom vem? Han svarade: »Så säger HERREN: Genom landshövdingarnas män.» Han frågade ytterligare: »Vem skall begynna striden?» Han svarade: »Du själv.»

15 Så mönstrade han då landshövdingarnas män, och de voro två hundra trettiotvå, därefter mönstrade han allt folket, alla Israels barn, sju tusen man.

16 Och vid middagstiden gjorde de ett utfall, just när Ben-Hadad höll på att dricka sig drucken i lägerhyddorna, tillsammans med de trettiotvå konungar som sade kommit honom till hjälp.

17 Landshövdingarnas män drogo först ut. Och de kunskapare som Ben-Hadad sände ut underrättade honom om att folk kom ut från Samaria.

18 Då sade han: »Om de hava dragit ut i fredlig avsikt, så gripen dem levande; och om de hava dragit ut till strid, så gripen dem ock levande.»

19 Men när dessa -- landshövdingarnas män och hären som följde dem -- hade kommit ut ur staden,

20 höggo de ned var och en sin man, och araméerna flydde, och Israel förföljde dem. Och Ben-Hadad, konungen i Aram, kom undan på en häst, jämte några ryttare.

21 Och Israels konung drog ut och slog både ryttarhären och vagnshären och tillfogade araméerna ett stort nederlag.

22 Men profeten trädde fram till Israels konung och sade till honom: »Grip dig nu an; och betänk och se till, vad du bör göra, ty nästa år kommer konungen i Aram att åter draga upp mot dig.»

23 Men den arameiske konungens tjänare sade till honom: »Deras gud är en bergsgud; därför hava de blivit oss övermäktiga. Låt oss nu strida mot dem på slätten, så skola vi förvisso bliva dem övermäktiga.

24 Och vidare måste du göra så: avsätt var och en av konungarna från hans plats, och insätt ståthållare i deras ställe.

25 Skaffa dig sedan själv en här, lika stor som den du har förlorat, med lika många hästar och lika många vagnar, och låt oss sedan strida mot dem på slätten, så skola vi förvisso bliva dem övermäktiga.» Och han lyssnade till deras ord och gjorde så.

26 Följande år mönstrade Ben-Hadad araméerna och drog så upp till Afek för att strida mot Israel.

27 Israels barn hade ock blivit mönstrade och försedda med livsmedel och tågade därefter emot dem. Och Israels barn lägrade sig gent emot dem, lika två små gethjordar, under det att araméerna uppfyllde landet.

28 Då trädde gudsmannen fram och sade till Israels konung: »Så säger HERREN: Därför att araméerna hava sagt: 'HERREN är en bergsgud och icke en dalgud', därför giver jag hela denna stora hop i din hand, på det att I mån förnimma att jag är HERREN.»

29 Och de voro lägrade mitt emot varandra i sju dagar. På sjunde dagen kom det till strid, och Israels barn slogo då av araméerna hundra tusen man fotfolk, detta på en enda dag.

30 De återstående flydde in i staden Afek; men stadsmuren föll ned över tjugusju tusen man, dem som återstodo. Ben-Hadad flydde också och kom in i staden och sprang från kammare till kammare.

31 Då sade hans tjänare till honom: »Vi hava hört att konungarna av Israels hus äro nådiga konungar. Låt oss därför sätta säcktyg om våra länder och rep om våra huvuden och giva oss åt Israels konung; kanhända låter han dig då få leva.»

32 Och de bundo säcktyg omkring sina länder och rep omkring sina huvuden och kommo så till Israels konung och sade: »Din tjänare Ben-Hadad beder: 'Låt mig få leva.'» Han svarade: »Är han ännu vid liv, han min broder?»

33 Männen, som i detta hans ord sågo ett gott varsel, skyndade att taga fasta därpå och sade: »Ja, din broder är Ben-Hadad.» Han sade: »Gån och hämten honom hit.» Då gav sig Ben-Hadad åt honom, och han lät honom stiga upp i sin vagn.

34 Och Ben-Hadad sade till honom: »De städer som min fader tog från din fader vill jag giva tillbaka, och du skall för din räkning få inrätta handelskvarter i Damaskus, såsom min fader fick göra i Samaria.» »Välan», sade Ahab, »på sådana villkor vill jag giva dig fri.» Och han slöt ett fördrag med honom och gav honom fri.

