1 Och ammoniten Nahas drog upp och belägrade Jabes i Gilead. Då sade alla män i Jabes till Nahas: »Slut fördrag med oss, så vilja vi bliva dig underdåniga.»

2 Men ammoniten Nahas svarade dem: »På det villkoret vill jag sluta fördrag med eder, att jag får sticka ut högra ögat på eder alla och därmed tillfoga hela Israel smälek.»

3 De äldste i Jabes sade till honom: »Giv oss sju dagars uppskov, så att vi kunna skicka sändebud över hela Israels land; om då ingen vill hjälpa oss, så skola vi giva oss åt dig.»

4 Så kommo nu sändebuden till Sauls Gibea och omtalade detta för folket. Då brast allt folket ut i gråt.

5 Men just då kom Saul gående bakom sina oxar från åkern. Och Saul frågade: »Vad fattas folket, eftersom de gråta?» Och de förtäljde för honom vad mannen från Jabes hade sagt.

6 Då kom Guds Ande över Saul, när han hörde detta, och hans vrede upptändes högeligen.

7 Och han tog ett par oxar och styckade dem och sände styckena omkring över hela Israels land med sändebuden och lät säga: »Den som icke drager ut efter Saul och Samuel, med hans oxar skall så göras.» Då föll en förskräckelse ifrån HERREN över folket, så att de drogo ut såsom en man.

8 Och han mönstrade dem i Besek, och Israels barn utgjorde då tre hundra tusen, och Juda män trettio tusen.

9 Och de sade till sändebuden som hade kommit: »Så skolen I säga till männen i Jabes i Gilead: I morgon skolen I få hjälp, när solen bränner som hetast.» Och sändebuden kommo och förkunnade detta för männen i Jabes; och dessa blevo glada däröver.

10 Nu läto männen i Jabes säga: »I morgon vilja vi giva oss åt eder, och I mån då göra med oss vadhelst I finnen för gott.»

11 Dagen därefter fördelade Saul folket i tre hopar; och de trängde in i lägret vid morgonväkten och nedgjorde ammoniterna, och upphörde först när det var som hetast på dagen. Och de som kommo undan blevo så kringspridda, att icke två av dem kommo undan tillsammans.

12 Då sade folket till Samuel: »Vilka voro de som sade: 'Skulle Saul bliva konung över oss!' Given hit dessa män, så att vi få döda dem.»

13 Men Saul sade: »På denna dag skall ingen dödas, ty i dag har HERREN givit seger åt Israel.»

14 Och Samuel sade till folket: »Kom, låt oss gå till Gilgal och där förnya konungadömet.»

15 Då gick allt folket till Gilgal och gjorde Saul till konung där, inför HERRENS ansikte, i Gilgal; och de offrade där tackoffer inför HERRENS ansikte. Och Saul och alla Israels män voro där uppfyllda av glädje.

1 亚扪人拿辖上来， 安营攻击基列．雅比。所有的雅比人都对拿辖说： "你与我们立约， 我们就服事你。"

2 亚扪人拿辖对他们说： "这是我与你们立约的条件： 我要剜出你们各人的右眼， 用来羞辱以色列众人。"

3 雅比的长老对他说： "请你宽限我们七天， 好让我们派遣使者到以色列的全境去； 如果没有人拯救我们， 我们就出来向你投降。"

4 使者到了扫罗住的基比亚， 把这些话说给众民听， 众民就都放声大哭。

5 那时， 扫罗正从田里赶牛回来， 问说： "什么事啊？为什么人都在哭呢？"于是有人把雅比人的话告诉他。

6 扫罗听了这些话， 神的灵大大感动他， 他就非常忿怒。

7 他牵来一对牛， 把它们切成碎块， 交给使者， 送到以色列的全境去， 说： "不出来跟从扫罗和撒母耳的， 他的牛也必受到这样的对待。"因众民惧怕耶和华， 他们就都出来， 如同一人。

8 扫罗在比色数点他们。以色列人共有三十万， 犹大人有三万。

9 扫罗对前来的使者说： "你们要这样对基列．雅比人说： ‘明天中午， 你们必得拯救。’"使者回去告诉基列．雅比人， 他们就欢喜了。

10 雅比人对亚扪人说： "明天我们出来向你们投降， 你们看怎么好， 就怎么待我们吧。"

11 第二天， 扫罗把众人分成三队。在晨更的时候， 他们进了亚扪人的营中， 击杀他们， 直到中午； 残余的人都星散了， 他们中间没有两个人留在一起的。

12 众民对撒母耳说： "那说‘扫罗怎能作我们的王’的是谁呢？把那些人交出来， 我们好杀死他们。"

13 扫罗说： "今天不可以杀人， 因为今天是耶和华在以色列中施行拯救的日子。"

14 撒母耳对众民说： "来吧， 我们往吉甲去， 好在那里重新建立王国。"

15 众民就都到吉甲去， 在那里在耶和华面前立扫罗为王， 又在那里在耶和华面前献平安祭。扫罗和以色列众民都在那里， 非常欢喜。