1 Och de sutto i ro i tre år, under vilka intet krig var mellan Aram och Israel.

2 Men i det tredje året for Josafat, Juda konung, ned till Israels konung.

3 Och Israels konung sade till sina tjänare: »I veten ju att Ramot i Gilead tillhör oss. Och likväl sitta vi stilla och taga det icke ifrån konungen i Aram.»

4 Och han frågade Josafat: Vill du draga med mig för att belägra Ramot i Gilead?» Josafat svarade Israels konung: »Jag såsom du, mitt folk såsom ditt folk, mina hästar såsom dina hästar!»

5 Men Josafat sade ytterligare till Israels konung: »Fråga dock först HERREN härom.»

6 Då församlade Israels konung profeterna, vid pass fyra hundra män, och frågade dem: »Skall jag draga åstad mot Ramot i Gilead för att belägra det, eller skall jag avstå därifrån?» De svarade: »Drag ditupp; Herren skall giva det i konungens hand.»

7 Men Josafat sade: »Finnes här ingen annan HERRENS profet, så att vi kunna fråga genom honom?»

8 Israels konung svarade Josafat: »Här finnes ännu en man, Mika, Jimlas son, genom vilken vi kunna fråga HERREN; men han är mig förhatlig, ty han profeterar aldrig lycka åt mig, utan allenast olycka.» Josafat sade: »Konungen säge icke så.»

9 Då kallade Israels konung till sig en hovman och sade: »Skaffa skyndsamt hit Mika, Jimlas son.»

10 Israels konung och Josafat, Juda konung, sutto nu var och en på sin tron, iklädda sina skrudar, på en tröskplats vid Samarias port, under det att alla profeterna profeterade inför dem.

11 Då gjorde sig Sidkia, Kenaanas son, horn av järn och sade: »Så säger HERREN: Med dessa skall du stånga araméerna, så att de förgöras.»

12 Och alla profeterna profeterade på samma sätt och sade: »Drag upp mot Ramot i Gilead, så skall du bliva lyckosam; HERREN skall giva det i konungens hand.»

13 Och budet som hade gått för att tillkalla Mika talade till honom och sade: »Det är så, att profeterna med en mun lova konungen lycka; låt nu dina ord stämma överens med vad de hava talat, och lova också du lycka.»

14 Men Mika svarade: »Så sant HERREN lever, jag skall allenast tala det som HERREN säger till mig.»

15 När han sedan kom till konungen, frågade konungen honom: »Mika, skola vi draga åstad till Ramot i Gilead för att belägra det, eller skola vi avstå därifrån?» Han svarade honom: »Drag ditupp, så skall du bliva lyckosam; HERREN skall giva det i konungens hand.»

16 Men konungen sade till honom: »Huru många gånger skall jag besvärja dig att icke tala till mig annat än sanning i HERRENS namn?»

17 Då sade han: »Jag såg hela Israel förskingrat på bergen, likt får som icke hava någon herde. Och HERREN sade: 'Dessa hava icke någon herre; må de vända tillbaka hem i frid, var och en till sitt.'»

18 Då sade Israels konung till Josafat: »Sade jag dig icke att denne aldrig profeterar lycka åt mig, utan allenast olycka?»

19 Men han sade: »Hör alltså HERRENS ord. Jag såg HERREN sitta på sin tron och himmelens hela härskara stå där hos honom, på hans högra sida och på hans vänstra.

20 Och HERREN sade: 'Vem vill locka Ahab att draga upp mot Ramot i Gilead, för att han må falla där?' Då sade den ene så och den andre så.

21 Slutligen kom anden fram och ställde sig inför HERREN och sade: 'Jag vill locka honom därtill.' HERREN frågade honom: 'På vad sätt?'

22 Han svarade: 'Jag vill gå ut och bliva en lögnens ande i alla hans profeters mun.' Då sade han: 'Du må försöka att locka honom därtill, och du skall också lyckas; gå ut och gör så.'