35 Och en av profetlärjungarna sade på HERRENS befallning till en annan: »Slå till mig.» Men mannen vägrade att slå honom.

36 Då sade han till honom: »Eftersom du icke har lyssnat till HERRENS röst, därför skall ett lejon slå ned dig, när du går ifrån mig.» Och när han gick sin väg ifrån honom, kom ett lejon emot honom och slog ned honom.

37 Sedan träffade han en annan man och sade: »Slå till mig.» Och mannen slog honom så hårt, att sår uppstod därav.

38 Därefter gick profeten och ställde sig i konungens väg, sedan han hade gjort sig oigenkännlig genom att sätta en bindel över ögonen.

39 När nu konungen kom därfram, ropade han till konungen och sade: »Din tjänare hade givit sig ut i striden, då i detsamma en man kom därifrån och förde till mig en annan man och sade: 'Vakta denne man; om han kommer bort, skall det gå dig såsom det skulle hava gått honom, eller ock måste du betala en talent silver.'

40 Nu hände sig, under det din tjänare hade att syssla än här än där, att mannen kom undan.» Israels konung sade till honom: »Din dom är given; du har ju själv avkunnat den.»

41 Då tog han skyndsamt bort bindeln från sina ögon, och Israels konung kände igen honom och såg att han var en av profeterna.

42 Och han sade till konungen: »Så säger HERREN: Därför att du har släppt ur din hand den man som av mig var given till spillo, skall det gå dig såsom det skulle hava gått honom, och ditt folk såsom det har gått hans folk.»

43 Och Israels konung begav sig hem, missmodig och vred, och kom till Samaria.

1 亚兰王便．哈达聚集他的全军， 有三十二个王与他在一起， 他带着战马和战车， 上去围困撒玛利亚， 攻打那城。

2 他派遣一些使者进城去见以色列王亚哈， 对他说： "便．哈达这样说：

3 ‘你的银子， 你的金子都是我的； 你的妻子和你最健壮的儿女也是我的。’"

4 以色列王回答说： "我主我王啊， 就照着你所说的， 我和我所有的一切都可以归你。"

5 那些使者再来说： "便．哈达这样说： ‘我曾经差派人对你说： 你要把你的银子， 你的金子， 你的妻子和你的儿女都给我。

6 明天大约这个时间， 我要差派我的臣仆到你那里去； 他们要搜查你的王宫和你臣仆的家； 凡是他们看为宝贵的， 他们都要下手拿走。’"

7 以色列王把国中所有的长老都召了来， 对他们说： "请你们想想， 看这人怎样的麻烦， 他曾经差派人来我这里要我的妻子、我的儿女、我的银子和我的金子， 我都没有拒绝他。"

8 众长老和人民对王说： "不要听从他， 也不要答应他。"

9 于是亚哈对便．哈达的使者说： "请你们告诉我主我王说： ‘王第一次差派人来向你仆人所要的一切， 我都必照办； 可是这次所要的， 我却不能照办。’"于是使者去了， 把这些话回复便．哈达。

10 便．哈达又差派人去见亚哈说： "撒玛利亚的尘土若是足够跟从我的人每人捧一捧的话， 愿神明惩罚我， 并且加倍惩罚我。"

11 以色列王回答说： "你们去告诉他， 佩戴武器的人， 不可像解除武器的那样自夸。"

12 便．哈达与众王正在帐棚里喝酒， 一听见了这话， 就对他的臣仆说： "你们列队进攻。"他们就列队进攻那城。

13 这时， 忽然有一个先知前来见以色列王亚哈， 说： "耶和华这样说： ‘你看见这些强大的军兵吗？看啊， 今天我必把他们交在你手里， 你就知道我是耶和华。’"

14 亚哈问： "借着谁呢？"先知回答： "耶和华这样说： ‘借着跟从各省省长的年轻人。’"亚哈又问： "谁先开战呢？"先知说： "是你。"

15 于是亚哈数点了跟从各省省长的年轻人， 共有二百三十二人。以后， 他又数点所有的人民， 以色列众民共有七千人。

16 在正午， 便．哈达与帮助他的三十二个王正在帐棚里痛饮的时候， 他们出发了。

17 跟从各省省长的年轻人首先出发。便．哈达派人去察看， 他们回报他说： "有人从撒玛利亚出来了。"

