1 Och Salomo befryndade sig med Farao, konungen i Egypten; han tog Faraos dotter till hustru och förde henne in i Davids stad, och där fick hon bo, till dess han hade byggt sitt hus färdigt, så ock HERRENS hus och muren runt omkring Jerusalem.

2 Emellertid offrade folket på höjderna, eftersom ännu vid denna tid intet hus hade blivit byggt åt HERRENS namn.

3 Och Salomo älskade HERREN och vandrade efter sin fader Davids stadgar, utom att han frambar offer på höjderna och tände offereld där.

4 Och konungen begav sig till Gibeon för att offra där, ty detta var den förnämsta offerhöjden; tusen brännoffer offrade Salomo på altaret där.

5 I Gibeon uppenbarade sig nu HERREN för Salomo i en dröm om natten; Gud sade: »Bed mig om vad du vill att jag skall giva dig.»

6 Salomo svarade: »Du har gjort stor nåd med din tjänare, min fader David, eftersom han vandrade inför dig i trohet, rättfärdighet och rättsinnighet mot dig. Och du bevarade åt honom denna stora nåd och gav honom en son till efterträdare på hans tron, såsom ju nu har skett.

7 Ja, nu har du, HERRE, min Gud, gjort din tjänare till konung efter min fader David; men jag är en helt ung man, som icke rätt förstår att vara ledare och anförare.

8 Och din tjänare är här bland ditt folk, det som du har utvalt, ett folk som är så talrikt att det icke kan räknas eller täljas för sin myckenhets skull.

9 Så giv nu din tjänare ett hörsamt hjärta, så att han kan vara domare för ditt folk och skilja mellan gott och ont; ty vem förmår väl eljest att vara domare för detta ditt stora folk?»

10 Detta, att Salomo bad om sådant, täcktes Herren.

11 Och Gud sade till honom: »Eftersom du har bett om sådant och icke bett om ett långt liv, ej heller bett om rikedom eller bett om dina fienders liv, utan har bett om att få förstånd till att akta på vad rätt är,

12 se, därför vill jag göra såsom du önskar; se, jag giver dig ett så vist och förståndigt hjärta, att din like icke har funnits före dig, och att din like ej heller skall uppstå efter dig.

13 Därtill giver jag dig ock vad du icke har bett om, nämligen både rikedom och ära, så att i all din tid ingen konung skall vara din like.

14 Och om du vandrar på mina vägar, så att du håller mina stadgar och bud, såsom din fader David gjorde, då skall jag låta dig länge leva.»

15 Därefter vaknade Salomo och fann att det var en dröm. Och när han kom till Jerusalem, trädde han fram inför Herrens förbundsark och offrade brännoffer och frambar tackoffer; och därefter gjorde han ett gästabud för alla sina tjänare.

16 Vid den tiden kommo två skökor till konungen och trädde fram inför honom.

17 Och den ena kvinnan sade: »Hör mig, herre. Jag och denna kvinna bo i samma hus. Och jag födde barn där i huset hos henne.

18 Sedan, på tredje dagen efter det jag hade fött mitt barn, födde ock denna kvinna ett barn. Och vi voro tillsammans, utan att någon främmande var hos oss i huset; allenast vi båda voro i huset.

19 Men en natt dog denna kvinnas son, ty hon hade legat ihjäl honom.

20 Då stod hon upp om natten och tog min son från min sida, under det att din tjänarinna sov, och lade honom i sin famn, men sin döde son lade hon i min famn.

21 När jag då om morgonen reste mig upp för att giva min son di, fick jag se att han var död. Men när jag såg nogare på honom om morgonen, fick jag se att det icke var min son, den som jag hade fött.»

22 Då sade den andra kvinnan: »Det är icke så. Min son är den som lever, och din son är den som är död.» Men den första svarade: »Det är icke så. Din son är den som är död, och min son är den som lever.» Så tvistade de inför konungen.

23 Då sade konungen: »Den ena säger: 'Denne, den som lever, är min son, och din son är den som är död.' Och den andra säger: 'Det är icke så. Din son är den som är död, och min son är den som lever.'»

24 Därefter sade konungen: »Tagen hit ett svärd.» Och när man hade burit svärdet fram till konungen,

25 sade konungen: »Huggen det levande barnet i två delar, och given den ena hälften åt den ena och den andra hälften åt den andra.»

