1 Därefter hände sig följande. Jisreeliten Nabot hade en vingård i Jisreel bredvid Ahabs palats, konungens i Samaria.

2 Och Ahab talade till Nabot och sade: »Låt mig få din vingård för att därav göra mig en köksträdgård, eftersom den ligger så nära intill mitt hus; jag vill giva dig en bättre vingård i stället, eller om dig så behagar, vill jag giva dig penningar såsom betalning för den.»

3 Men Nabot svarade Ahab: »HERREN låte det vara fjärran ifrån mig att jag skulle låta dig få mina fäders arvedel.»

4 Då gick Ahab hem till sitt, missmodig och vred för det svars skull som jisreeliten Nabot hade givit honom, när denne sade: »Jag vill icke låta dig få mina fäders arvedel.» Och han lade sig på sin säng och vände bort sitt ansikte och åt intet.

5 Då kom hans hustru Isebel in till honom och frågade honom: »Varför är du så missmodig, och varför äter du intet?»

6 Han svarade henne: »Därför att när jag talade till jisreeliten Nabot och sade till honom: 'Låt mig få din vingård för penningar, eller om du så önskar, vill jag giva dig en annan vingård i stället', då svarade han: 'Jag vill icke låta dig få min vingård.'

7 Då sade hans hustru Isebel honom: »Är det du som nu regerar över Israel? Stå upp och ät och var vid gott mod; jag skall skaffa dig jisreeliten Nabot vingård.

8 Därefter skrev hon ett brev i Ahabs namn och satte sigill under det med hans signetring, och sände så brevet till de äldste och förnämsta i Nabots stad, de som bodde där jämte honom.

9 Och hon skrev i brevet så: »Lysen ut en fasta, och låten Nabot sitta längst fram bland folket.

10 Och låten så två onda män sätta sig mitt emot honom, och låten dem vittna emot honom och säga: 'Du har talat förgripligt mot Gud och konungen.' Fören så ut honom och stenen honom till döds.»

11 Och de äldsta och förnämsta männen i staden, de som bodde där i hans stad, handlade i enlighet med det bud som Isebel hade sänt dem, och såsom det var skrivet i brevet som hon hade sänt till dem.

12 De lyste ut en fasta och läto Nabot sitta längst fram bland folket.

13 Och de två onda männen kommo och satte sig mitt emot honom; och de onda männen vittnade mot Nabot inför folket och sade: Nabot har talat förgripligt mot Gud och konungen.» Då förde man honom utanför staden och stenade honom till döds.

14 Därefter sände de bud till Isebel och läto säga: »Nabot har blivit stenad till döds.»

15 Så snart Isebel hörde att Nabot var stenad till döds, sade hon till Ahab: »Stå upp och tag jisreeliten Nabots vingård i besittning, den som han vägrade att låta dig få för penningar; ty Nabot är icke längre vid liv, utan han är död.»

16 Så snart Ahab hörde att Nabot var död, stod han upp och begav sig åstad ned till jisreeliten Nabots vingård för att taga den i besittning.

17 Men HERRENS ord kom till tisbiten Elia; han sade:

18 »Stå upp, gå åstad och möt Ahab, Israels konung, som bor i Samaria. Du träffar honom i Nabots vingård, dit han har gått ned för att taga den i besittning.

19 Och du skall tala till honom och säga: 'Så säger HERREN: Har du till redan hunnit att både dräpa och tillträda arvet?' Därefter skall du tala till honom och säga: 'Så säger HERREN: På samma ställe där hundarna hava slickat Nabots blod skola hundarna slicka också ditt blod.'»

20 Ahab sade till Elia: »Har du äntligen funnit mig, du min fiende?» Han svarade: »Ja, jag har funnit dig. Eftersom du har sålt dig till att göra vad ont är i HERRENS ögon,

21 därför skall jag ock låta vad ont är komma över dig och skall bortsopa dig, och av Ahabs hus skall jag utrota allt mankön, både små och stora i Israel.

22 Och jag skall göra med ditt hus såsom jag gjorde med Jerobeams, Nebats sons, hus, och såsom jag gjorde med Baesas, Ahias sons, hus, därför att du har förtörnat mig och kommit Israel att synda.

23 Också om Isebel har HERREN talat och sagt: Hundarna skola äta upp Isebel invid Jisreels murar.

24 Ja, den av Ahabs hus, som dör i staden, skola hundarna äta upp, och den som dör ute på marken skola himmelens fåglar äta upp.»

25 (Också har ingen varit såsom Ahab, han som sålde sig till att göra vad ont var i HERRENS ögon, när hans hustru Isebel uppeggade honom därtill.

26 Mycken styggelse förövade han, i det han följde efter de eländiga avgudarna, alldeles såsom amoréerna hade gjort, vilka HERREN fördrev för Israels barn.)