18 便．哈达说： "如果他们是为了求和出来， 你们要活捉他们； 如果他们是为了争战出来， 你们也要活捉他们。"

19 从城里出来的这些人， 就是跟从各省省长的年轻人， 军兵跟在他们后面。

20 他们各人遇见对手就杀。亚兰人逃跑， 以色列人追赶他们。亚兰王便．哈达骑着马， 与一些骑兵一起逃走。

21 以色列王出来， 攻打战马和战车， 大大地击败了亚兰人。

22 那先知前来见以色列王， 对他说： "你要自强， 留意看看你所要预备的， 因为明年春天亚兰王必再上来攻击你。"

23 亚兰王的臣仆对亚兰王说： "以色列人的神是山神， 所以他们比我们强； 但我们若是在平原上与他们争战， 我们必比他们强大。

24 王应该这样作： 把众王各人的职务解除， 另立军官代替他们；

25 又照着王损失的军兵的数目， 招募一支新的军队， 照数补充战马和战车。然后我们可以与他们在平原上作战， 我们必定比他们强。"王听从他们的话， 并且这样行了。

26 过了年， 便．哈达数点了亚兰人， 就上到亚弗去， 要与以色列人争战。

27 以色列人数点人数， 预备了粮食， 就去迎战亚兰人。以色列人对着他们安营， 好像两小群山羊羔； 亚兰人却满布了那地。

28 有一位神人前来对以色列王说： "耶和华这样说： ‘因为亚兰人说耶和华是山神， 不是平原的神， 所以我要把这些强大的军兵交在你手里， 你们就知道我是耶和华。’"

29 以色列人和亚兰人相对安营， 共七天。到了第七日， 两军终于接战了。那一天， 以色列人杀了亚兰人步兵十万。

30 余下来的都逃入亚弗城里， 城墙倒塌， 压死了余下来的二万七千人。便．哈达也逃到城里来， 躲进一间密室里。

31 他的臣仆对他说： "我们听说以色列家的王都是仁慈的王； 我们不如腰束麻布， 头套绳索， 出去投降以色列王， 或许他会使你的性命存活。"

32 于是他们腰束麻布， 头套绳索， 来见以色列王， 对他说： "你的仆人便．哈达说： ‘求你使我的性命存活！ ’"亚哈说： "他还活着吗？他是我的兄弟！ "

33 那些人认为这些话是个吉兆， 急忙抓住他的话， 说： "便．哈达是王的兄弟！ "亚哈说： "你们去请他来。"便．哈达出来见王， 亚哈就去请他上车。

34 便．哈达对王说： "我父亲从你父亲夺得的众城， 我都必还给你； 你可以为自己在大马士革设立市场， 像我父亲在撒玛利亚设立市场一样。"亚哈说： "我与你立了这样的约， 就放你去。"于是他和便．哈达立了约， 就放他走了。

35 先知门徒中有一个人奉耶和华的命令对他的一个同伴说： "你打我吧！ "可是， 那人却不肯打他。

36 他就对那人说： "因为你不听从耶和华的话， 你一离开我， 就必有狮子咬死你。"那人一离开他， 果然遇见了狮子， 把他咬死。

37 先知的门徒又遇见另一个人， 对他说： "你打我吧！ "那人就打他， 把他打伤。

38 于是那先知去了， 在路旁等候王。他用头巾蒙住自己的眼睛， 把自己改了装。

39 王从那里经过的时候， 他向王呼叫说： "你仆人出征， 在战阵之中， 忽然有一个人转过来， 带了另一个人来见我， 说： ‘你看守这个人， 他若是走失了， 就要你替他偿命， 否则你要支付三十公斤银子。’

40 你仆人正在忙这忙那的时候， 那人就不见了。"以色列王对他说： "你的判案就是这样， 你已经自己判决了。"

41 他急忙把蒙在眼上的头巾除下， 以色列王就认出他是一个先知。

42 先知对王说： "耶和华这样说： 因为你把我要灭绝的人从你手中放走， 所以要你替他偿命。要你的人民抵偿他的人民。"

43 于是以色列王闷闷不乐回到撒玛利亚， 自己的王宫里去了。