23 Och se, nu har HERREN lagt en lögnens ande i alla dessa dina profeters mun, medan HERREN ändå har beslutit att olycka skall komma över dig.»

24 Då trädde Sidkia, Kenaanas son, fram och gav Mika ett slag på kinden och sade: »På vilken väg har då HERRENS Ande gått bort ifrån mig för att tala med dig?»

25 Mika svarade: »Du skall få se det på den dag då du nödgas springa från kammare till kammare för att gömma dig.»

26 Men Israels konung sade: »Tag Mika och för honom tillbaka till Amon, hövitsmannen i staden, och till Joas, konungasonen.

27 Och säg: Så säger konungen: Sätten denne i fängelse och bespisen honom med fångkost, till dess jag kommer välbehållen hem.»

28 Mika svarade: »Om du kommer välbehållen tillbaka, så har HERREN icke talat genom mig.» Och han sade ytterligare: »Hören detta, I folk, allasammans.»

29 Så drog nu Israels konung jämte Josafat, Juda konung, upp till Ramot i Gilead.

30 Och Israels konung sade till Josafat: »Jag vill förkläda mig, när jag drager ut i striden, men du må vara klädd i dina egna kläder.» Så förklädde sig Israels konung, när han drog ut i striden.

31 Men konungen i Aram hade bjudit och sagt till sina trettiotvå vagnshövitsmän: »I skolen icke giva eder i strid med någon, vare sig liten eller stor, utom med Israels konung allena.»

32 När då hövitsmännen över vagnarna fingo se Josafat, tänkte de: »Förvisso är detta Israels konung», och vände sig därför till anfall mot honom. Då gav Josafat upp ett rop.

33 Så snart nu hövitsmännen över vagnarna märkte att det icke var Israels konung, vände de om och läto honom vara.

34 Men en man som spände sin båge och sköt på måfå träffade Israels konung i en fog på rustningen. Då sade denne till sin körsven: »Sväng om vagnen och för mig ut ur hären, ty jag är sårad.»

35 Och striden blev på den dagen allt häftigare, och konungen stod upprätt i sin vagn, vänd mot araméerna; men om aftonen gav han upp andan. Och blodet från såret hade runnit ned i vagnen.

36 Och vid solnedgången gick ett rop genom hären: »Var och en till sin stad igen! Var och en till sitt land igen!»

37 Så dödades då konungen och blev förd till Samaria; och man begrov konungen där i Samaria.

38 Och när man sköljde vagnen i dammen i Samaria, slickade hundarna hans blod, och skökorna badade sig däri -- såsom HERREN hade sagt.

39 Vad nu mer är att säga om Ahab och om allt vad han gjorde, om elfenbenshuset som han byggde, och om alla de städer som han byggde, det finnes upptecknat i Israels konungars krönika.

40 Och Ahab gick till vila hos sina fäder. Och hans son Ahasja blev konung efter honom.

41 Men Josafat, Asas sons blev konung över Juda i Ahabs, Israels konungs, fjärde regeringsår.

42 Trettiofem år gammal var Josafat, när han blev konung, och han regerade tjugufem år i Jerusalem. Hans moder hette Asuba, Silhis dotter.

43 Och han vandrade i allt på sin fader Asas väg, utan att vika av ifrån den; han gjorde nämligen vad rätt var i HERRENS ögon.

44 Dock blevo offerhöjderna icke avskaffade, utan folket fortfor att frambära offer och tända offereld på höjderna.

45 Och Josafat höll fred med Israels konung.

46 Vad nu mer är att säga om Josafat och om de bedrifter han utförde och om hans krig, det finnes upptecknat i Juda konungars krönika.

47 Han utrotade ock ur landet de tempelbolare som ännu funnos där, vilka hade lämnats kvar i hans fader Asas tid.

48 I Edom fanns då ingen konung, utan en ståthållare regerade där.

49 Och Josafat hade låtit bygga Tarsis-skepp, som skulle gå till Ofir för att hämta guld; men de kommo aldrig åstad, ty de ledo skeppsbrott vid Esjon-Geber.