27 Men när Ahab hörde de orden, rev han sönder sina kläder och svepte säcktyg om sin kropp och fastade; och han låg höljd i säcktyg och gick tyst omkring.

28 Då kom HERRENS ord till tisbiten Elia; han sade:

29 »Har du sett huru Ahab ödmjukar sig inför mig? Därför att han så ödmjukar sig inför mig, skall jag icke låta olyckan komma i hans tid; först i hans sons tid skall jag låta olyckan komma över hans hus.»

1 耶斯列人拿伯在耶斯列有一个葡萄园， 靠近撒玛利亚王亚哈的王宫。

2 亚哈对拿伯说： "把你的葡萄园让给我， 我可以用作菜园， 因为你的葡萄园靠近我的王宫。我要把一个更好的葡萄园与你交换。如果你喜欢， 我也可以按市价给你银子。"

3 可是拿伯对亚哈说： "耶和华绝对不容许我把祖业给你。"

4 亚哈因为耶斯列人拿伯对他说： "我不能把祖业给你"， 就闷闷不乐回到宫里。他躺在床上， 脸朝向内， 也不吃饭。

5 他的妻子耶洗别进来见他， 问他说： "你为什么心里这么烦闷， 连饭也不吃呢？"

6 亚哈回答她说： "因为我对耶斯列人拿伯说： ‘把你的葡萄园让给我， 我付你银子； 或者你喜欢的话， 我可以用另一个葡萄园与你交换’； 可是他说： ‘我不能把我的葡萄园让给你。’"

7 他的妻子耶洗别对他说： "你现在不是统治以色列的王吗？只管起来吃饭， 心神畅快， 我必能把耶斯列人拿伯的葡萄园给你。"

8 于是耶洗别以亚哈的名义写了一些信， 然后把这些信送给那些住在拿伯城里的长老和贵胄。

9 她在信上写着说： "你们要宣告禁食， 使拿伯坐在民间的首位上。

10 又叫两个匪徒坐在拿伯的对面， 作见证控告他说： ‘你曾经咒诅 神和君王’； 然后把他拉出去， 用石头把他打死。"

11 于是拿伯城里的人， 就是那些与拿伯同住一城的长老和贵胄， 都照着耶洗别送给他们的信上所写的去行。

12 他们宣告禁食， 使拿伯坐在民间的首席上。

13 然后两个匪徒来坐在拿伯的对面。这两个流氓当众作见证控告拿伯， 说： "拿伯曾经咒诅 神和君王。"众人就把拿伯拉出城外， 用石头打他， 把他打死了。

14 于是他们派人去见耶洗别， 说： "拿伯已经被人用石头打死了。"

15 耶洗别听见拿伯已经被人用石头打死了， 就对亚哈说： "你起来， 去占有那耶斯列人拿伯从前不肯给你的葡萄园， 因为拿伯现在没有命了， 他已经死了。"

16 亚哈听见拿伯已经死了， 就起来， 下到耶斯列人拿伯的葡萄园那里去， 要占有那园。

17 那时， 耶和华的话临到提斯比人以利亚说：

18 "你起来， 下去迎见住在撒玛利亚的以色列王亚哈， 他现在正在耶斯列人拿伯的葡萄园里。他下到那里去， 是要占有那个园。

19 你要对他说： ‘耶和华这样说： 你杀了人， 又占有他的产业吗？’你又要对他说： ‘耶和华这样说： 狗在什么地方舔拿伯的血， 也必在什么地方舔你的血。’"

20 亚哈对以利亚说： "我的仇人哪， 你找到了我吗？"以利亚说： "我找到你了， 因为你出卖了你自己， 去行耶和华看为恶的事。

21 耶和华说： ‘看哪， 我必使灾祸临到你， 除灭你的后代， 在以色列中属亚哈的男丁， 无论是自由的， 或是不自由的， 我都要除灭。

22 我要使你的家像尼八的儿子耶罗波安的家， 又像亚希雅的儿子巴沙的家， 因为你惹我发怒， 又因为你使以色列人陷在罪中。’

23 至于耶洗别， 耶和华也说： ‘狗必在耶斯列的地方吃耶洗别的肉。

24 属亚哈的人， 死在城里的， 必被野狗吃掉； 死在田野的， 必被空中的飞鸟吃掉。’"

25 只是从来没有人像亚哈的； 他受了他妻子耶洗别的引诱， 出卖了他自己， 行耶和华看为恶的事。

26 他按照耶和华在以色列人面前赶走的亚摩利人所行的一切， 跟从偶像。行了非常可憎的事。

27 亚哈听见这些话， 就撕裂自己的衣服， 披上麻布， 禁食， 睡在麻布上， 并且神色颓丧地行走。

28 耶和华的话临到提斯比人以利亚说：

29 "你看见了亚哈在我面前怎样谦卑自己， 因为他在我面前谦卑自己， 所以他还在世的日子， 我必不降这灾祸； 到他儿子的日子， 我必降这灾祸与他的家。"