26 Men då sade den kvinna vilkens son det levande barnet var till konungen -- ty hennes hjärta upprördes av kärlek till sonen -- hon sade: »Hör mig, herre; given henne det levande barnet; döden det icke.» Men den andra sade: »Må det vara varken mitt eller ditt; huggen det itu.»

27 Då tog konungen till orda och sade: »Given henne det levande barnet; döden det icke. Hon är dess moder.»

28 När nu hela Israel fick höra talas om den dom som konungen hade fällt, häpnade de över konungen, ty de sågo att Guds vishet var i honom till att skipa rätt.

1 所罗门与埃及王法老结亲， 娶了法老的女儿， 把她迎进大卫城， 直等到他的王宫、耶和华的殿和耶路撒冷周围的城墙都建造完了。

2 不过在那些日子， 人民仍然在邱坛上献祭， 因为还没有为耶和华的名建造殿宇。

3 所罗门爱耶和华， 遵行他父亲大卫的律例； 只是他仍然在邱坛上宰杀和焚烧祭牲。

4 有一次， 王到基遍去献祭， 因为那里有极大的邱坛。所罗门在那祭坛上献上了一千燔祭。

5 那天晚上在基遍， 耶和华在梦中向所罗门显现； 神说： "你无论求什么， 我必赐给你。"

6 所罗门说： "你仆人我父亲大卫以诚实、公义和正直的心在你面前行事为人， 你就以极大的慈爱待他； 你又为他存留这极大的慈爱， 赐给他一个儿子坐在他的王位上， 正如今日一样。

7 耶和华我的 神啊， 现在你使仆人接续我的父亲大卫作王， 但我还年轻， 不知道应当怎样处事。

8 仆人住在你拣选的子民中； 这些子民很多， 多得不能数算。

9 所以， 求你赐给仆人一颗明辨的心， 可以判断你的子民， 能辨别是非， 因为谁能判断你这众多的子民呢？"

10 所罗门因为求这些事， 就蒙主的喜悦。

11 神对他说： "因为你求这事， 不为自己求长寿， 不为自己求财富， 也不求你仇敌的性命， 单单为自己求聪明可以明辨是非公平，

12 我就照着你所求的而行； 赐给你一个智慧和明辨的心， 在你以前没有人像你， 在你以后也不会有人像你。

13 连你所没有求的， 我也赐给你， 就是财富、尊荣， 以至你一生的年日， 在列王之中没有一人能像你。

14 如果你遵行了我的道， 谨守我的律例、诫命， 正如你父亲大卫所行的， 我就必延长你的寿数。"

15 所罗门醒来， 原来是一个梦。于是他回到耶路撒冷， 站在耶和华的约柜前， 献上燔祭， 又献上平安祭， 也为他的众臣仆摆设筵席。

16 有一天， 有两个作妓女的妇人来见王， 站在他面前。

17 其中一个妇人说： "我主啊， 我和这妇人同住； 她与我在房子里的时候， 我生了一个孩子。

18 我生了孩子以后的第三天， 这妇人也生了一个孩子。我们都住在一起。除了我们两个人在房子里以外， 再没有别人与我们一起在这房子里。

19 夜间， 这妇人睡觉的时候， 压死了她的孩子。

20 她却在半夜， 趁着婢女睡着的时候， 起来， 从我身旁把儿子抱去， 放在她的怀里； 又把她死了的儿子放在我的怀里。

21 第二天早上我起来， 要给我的儿子吃奶的时候， 发觉他死了。那天早晨我再仔细察看， 发觉他并不是我所生的儿子！ "

22 那一个妇人说： "不！ 活的儿子是我的， 死的儿子才是你的。"但这一个妇人说： "不！ 死的儿子是你的， 活的儿子才是我的。"她们在王面前彼此争辩。

23 王说： "这个妇人说： ‘活的儿子是我的， 死的儿子才是你的’， 那个妇人却说： ‘不！ 死的儿子是你的， 活的儿子才是我的。’"

24 王就吩咐： "给我拿一把刀来！ "人就把刀带到王面前。

25 王说： "把活的孩子劈成两半， 一半给这个妇人， 一半给那个妇人。"

26 那活孩子的母亲因为爱子心切， 就对王说： "我主啊， 把那活的孩子给她吧， 千万不可杀死他！ "另一个妇人却说： "这孩子也不归我， 也不归你， 把他劈开吧！ "

27 王回答说： "把活孩子给这个妇人， 千万不可杀死他， 这个妇人实在是他的母亲。"

28 以色列众人听见王判断的这案件， 就都敬畏他， 因为看见他心里有 神的智慧， 能够判案。