50 Då sade Ahasja, Ahabs son, till Josafat: »Låt mitt folk fara med ditt folk på skeppen.» Men Josafat ville icke.

51 Och Josafat gick till vila hos sina fäder och blev begraven hos sina fäder i sin fader Davids stad. Och hans son Joram blev konung efter honom.

52 Ahasja, Ahabs son, blev konung över Israel i Samaria i Josafats, Juda konungs, sjuttonde regeringsår, och han regerade över Israel i två år.

53 Han gjorde vad ont var i HERRENS ögon och vandrade på sin faders och sin moders väg och på Jerobeams, Nebats sons, väg, hans som hade kommit Israel att synda.

54 Och han tjänade Baal och tillbad honom och förtörnade HERREN, Israels Gud, alldeles såsom hans fader hade gjort.

1 亚兰人和以色列人之间， 连续三年没有战争。

2 到了第三年， 犹大王约沙法下去见以色列王。

3 以色列王对他的臣仆说： "你们知道吗？基列的拉末原属于我们， 我们怎可静坐不动， 不把它从亚兰王的手中夺回来呢？"

4 亚哈问约沙法： "你肯与我一起到基列的拉末去作战吗？"约沙法回答以色列王： "你我不分彼此， 我的人民就像是你的人民， 我的战马就像是你的战马。"

5 约沙法又对以色列王说： "现在请你先求问耶和华。"

6 于是以色列王把众先知聚集了来， 约有四百人， 问他们： "我可以去攻打基列的拉末吗？或是应当忍耐不去呢？"他们说： "你可以上去， 主必把那城交在王的手里。"

7 约沙法说： "这里不是还有耶和华的先知， 我们可以求问他吗？"

8 以色列王对约沙法说： "还有一个人， 我们可以托他求问耶和华。不过我憎恨他， 因为他对我说的预言， 都是凶话， 不是吉话。这人就是音拉的儿子米该雅。"但约沙法说： "请王不要这么说。"

9 于是王召了一位太监来， 说： "快去把音拉的儿子米该雅召来！ "

10 以色列王和犹大王约沙法穿着朝服， 在撒玛利亚城门口的广场上， 各人坐在自己的王位上； 所有的先知都在他们面前说预言。

11 基拿拿的儿子西底家做了些铁角， 说： "耶和华这样说： ‘你要用这些铁角抵触亚兰人， 直到把他们完全消灭。’"

12 所有的先知也都这样预言说： "你可以上基列的拉末去， 必得胜利！ 因为耶和华必把那城交在王的手里。"

13 那去召米该雅的使者对米该雅说： "看哪， 这里的众先知都异口同声地对王说吉话， 请你与他们一样说吉话。"

14 米该雅说： "我指着永活的耶和华起誓， 耶和华吩咐我什么， 我就说什么。"

15 米该雅来到王那里的时候， 王就问他： "米该雅啊， 我们可以到基列的拉末去作战吗？或是要忍耐不去呢？"米该雅回答亚哈： "你可以上去， 必得胜利， 因为耶和华必把那城交在王的手里！ "

16 王对他说： "我要嘱咐你多少次， 你才奉耶和华的名对我只说真话呢？"

17 米该雅说： "我看见以色列人四散在山上， 好像没有牧人的羊群一样； 耶和华说： ‘这些人没有主人， 使他们平平安安各自回家吧！ ’"

18 以色列王对约沙法说： "我不是告诉过你， 这人对我说的预言， 总不说吉话， 只说凶话吗？"

19 米该雅说： "因此， 你要听耶和华的话； 我看见耶和华坐在他的宝座上， 天上的万军都侍立在他的左右。

20 耶和华说： ‘谁去引诱亚哈， 使他上基列的拉末阵亡呢？’有说这样的， 有说那样的。

21 后来有一个灵出来， 站在耶和华面前， 说： ‘我去引诱他。’耶和华问他： ‘你用什么方法呢？’

22 他回答： ‘我要出去， 在亚哈所有先知的口中， 作说谎的灵。’耶和华说： ‘你可以去引诱他， 你也必能成功， 你去这样行吧！ ’

