1 Saul hade varit konung ett år, och när han nu regerade över Israel på andra året,
2 utvalde han åt sig tre tusen män ur Israel. Av dessa hade Saul själv hos sig två tusen i Mikmas och i Betels bergsbygd, och ett tusen hade Jonatan hos sig i Gibea i Benjamin. Men det övriga folket hade han låtit gå hem, var och en till sin hydda.
3 Och Jonatan dräpte filistéernas fogde i Geba; och filistéerna fingo höra det. Men Saul lät stöta i basun över hela landet och säga: »Detta må hebréerna höra.»
4 Så fick hela Israel höra omtalas att Saul hade dräpt filistéernas fogde, och att Israel därigenom hade blivit förhatligt för filistéerna. Och folket bådades upp att följa Saul till Gilgal.
5 Under tiden hade filistéerna församlat sig för att strida mot Israel: trettio tusen vagnar och sex tusen ryttare, och fotfolk så talrikt som sanden på havets strand; och de drogo upp och lägrade sig vid Mikmas, öster om Bet-Aven.
6 Då nu israeliterna sågo sig vara i nöd, i det att folket svårt ansattes, gömde sig folket i grottor, i skogssnår och bland klippor, i fasta valv och i gropar.
7 Och somliga av hebréerna gingo över Jordan in i Gads och Gileads land. Men Saul var ännu kvar i Gilgal; och allt folket följde honom med bävan.
8 När han nu hade väntat sju dagar, intill den tid Samuel hade bestämt men Samuel likväl icke kom till Gilgal, begynte folket skingra sig och gå ifrån honom.
9 Då sade Saul: »Fören fram till mig brännoffers- och tackoffersdjuren.» Därpå frambar han brännoffret.
10 Men just när han hade slutat att frambära brännoffret, kom Samuel. Då gick Saul honom till mötes för att hälsa honom.
11 Men Samuel sade: »Vad har du gjort!» Saul svarade: »När jag såg att folket skingrade sig och gick ifrån mig, under det att du icke kom inom den bestämda tiden, fastän filistéerna voro församlade vid Mikmas,
12 då tänkte jag: Nu komma filistéerna hitned mot mig i Gilgal, och jag har ännu icke bönfallit inför HERREN. Då tog jag mod till mig och offrade brännoffret.»
13 Samuel sade till Saul: »Du har handlat dåraktigt. Du har icke hållit det bud HERREN, din Gud, har givit dig; eljest skulle HERREN hava befäst ditt konungadöme över Israel för evig tid.
14 Men nu skall ditt konungadöme icke bliva beståndande. HERREN har sökt sig en man efter sitt hjärta, och honom har HERREN förordnat till furste över sitt folk, eftersom du icke har hållit vad HERREN bjöd dig.»
15 Därefter stod Samuel upp och gick från Gilgal till Gibea i Benjamin. Men Saul mönstrade det folk som fanns hos honom: vid pass sex hundra man.
16 Och Saul och hans son Jonatan stannade i Geba i Benjamin med det folk som fanns hos dem, under det att filistéerna hade lägrat sig vid Mikmas.
17 Och en härskara, delad i tre hopar, drog ut ur filistéernas läger för att härja: en hop tog vägen till Ofra i Sualslandet,
18 en hop tog vägen till Bet-Horon, och en hop tog vägen till det område som vetter åt Seboimsdalen, åt öknen till.
19 Ingen smed fanns då i hela Israels land, ty filistéerna fruktade att hebréerna skulle låta göra sig svärd eller spjut.
20 Och så måste en israelit alltid begiva sig ned till filistéerna, om han ville låta vässa sin lie eller sin plogbill eller sin yxa eller sin skära,
21 när det hade blivit något fel med eggen på skärorna eller plogbillarna, eller med gafflarna eller yxorna, eller när oxpikarnas uddar behövde rätas.
22 Härav kom sig, att när striden skulle stå, ingen enda av Sauls och Jonatans folk hade ett svärd eller ett spjut; allenast Saul själv och hans son Jonatan hade sådana.
23 Men filistéerna läto en utpost rycka fram till passet vid Mikmas.
1 扫罗登基的时候年三十岁， 作了以色列王四十二年（原文缺完整的年数， 这里是按《七十士译本》加上的）。
2 他从以色列人中为自己拣选了三千人； 两千人和扫罗一同驻在密抹和伯特利山， 一千人与约拿单一同驻在便雅悯的基比亚。其余的人， 扫罗都遣散他们各回自己的家去了。
3 约拿单攻打非利士人在迦巴的驻军， 非利士人听见了； 扫罗就在全地吹角， 说： "让希伯来人都听见。"
4 以色列众人听说扫罗攻打了非利士人的驻军， 又听说非利士人憎恨以色列人， 就应召在吉甲跟随扫罗。
5 非利士人聚集起来， 要与以色列人交战， 他们有战车三千（"三千"原文作"三万"， 这里参考一些《七十士译本》的抄本及叙利亚译本翻译）辆、骑兵六千人、步兵像海边的沙那么多。他们上来， 在伯．亚文东边的密抹安营。
6 以色列人看见自己情况危急， 处境窘迫， 众人就藏在山洞、岩穴、地洞里和地坑之中。
7 有些希伯来人渡过了约旦河， 逃到迦得和基列地。但是扫罗仍然留在吉甲， 跟随他的众人都恐惧战兢。
8 扫罗照着撒母耳所定的日期等了七天， 但撒母耳还没有来到吉甲， 众人就离开扫罗散去了。
9 扫罗说： "你们把燔祭和平安祭带到我这里来。"他就献上燔祭。
10 他刚刚献完了燔祭， 撒母耳就来到了； 扫罗出去迎接他， 向他问安。
11 撒母耳说： "你作了什么事？"扫罗回答： "因为我看见众民都离开我散去了， 你又没有照所定的日子来到， 而非利士人正在密抹聚集起来。
12 我心里想： ‘非利士人现在就要下到吉甲来攻打我， 我却还没有向耶和华求恩。’所以我就勉强自己把燔祭献上了。"
13 撒母耳对扫罗说： "你作了糊涂事了！ 你没有谨守耶和华你的 神吩咐你的命令。如果你谨守， 耶和华就必在以色列中坚立你的王位， 直到永远。
14 但现在你的王位必不长久， 耶和华已经为自己找到一个合他心意的人， 立他作自己子民的领袖， 因为你没有谨守耶和华所吩咐你的。"
15 于是撒母耳动身， 从吉甲上便雅悯的基比亚去； 扫罗数点跟随他的人， 约有六百人。
16 扫罗和他的儿子约拿单， 以及跟随他们的人都停留在便雅悯的迦巴， 非利士人却在密抹安营。
17 有突击队从非利士人的营里出来， 分成三队， 一队往俄弗拉向书亚地去，
18 一队往伯．和仑去， 一队往洗波音谷对面的境界向旷野去。
19 那时， 以色列全地找不到一个铁匠， 因为非利士人说： "恐怕希伯来人制造刀剑或枪矛。"
20 以色列众人要磨锄头、犁头、斧头和铲子， 就各自下到非利士人那里去磨。
21 磨锄头或犁头的价钱是七克银子， 磨三齿叉、斧头或刺棒的价钱是四克银子。
22 所以， 到了争战的时候， 跟随扫罗和约拿单的众民， 没有一个手里有刀或枪的， 只有扫罗和他的儿子约拿单有刀枪。
23 有一队非利士人的驻军出到密抹的隘口去。