23 现在， 耶和华已经把说谎的灵放在你这些先知的口中， 耶和华已经命定灾祸临到你。"

24 基拿拿的儿子西底家近前来， 打米该雅的脸颊说： "耶和华的灵怎样离开了我， 去与你说话呢？"

25 米该雅说： "你进密室躲藏的那一天， 就必看见了。"

26 以色列王说： "把米该雅带回去， 交给市长亚们和王的儿子约阿施，

27 说： ‘王这样吩咐： 把这人囚在监里， 少给他食物和水， 直到我平平安安回来。’"

28 米该雅说： "如果你真的可以平平安安回来， 那么耶和华就没有借着我说话了。"他又说： "众民啊， 你们都要听。"

29 于是， 以色列王和犹大王约沙法上基列的拉末去了。

30 以色列王对约沙法说： "我要改装上战场去了； 你可以仍穿自己的朝服。"于是以色列王改装到战场去了。

31 亚兰王曾经嘱咐他的三十二个战车长说： "无论大小将兵， 你们都不要与他们争战， 只要与以色列王争战。"

32 战车长们看见约沙法的时候， 就说： "这人必是以色列王。"他们就转过去与他争战， 约沙法便喊叫起来。

33 战车长们一见他不是以色列王， 就转回来， 不追赶他了。

34 有一个人随便射了一箭， 竟射中了以色列王铁甲与护胸甲之间的地方。王对驾车的说： "你把车转过来， 载我离开战场吧！ 我受了重伤。"

35 那一天战争不断升级， 有人扶着王站在车上抵挡亚兰人。到了黄昏， 王就死了； 血从伤口流到战车的底下去。

36 约在日落的时候， 有命令传遍军中说： "各归各城， 各归各地吧。"

37 王死了以后， 人们把他送回撒玛利亚， 埋葬在那里。

38 他们在撒玛利亚的池旁， 妓女洗澡的地方清洗战车， 有狗来舔亚哈的血， 正如耶和华说过的话一样。

39 亚哈其余的事迹， 他所作的一切， 他建造的象牙宫和他重建的一切城镇， 不是都记在以色列诸王的年代志上吗？

40 亚哈与他的列祖同睡， 他的儿子亚哈谢接续他作王。

41 以色列王亚哈第四年， 亚撒的儿子约沙法登基作犹大王。

42 约沙法登基的时候是三十五岁； 他在耶路撒冷作王二十五年。他母亲名叫阿苏巴， 是示利希的女儿。

43 约沙法遵行他父亲亚撒所行的一切， 总不偏离， 行耶和华看为正的事。只是邱坛还没有废去， 人民仍在邱坛上献祭烧香（"只是邱坛......献祭烧香。"《马索拉抄本》为22:44）。

44 约沙法王与以色列王和平相处。（本节在《马索拉抄本》为22:45）

45 约沙法其余的事迹， 他作过的英勇的事和他怎样争战的事， 不是都写在犹大列王的年代志上吗？

46 约沙法把父亲亚撒在世时遗留下来的庙妓都从国中除灭。

47 那时， 以东没有王， 由总督统治。

48 约沙法建造了他施船只， 要到俄斐去运金子， 可是不能开船， 因为船只在以旬．迦别坏了。

49 那时亚哈的儿子亚哈谢对约沙法说： "让我的仆人与你的仆人一同坐船去吧！ "但是约沙法不肯。

50 约沙法与他的列祖同睡， 与他的列祖一同埋葬在他先祖大卫的城里； 他的儿子约兰接续他作王。

51 犹大王约沙法第十七年， 亚哈的儿子亚哈谢在撒玛利亚登基作以色列王。他作以色列王两年。

52 他行耶和华看为恶的事， 行他父亲的道和他母亲的道， 又行尼八的儿子耶罗波安使以色列人陷在罪中的道。

53 他事奉巴力， 敬拜巴力， 照着他父亲所行的一切惹耶和华以色列的 神发怒。